2009-02-26

Kårobligatoriet, regeringen och föreningsfriheten

Nu föreslår regeringen riksdagen att avskaffa kårobligatoriet. I en kommentar säger den ansvarige ministern Lars Leijonborg (FP):

– Kårobligatoriet är lika fel som en gång kollektivanslutningen till Socialdemokraterna och statskyrkan var. Det har överlevt sig själv.

Birger Schlaug påpekar påpassligt att hans och Åsa Domeijs första motion i riksdagen för drygt 20 år sedan handlade just om att avveckla kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet respektive statskyrkan och kårobligatoriet. I samma inlägg argumenterar han för den negativa föreningsfriheten, d.v.s. rätten att stå utanför.

Jag tycker bägge har fel. Kollektivanslutningen till ett parti och en obligatorisk skyldighet att tillhöra en statskyrka är en sak, kårobligatoriet en annan. De två första handlar om politisk och religiös frihet, vilka är en viktig del av de mänskliga rättigheterna. Studentkåren ska vara partipolitiskt och religiöst obunden; det den erbjuder är praktiska rättigheter och service. Att endast medlemmar kan ta del av dessa strider inte mot föreningsfriheten eller de mänskliga rättigheterna. I själva verket är denna typ av monopol vanliga. Detta diskuterade jag i min blogg Kårobligatoriet strider inte mot föreningsfriheten 2007-04-04.

Kan staten tvinga medborgarna att betala en avgift för att få ta del av en samhällelig nyttighet? Visst, det förekommer hela tiden, t.ex. skatt och kommunala avgifter. Men kan staten verkligen tvinga medborgarna att betala för en nyttighet som levereras av en från staten självständig ideell organisation? Även där är svaret ja. Det viktigaste exemplet är TV-avgiften.

Om partierna vore logiska, men det är de naturligtvis inte, skulle nästa obligatorium till avskaffning vara just TV-avgiften. Är jag själv för att avskaffa den? Nej! Nyttan av public service TV och radio överväger nackdelen med avgiften. Detsamma vill nog många säga om kårobligatoriet.

Det finns de som vill ta bort kårobligatoriet därför att valdeltagandet är lågt, omkring tio procent. Detta låga deltagande ses som ett bevis för lågt engagemang. Men även detta är ett falskt argument. Inom helt frivilliga föreningar är det inte ovanligt att endast 10 procent av medlemmarna kommer på årsmötet. Ideellt engagemanget kan helt enkelt inte mätas i hur många som deltar i föreningsvalen.

Problemet med kårerna är snarare partiväsendet. I föreningslivet i allmänhet tillåts inte den typen av fraktionsverksamhet, utan alla kandidater ställer upp som individer och värderas enbart efter sin insats för det gemensamma. Vid partival skjuts ideologi och partiprogram i förgrunden. Det kan bli heta strider som ökar engagemanget inom ”valmanskåren”, men det kan också leda till misstro och allmänt ointresse. Ett lågt valdeltagande gynnar små, mycket aktiva partier och missgynnar stora, relativt passiva.

Med obligatoriet är kårerna statligt sanktionerade organisationer precis som statskyrkan var. När de nu blir oberoende får vi hoppas att de också avskaffar partiväsendet. Annars kommer många av de nuvarande problemen att kvarstå fast i ett mer utsatt läge.

Enligt regeringens förslag ska det obligatoriska medlemskapet i studentkårerna tas bort redan 1 juli 2010. I samband med det får kårerna behålla sin skattefrihet och får som kompensation för det avskaffade obligatoriet ett statsbidrag om 105 kr per student och år.

Att regeringen vill ge ideella organisationer mindre än ett och ett halvt år på sig att ställa om från ”skyddad verkstad” till kamp på en ”ideell marknad” är häpnadsväckande. Bristen på förståelse för utmaningen i den uppgiften är påfallande. Det är fullt möjligt att det inte är bristen på pengar, som många tror, utan bristen på tid och kompetens som kommer att sätta krokben för kårerna.

Det behövs alltså tid, kompetens och investeringsmedel för den här typen av radikala omställningar. Men det är inte nog. Det behövs också ledare som vågar och vill genomföra de nödvändiga förändringarna. Kanske är det en ny typ av ledare som kårerna nu behöver. Det är väl inte troligt att de kan hämtas från partierna.

4 kommentarer:

  1. Vad jag förstått avskaffas obligatoriet i juli 2010? Dvs ett och ett halvt års förvarning.

    SvaraRadera
  2. Tack Nina för påpekandet. Jag har nu korrigerat felet. Ett och ett halvt år är givetvis mycket bättre än ett halvt, men för den uppgift som kårerna har framför sig är det ändå för knappt.

