NGO - bara en typ av ideell organisation

När FN, olika biståndsorgan och andra som arbetar med bistånd talar om de föreningar, stiftelser och andra ideella organisationer som de samverkar med, kallar de dem NGOs, d.v.s. Non-Governmental Organisations. För dem är NGO en officiell beteckning. Så t.ex. har FN en enhet som heter UN Non-Governmental Liaison Service (NGLS), som främjar samarbetet mellan FN och olika NGOs. Bl.a. har man en handbok för olika slag av samarbete. Se www.un-ngls.org/ngls_handbook.htm

I praktiken används beteckningen NGO bara i dessa sammanhang. Det innebär att NGOs bara syftar på en mindre del av världens alla frivilligorganisationer. Det är därför förvirrande när FN tycks likställa dem med det civila samhället.

I England används beteckningen NGO inom biståndet och inom den till den hörande forskningen, medan den oändligt mycket större gruppen inhemska ideella organisationer kallas voluntary organisations (frivilligorganisationer) eller charities (välgörenhetsorganisationer). Det finns en uppsättning forskning, utbildning och litteratur om NGOs och en helt annan om de senare organisationerna, och det verkar inte som de två disciplinerna lär av varandra.

Det som kännetecknar ideella organisationer är att de är till av andra skäl än att skapa vinst eller att uppfylla lag. Hur de ägs är inte särskiljande. De kan grundas av enskilda, av andra ideella organisationer, av företag och av statliga organ ihop eller var för sig. Sett ur ett svenskt perspektiv är detta ganska självklart. Men för den som utgår från NGO-begreppet är det inte det. Då förutsätts att organisationen varken är grundad av eller drivs av staten. Den ska vara helt fristående. Därför räknas Röda Korset i FN-sammanhang inte till NGO-gruppen. Dess existens i varje land baseras ju på regeringsbeslut enligt Genèvekonventionerna.

Att NGOs ska vara självständiga från staten hindrar inte FN och olika biståndsorgan (som ju alla själva är uttryck och redskap för statliga ambitioner), att binda sådana till sig med olika former av ekonomiskt bidrag. I själva verket är rätt många NGOs kraftig beroende av sådana bidrag för sin överlevnad.

I olika sammanhang ger FN NGOs ett speciellt inflytande, t.ex. vid större konferenser.

NGO-status öppnar alltså för bidrag, andra intäkter och politiskt inflytande. Detta fenomen har negativa effekter på det civila samhällets utveckling i många utvecklingsländer.

Även ur biståndsgivarnas synvinkel förekommer många avarter bland NGOs. Kumi Naidoo, generalsekreterare för CIVICUS (World Alliance for Citizen Participation) brukar redovisa följande nedsättande förkortningar som florerar inom biståndsvärlden:

• BONGOs (Business-organised NGOs)
• PONGOs (Politically-organised NGOs)
• BRINGOs (Briefcase NGOs)
• DONGOs (Donor-organised NGOs)
• GONGOs (Government-organised NGOs)
• MONGOs (My own NGO)
• RONGOs (Royally-organised NGOs)

Dessa förkortningar beskriver alltså vad som i branschen uppfattas som oönskvärda NGOs. Det intressanta är, att alla utom en, mycket väl kan syfta på helt legitima ideella organisationer. NGO-begreppet är alltså mycket snävt, till skillnad från den ideella sektorn och det civila samhället som är öppna och breda, och ska så vara.