En ny studie av Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson på Handelshögskolan i Stockholm bekräftar att den svenska ideella sektorn fortsätter att expandera. De ideella organisationerna, Svenska Kyrkan inräknat, omsätter nu årligen 140 miljarder kronor (5,9 % av BNP). Förutom alla ideellt aktiva har den 145 000 avlönade, vilket är 3,3 % av arbetskraften i Sverige.
I ett pressmeddelande säger Filip Wijkström "att en stor del av den ideella sektorns tillväxt under 10-årsperioden 1992-2002 har skett i helägda dotterbolag och i ett expanderande stiftelseväsende".
Läs mer på www.hhs.se/Press/Pressreleases/sv_060222.htm
Inlägg, kommentarer och idéer om den ideella sektorn och dess organisationer, verksamheter och aktiva. Till ideella sektorn hör folkrörelser, föreningar, samfund, stiftelser och alla andra organisationer som verkar utan vinstsyfte eller för att upprätthålla lag. Till de aktiva hör förtroendevalda, medlemmar, aktivister, frivilliga (även kallade volontärer), bidragsgivare, anställda och övriga som på olika sätt bidrar.
2006-02-28
2006-02-14
Storföretag visar brist på socialt ansvar
I hela västvärlden finns en stark trend att företag ska ta ett större socialt ansvar. En aspekt på det är CSR ("Corporate Social Responsibility"), men det finns fler. Föregångare är på många sätt företag i USA och England. I England finns t.ex. Business in the Community som mobiliserar sina medlemsföretag att göra olika typer av sociala insatser i sina närsamhällen, ofta i nära samverkan med sin egen personal. Att anställda gör ideella insatser kallas "Corporate volunteering", företagsfrivillighet, men ofta handlar det mer om att företag ställer ekonomiska eller praktiska resurser till förfogande, t.ex. för ideella organisationer, eller direkt till behövande.
Att företag på detta sätt närmar sig den Ideella sektorn och t.o.m. ger sig in på dess arena är bra. Det är bra för bägge parter och inte minst för tredje man, de som drar nytta av insatsen. Det finns företag i Sverige som är intresserade, men innan detta kan ta verklig fart här krävs betydande attityd- och regelförändringar från statens sida.
Ett av företagen som gått före i Sverige på detta område är Skandia med sina "Idéer för livet". Det är en utmärkt verksamhet som stöder olika ideella engagemang. Men tyvärr har trovärdigheten i företagets sociala engagemang undergrävts helt och hållet av den tidigare företagsledningens häpnadsväckande girighet och manipulationer. Det visar att det sociala engagemanget inte får vara ytligt. För att långsiktigt gynna företagets egna intressen, vilket givetvis också är nödvändigt, måste det gå på djupet. Det måste genomsyra hela företaget och visas i allt dess beteende, inte minst i den egna affärsverksamheten.
Man kan därför inte säga att storföretag som NCC, Coop Sverige, Skanska, Peab, Saab, Manpower, Danzas ASG och en rad andra, som pekas ut i Svenska Dagbladet (14/2), visar prov på något större socialt ansvar när de systematiskt låter bli att betala sina underleverantörer i tid. Att de stora sätter sig på de små på det här sättet är arrogant och föraktligt och själva motsatsen till att ta socialt ansvar. Den här typen av organisationsegoism och girighet är destruktiv. Att storföretag maximerar sin vinst genom maktmissbruk undergräver det ömsesidiga förtroendet i samhället och, i det här fallet, hindrar tillväxten av små- och medelstora företag.
"Ibland beter sig storföretagen som gangsters när det gäller det här", säger Susanne Eberstein (s), ordförande i Riksdagens skatteutskott, enligt Svenska Dagbladet (15/2).
Ett absolut minimum av socialt ansvar för ett storföretag är att det sköter sin affärsverksamhet på ett oklanderligt sätt. Utan det är det ingen större idé att investera i CSR. Trovärdigheten blir inte stor.