    SvaraRadera
  3. Oj, oj, tillbaka till en verklighet som var min i över sju år... :-)

    Det finns olika vinklar på problemet med kårobligatoriet, till exempel de som du tar upp och som handlar om friheter och rättigheter i ett samhälle. Det kan man ha olika åsikter om, och det har människor också. Jag tänker inte argumentera här eftersom det just handlar om åsikter och tankar som gränsar till trossatser. Det går till exempel inte att övertyga en ideologisk liberal med nyttighetsargument och praktikaliteter. Det spelar liksom ingen roll. Publikserviceargumentet, eller för den del "begravningsavgiftsargumentet", är å andra sida populärt från de som ser just till de praktiska argumenten. Dvs hur man på det enklaste sättet garanterar studentinflytandet i högskolan.

    Här får man kanske välja vad som man tycker är viktigast.

    För övrigt så tycker jag det är tveksamt att klassifiera SVT och SR som från staten fristående ideella organisationer, även om det finns en stiftelse i botten om jag förstår ägarkonstruktionen rätt. Men det är ju en klassisk gränsdragningsproblematiksdiskussion om var gränsen går mellan sektorerna. Dessutom så går det ju att tacka nej här, det är ju bara att inte skaffa sig tv eller radio. Den möjligheten finns ju inte i högskolan.

    Min invändning mot obligatoriet ligger på ett annat plan. Nämligen det fatum att obligatoriet dels passiviserar kårerna, dels skapar en destruktiv första kontakt mellan medlemmen, dvs. den nye studenten, och dess viktigaste företrädare.

    Passiviteten yttrar sig i att kårerna faktisk inte är så alerta och vitala som de skulle kunna vara. Vill man vulgärargumentera kan man kalla det för "stålbad", jag nöjer mig med att konstatera att kårerna skulle behöva vara mycket mera lyhörda och innovativa om de skulle behöva bredda sin finansieringsbas.

    Det destruktiva första mötet resulterar i alla alla kårer behöver ägna onödig kraft till att vända ett stort underläge i relationen med sina medlemmar, för att visa att de "inte snor deras pengar". En kraft som skulle kunna ägnas till något vettigare.

    Jag har som jag antydde i början arbetat sju år inom den nationella studentörerlsen i Sverige. Jag vet att kårerna gör ett fantastisk arbete. Men jag vet också att det finns en oerhörd potential i studentrörelsen som förändrande samhällskraft. En potential som inte används idag.

    Kårobligatoriet gör studentrörelsen impotent.

    SvaraRadera
  4. Om kårobligatoriet inte fanns skulle jag inte rösta för det och inte sakna det. Men nu finns det sedan länge och inget av de argument för avskaffandet som jag sett är särskilt övertygande. Det handlar mer om klåfingrighet.

    Det är ett faktum att föreningar kan inneha monopolställning, d.v.s. att man måste vara medlem för att komma i åtnjutande av en viss rättighet. Detta strider inte mot föreningsfriheten.

    Monopolföreningar tar givetvis ut en medlemsavgift. I vissa fall tar de också ut en serviceavgift. Det är obestridligt att sådana avgifter kan vara sanktionerade av staten även om de i de flesta fall inte är det. Inte heller detta strider mot föreningsfriheten.

    Man kan diskutera huruvida publicservicebolagen är tillräckligt självständiga från staten, men du måste ändå hålla med om att de är egna juridiska personer och inte en del av staten, vilket var min poäng.

    Argumentet att staten bör avskaffa obligatoriet därför att det passiviserar kårerna finner jag farligt.

    Jag håller med om teorin. En medlemsorganisation som inte behöver kämpa för sina inkomster tenderar att blir sämre än en som måste. Jag har sett ett otal exempel på detta. Även om det enligt min erfarenhet finns få undantag från detta så är det i grunden fråga om ett lednings- och kompetensproblem inom organisationen. Men att kårerna har brister i sitt arbete och sin ledning är inget legitimt skäl för staten att ingripa. Det är en fråga för medlemmarna.

    Om du hävdar att obligatoriet ”korrumperar” kårerna bör du rimligen också motsätta sig den föreslagna ”kompensationen” för uteblivna medlemsavgifter. Du bör också motsätta dig alla andra typer av statsbidrag till ideella föreningar, inklusive partistödet.

    Det ledarskap och den kompetens som finns i en ideell organisation står i relation till utmaningen i dess uppdrag. Välgödda organisationer, som kårerna, har inte på åratal, om någonsin, efterfrågat den typ av ledare och kompetens som kommer att behövas om obligatoriet avskaffas. Enligt min mening kommer det att ta ett antal år att bygga upp den kompetensen. De som vill avskaffa obligatoriet underskattar uppenbarligen den aspekten. Risken är stor att de kastar ut barnet med badvattnet.

    SvaraRadera