Föreningar på vikingatiden

Hur länge det funnits föreningar och föreningsliv i vårt land är ingen som vet. Utan tvivel går de långt tillbaka i historien, men bevarade bevis är inte äldre än 1000 år. De finns på runstenar från vikingatiden. 

För drygt 10 år sedan skrev jag att det i Sverige fanns tre runstenar som nämner gillen, den dåtida benämningen på det vi idag kallar föreningar. Det var:

• Runstenen vid Bjälbo kyrka i Östergötland (ÖG64). Där står: ”Kämpar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son. Love ristade runorna.”
• Runstenen vid Mariakyrkan i Sigtuna (U379): ”Frisernas gillebröder läto resa denna sten efter Torkel, sin gillebroder. Gud hjälpe hans ande. Torbjörn ristade.”
• Runstenen vid Prästgatan i Sigtuna (U391): ”Frisernas gillesbröder…dessa /runor/ efter Alblod, Slodes bolagsman. Den helge Krist hjälpte hans ande. Torbjörn ristade.”

Men numera vet jag att det finns åtminstone tre runstenar till:

• Runsten vid Törnevalla kyrka i Östergötland (ÖgMÖLM1960;230):  ”Ölver reste denna sten efter Dräng, Ögers son, sin gillesbroder.” 
• Runsten vid Brunnsta bro i Uppland (U641): ”Hedenger och Björn reste (stenen) efter (den) gode bonden Gilde.” 
• Runsten nu i Ekolsund i Uppland (U642): ”Hedenger och Björn reste (stenen) efter Gilde, sin fader.” 

De två senare runstenarna nämner samma personer. Enligt Från Abjörn till Örjar - Personnamn på runstenar i Enköpings kommun ska namnet Gilde på U642 tolkas som ”Gillesbrodern”.  

På de två runstenarna i Sigtuna (nummer 2 och 3 ovan) nämns "Frisernas gille". Detta är alltså Sveriges tidigast kända föreningsnamn. Vad föreningen gjorde är inte känt, men en rimlig gissning är att det handlar om en sammanslutning av köpmän från Frisernas rike. Detta utifrån att den typen av föreningar för skydd och ömsesidigt stöd på främmande ort var mycket vanliga under medeltiden. Dagens studentnationer vid Uppsala Universitet är för övrigt en variant. Man skulle kunna säga att ”Frisernas gille” var vår första invandrarförening.

Finns det fler runstenar som nämner gillen? Kanske. Men mera intressant är att tänka sig att det finns mer att lära om föreningar och föreningsliv under vikingatiden från runstenar som inte nämner gillen utan endast indirekt talar om sådana. Så vitt jag kunnat se har ännu ingen forskat på det.

Särskild forskning behövs nog för att hitta sådana indirekta referenser. Runinskrifterna kan behöva tolkas med föreningsglasögonen på. För några veckor sedan hittade jag av en slump en lämplig runsten. När jag läste dess text tänkte jag spontant att detta handlar om en förening, men intressant nog är det inte den gängse tolkningen bland runforskare.

Jag syftar på runstenen Sö179 som står framför Gripsholms slott utanför Mariefred i Södermanland. I modern tappning lyder dess inskrift så här:

 ”Tola lät resa denna sten efter sin son Harald, Ingvars broder. De for manligen fjärran efter guld och österut gav örnen (föda), dog söderut i Särkland.”

Tola har alltså rest stenen efter sin son Harald som deltog i det av Ingvar ledda vikingatåget österut till Ryssland och vidare söderut till de muslimska länderna. Detta är ett välkänt vikingatåg. Det nämns på över tjugo runstenar i Mälardalen och i sagan om ”Ingvar den vittfarne”.

Det i detta sammanhang intressanta finns i textens första mening. Där kallar modern sin son Harald för ”Ingvars broder”.  Vad för slags broder är detta? I sin information om stenen skriver Riksantikvarieämbetet:

”En fråga som diskuterats livligt är varför runstenen rests till minne av endast en av bröderna. Den förklaring som vunnit störst tillslutning är att Tola endast varit Haralds mor och inte Ingvars och de två alltså varit halvbröder. Man kan också tänka sig att monumentet bestått av två stenar en över Harald och en över Ingvar, där den senare stenen gått förlorad. En tredje möjlighet är att broder här inte åsyftar släktskap utan betecknar `vapenbroder, fosterbroder` eller liknande. En sådan betydelse av ordet broder förekommer i en runinskrift från Hällestad i Skåne.”

Av de tre förklaringarna anser jag den första vara konstruerad och långsökt och inte särskild trolig. Den andra förklaringen är möjlig, men att det funnits en sten till är en ren spekulation. För den som är bevandrad med föreningar och föreningshistoria framstår en variant av den tredje förklaringen som självklar. Det var den jag själv automatiskt tänkte på när jag såg texten. Den enklaste och troligaste förklaringen är att Harald och Ingvar inte var halvbröder utan gillesbröder.  

