Föreningsarkiv och folkrörelsearkiv utgör en mycket viktig del av föreningslivets stödstruktur. De bevarar de ideella föreningarnas historia och därmed ett viktigt kulturarv. Men att driva ett arkiv är inte gratis. Därför behöver de föreningsdrivna arkiven såväl samhällets som föreningslivets stöd.
Styrelsen i en ideell förening ska inte bara leda och
administrera, den ska också förvalta. En
viktig del av detta är att vårda föreningens arkiv. Där ska bevaras, allt ifrån
grundandet och framåt, alla föreningens viktigare dokument. Dit hör givetvis
alla typer av protokoll med bilagor, beslutsunderlag och rapporter, alla
versioner av antagna stadgar, verksamhetsberättelser, bokslut och bokföring, viktigare
inkommande och utgående skrivelser, avtal samt medlemsmatriklar.
Att en förening ska samla sina dokument i ett arkiv är inget som
behöver stå i stadgarna. Det följer av styrelsens uppdrag och till del även av lag. Allmänt sett ingår det i god föreningssed.
Enligt SCB:s senaste statistik om "civila samhället" finns minst 160 000 ideella föreningar i Sverige. Av dessa sägs 50 000 ha någon form av ”ekonomisk aktivitet”, ett vitt begrepp som enligt SCB bland annat kan innefatta att ha minst en anställd eller arvoderad, vara momspliktig eller något liknande. Att minst 110 000 ideella föreningar saknar ”ekonomisk aktivitet” låter ju förvånande. Men vad som avses är de mestadels lokala föreningar som baserar sin existens och verksamhet inte på pengar utan på ett stort antal ideella timmar, alltså vanliga föreningar. Till bilden hör att dessa troligen också saknar en egen, låsbar föreningslokal. Var ska de då ha sina arkiv?
De är ingen överdrift att säga, att merparten av de lokallösa föreningarnas arkiv lever farligt då de ständigt måste flyttas och hysas in än här och där.
Föreningar tenderar att bli gamla. Vad händer då föreningens
arkiv växt sig alldeles för stort för att flyttas runt? Då är risken som störst att ett viktigt
kulturarv skingras. Om så sker tappas tråden bakåt, något som styrelsen kanske inte upplever som så viktigt förrän den dag då föreningen till exempel ska skriva sin 50-åriga historia. Dessutom, så länge som föreningen själv förvarar de äldre delarna av sitt arkiv, kanske uppdelat på flera håll,
riskerar det att förstöras av fukt eller annat, och, inte minst viktigt, är det otillgänglig för historiker, föreningsforskare, författare,
journalister, släktforskare och andra.
Själv har jag just nu en flyttkartong full med arkivhandlingar
stående på golvet hemma. Den måste snarast bort, säger hustrun. Ja, det är ju
rimligt, nu när jag avgått ur styrelsen. Men vart ska den flyttas?
Kartongen utgör det samlade arkivet (förutom bokföringshandlingarna
som förvaras hos kassören) hos en liten, mycket livaktig kulturförening i
Uppsala grundad 1947, en slags utbrytning från Uppsala Universitets Ritsal. Som de flesta ideella föreningar saknar den såväl
föreningslokal som anställd. Trots det klassas den av SCB
som ”ekonomiskt aktiv”. Detta då den redovisar skatt för arvoden utbetalda till krokimodeller.
Egentligen borde det stå minst två kartonger arkivmaterial
på golvet hemma hos mig, kanske mer. Men föreningens arkiv har flyttat runt i över sjuttio år. Det som nu saknas är det äldre materialet, det
som ur kulturhistorisk synvinkel troligen är mest värdefullt. Det kan finnas undanstuvat
någon stans, kanske, förhoppningsvis, men ingen i föreningen idag vet var.
Den här föreningen, liksom så många andra, har alltså ett arkivproblem.
Hur ska det lösas? Fortsätta flytta runt materialet, eller?
Jag har förslagit att arkivet ska deponeras hos Folkrörelsearkivet i Uppsala. Det
är en förening på länsnivå med ändamål att ”inventera, samla,
förteckna, vårda och bevara arkivhandlingar” och att göra dem tillgängliga för ”allmänhet
och forskare”. Det som lämnas dit kommer att tas om hand
och lagras på professionellt vis. Och detta till en ganska låg medlems- och
hanteringsavgift.
Hur är det då att som utomstående nyttja ett föreningsarkiv?
Det kan jag svara på. Häromdagen besökte jag nämligen Norrköpings
Föreningsarkiv. Anledningen var att jag ville studera dokument från Cykelklubben Antilopens
grundande 1937 och de första åren.
Jag ville se vilken roll min
pappa spelade vid grundandet av cykelklubben och hur länge han satt i styrelsen.
Samtidigt ville jag studera hur det praktiskt gick till att grunda en idrottsförening i slutet på 1930-talet. Det första för att komplettera min släktforskning och
det senare för en bok om föreningar och föreningsgrundande som jag
arbetar på just nu.
Mina förväntningar på besöket uppfylldes med råge. Ett stort
tack till föreningsarkivet för det! När jag kom på avtalad tid stod hela CK Antilopens arkiv för de första femtio åren framdukat
i ett forskarrum. I ett antal arkivkartonger fann jag årsmötesprotokoll,
styrelseprotokoll, kassaböcker, tävlingsinformation, viktigare inkommande och
utgående skrivelser och mycket mera. En fullständig förteckning över CK Antilopens arkiv finns att läsa på Riksarkivets hemsida.
Anledningen till att dessa dokument idag kan studeras i Norrköpings
Föreningsarkiv är givetvis att cykelklubben först noga
bevarat dem och sedan tog det kloka beslutet att ge dem en säker förvaring i föreningsarkivet.
Men det som ytterst gjorde detta möjligt är förstås det vidsynta
initiativet för många år sedan att starta den ideella föreningen Norrköpings
Föreningsarkiv och sedan allt det ihärdiga arbete som sedan dess lagts ner på att
inrätta, sköta och finansiera det. I föreningens brand- och klimatsäkra källarrum
förvaras idag 1 200 hyllmeter dokument, fanor och annat från andra hälften av
1800-talet och fram till idag. Totalt är det 1 600 arkivbildare, de flesta nu
nedlagda föreningar, vars historia och samhällsinsats endast kan studeras just här.
Norrköpings Föreningsarkiv, liksom liknande arkiv på annat håll, är en kulturinstitution. Det vårdar och bevarar ett viktigt kulturarv: Föreningssveriges historia.
Men att arkivet ens finns kvar om några år är inte
självklart, berättade föreningens ordförande över en kopp kaffe. Hoten som tornar upp sig är de stora kostnaderna att driva arkivet, framförallt hyran.
Arkivföreningen har cirka 190 medlemmarna. Dessa
föreningar och andra organisationer håller igång arkivet genom sitt
medlemskap och föreningsengagemang och genom att förvara sina arkivhandlingar
där. Men givetvis kan inte deras bidrag på långa vägar täcka kostnaderna
för ändamålsenliga lokaler och annat. Arkivdriften behöver därför ekonomiskt
stöd från andra.
Jag har i andra sammanhang påpekat att det vore bättre att staten minskade sina bidrag till enskilda föreningar och i stället satsade på att finansiera sådana stödstrukturer som alla ideella föreningar
har nytta av. Dit hör till exempel de föreningsstödjande delarna av
studieförbundens verksamhet och givetvis också föreningsarkiven och folkrörelsearkiven.
Det vore faktiskt rimligt att det offentliga står
för huvuddelen av arkivföreningarnas kostnader. Om något är detta samhällsnyttig verksamhet.