Att företag på detta sätt närmar sig den Ideella sektorn och t.o.m. ger sig in på dess arena är bra. Det är bra för bägge parter och inte minst för tredje man, de som drar nytta av insatsen. Det finns företag i Sverige som är intresserade, men innan detta kan ta verklig fart här krävs betydande attityd- och regelförändringar från statens sida.
Ett av företagen som gått före i Sverige på detta område är Skandia med sina "Idéer för livet". Det är en utmärkt verksamhet som stöder olika ideella engagemang. Men tyvärr har trovärdigheten i företagets sociala engagemang undergrävts helt och hållet av den tidigare företagsledningens häpnadsväckande girighet och manipulationer. Det visar att det sociala engagemanget inte får vara ytligt. För att långsiktigt gynna företagets egna intressen, vilket givetvis också är nödvändigt, måste det gå på djupet. Det måste genomsyra hela företaget och visas i allt dess beteende, inte minst i den egna affärsverksamheten.
Man kan därför inte säga att storföretag som NCC, Coop Sverige, Skanska, Peab, Saab, Manpower, Danzas ASG och en rad andra, som pekas ut i Svenska Dagbladet (14/2), visar prov på något större socialt ansvar när de systematiskt låter bli att betala sina underleverantörer i tid. Att de stora sätter sig på de små på det här sättet är arrogant och föraktligt och själva motsatsen till att ta socialt ansvar. Den här typen av organisationsegoism och girighet är destruktiv. Att storföretag maximerar sin vinst genom maktmissbruk undergräver det ömsesidiga förtroendet i samhället och, i det här fallet, hindrar tillväxten av små- och medelstora företag.
"Ibland beter sig storföretagen som gangsters när det gäller det här", säger Susanne Eberstein (s), ordförande i Riksdagens skatteutskott, enligt Svenska Dagbladet (15/2).
Ett absolut minimum av socialt ansvar för ett storföretag är att det sköter sin affärsverksamhet på ett oklanderligt sätt. Utan det är det ingen större idé att investera i CSR. Trovärdigheten blir inte stor.
2006-02-03
Staten kan inte rädda ideell verksamhet
I statens och näringslivets värld krävs i första hand pengar för att bygga och driva en organisation. Därför tror många, helt felaktigt, att det är sak samma med föreningar. Förmodligen är det därför som vi i Svenska Dagbladet igår (2/2 2006) kunde läsa ett debattinlägg där staten uppmanas "Rädda det svenska körundret" genom att ge körverksamheten liknande stöd som det idrotten får.
Tanken att staten ska rädda ideell verksamhet, i detta fall körsång, är inte ovanlig, men inte desto mindre fel. Det är endast de ideellt aktiva själva som kan rädda sin verksamhet. Ytterst är det en fråga om ledarskap. Under gott ledarskap blomstrar föreningar, under dåligt skrumpnar de.
Det staten kan göra är att skapa vettiga förutsättningar, t.ex. i detta fall, att se till att det finns relevanta utbildningar på universitet och högskolor, att studieförbunden har resurser att ge stöd till ledarutbildningar m.m. och att det finns tillgång till lämpliga lokaler. Här finns förvisso mycket ogjort.
Tanken att staten ska rädda ideell verksamhet, i detta fall körsång, är inte ovanlig, men inte desto mindre fel. Det är endast de ideellt aktiva själva som kan rädda sin verksamhet. Ytterst är det en fråga om ledarskap. Under gott ledarskap blomstrar föreningar, under dåligt skrumpnar de.
Det staten kan göra är att skapa vettiga förutsättningar, t.ex. i detta fall, att se till att det finns relevanta utbildningar på universitet och högskolor, att studieförbunden har resurser att ge stöd till ledarutbildningar m.m. och att det finns tillgång till lämpliga lokaler. Här finns förvisso mycket ogjort.