Föreningsformen är speciell lämplig för att bland jämlikar mobilisera resurser och folk för en viss verksamhet och därvid välja (och avsätta) ledare. Under medeltiden var det vanligt att deltagarna i handelsresor finansierades och organiserade resan på det sättet. De delade på kostnaderna och arbetet och sedan på vinsten. På samma sätt var det med sjörövarna. Utifrån denna kunskap är det väl rimligt att tänka sig att också under vikingatiden såväl enskilda skepp som hela vikingatåg kunde organiseras som föreningar. Harald och Ingvar kan alltså ha varit bröder i en, med dagens ordval, ekonomisk förening för att bedriva handels- och vikingatåg.

Utifrån detta är det troligt att det finns mer föreningsinformation att hitta på runstenar. Om vikingatåg var en slags ekonomiska föreningar så borde det i runinskrifterna också finnas fler ord som tyder på det. Och en snabb titt visar att sådana finns. Enligt Svenskt Runordregister finns ordet skifta (som i att skifta vinsten) på runstenarna Sö163, Sö 165 och Sö166. Och ordet bolagsman, kamrat på runstenaren Vg182, U391, Sö292, U954 Vg122 och Vg112.

Idrottsförening startar bolag - vad gäller?

En idrottsförening kan lägga viss del av sin verksamhet i bolag. Det är ett vanskligt projekt som man helst bör låta bli. Men om man ändå gör det så finns här några synpunkter på hur det bör gå till.

I Sverige har vi en mycket stark föreningstradition. Därför är idrotten här organiserad i ideella föreningar. Och därför fungerar de så bra, det vill säga under förutsättning att de styrs och leds av personer som förstår och respekterar den ideella modellen och den demokratiska formen.

I de anglosaxiska länderna däremot är föreningstradition och föreningskompetens avsevärt svagare. Kanske är det just det som i England nödvändiggjort och möjliggjort att fotbollsklubbar drivas som bolag. Det är inget som är relevant för oss.

Man bör allmänt sett undvika att introducera företagsmodeller och företagsmetoder i driften av ideella föreningar. Det fungerar inte bra. Föreningar som leds utifrån företagstänk försvagas och lever farligt. Företagslogiken och den ideella logiken är nämligen inte kompatibla. Om det finns mer att läsa i min bok Professionell ideell - Om att verkar med ideell logik.

I Sverige är det inte tillåtet för idrottsklubbar att vara bolag, men ideella föreningar kan äga bolag och lägga viss del av sin verksamhet där. Detta är också tillåtet enligt idrottens egna regler.

Enligt min mening måste bolaget vara helägt av föreningen om dess verksamhet ingår i föreningens kärnverksamhet. Endast för föreningen perifer verksamhet kan läggas i bolag som endast delvis ägs av föreningen. Ett bolag med externa partners kan liknas med vilket externt samarbete som helst. Vad som är kärnverksamhet respektive perifer verksamhet framgår av föreningens ändamålsparagraf.

Att driva ett helägt bolag är för föreningen ganska oproblematiskt under förutsättning

1.  att föreningsverksamhet och bolagsverksamhet hålls helt åtskilda,
2.  att dessa drivs av var sin uppsättning funktionärer och 
3.  att bolaget är helt underställt årsmötets styrning och kontroll. 

Direkt problematisk blir företagsdriften om företagsstyrelsen och föreningschefen samtidigt är styrelse och chef för bolagsverksamheten. Då kommer bolagsverksamheten på grund av sin natur att förr eller senare äta upp ledningens tid och engagemang. Då försvagas årsmötets kontroll över såväl förening som bolag. Och då undergrävs stegvis föreningsverksamheten.

En förening som vill bolagisera viss verksamhet kan inte ha bråttom. I den processen måste föreningsstadgarna följas till punkt och pricka, annars saknar besluten legitimitet och kan upphävas.

Ändamålsparagrafen anger vad en förening ska bedriva för verksamhet. Den styr såväl årsmötets som styrelsens befogenheter. Om en del av verksamheten ska brytas ut och läggas i bolag måste alltså ändamålsparagrafen ändras. Det är en stadgeändring som normalt kräver likalydande beslut på såväl ordinarie årsmöte som särskilt inkallat extra årsmöte.

Inom bolaget gäller aktiebolagslagen. Den ger styrelse och VD större och annorlunda befogenheter än motsvarande inom en ideell förening. Inte minst på grund av det är det viktigt att föreningen noga styr och övervakar sitt bolag.

Årsmötet är föreningens högsta beslutande organ och ska utöva ägarrollen. Innan bolagsbildandet ska det besluta om bolagsordning, arvoden med mera. Det ska sedan utgöra bolagets bolagsstämma och fatta alla därmed sammanhängande beslut, inklusive att utse och vid behov avsätta bolagsstyrelse och revisorer. Dessa befogenheter och hur det ska gå till måste skrivas in i föreningens stadgar innan bolagsbildandet.

Det är också årsmötet som till sist fattar beslutet att låta bilda bolaget.