Ideella Sektorn: 2019

2019-12-09

Det finns tre grundtyper av ideella föreningar

Ideella föreningar kan delas in i tre typer: De för ömsesidig nytta, de kampanjdrivande och de som är tjänstelevererande. Skillnaderna mellan typerna är stor. Den som vill bilda en förening eller leda en måste veta vilken typ den tillhör och förstå vad det innebär.

I min bok Professionell Ideell – Om att verka med ideell logik påpekar jag att ideella föreningar kan delas upp i tre olika grupper utifrån sitt sätt att fungera: De för ömsesidig nytta, de kampanjdrivande och de tjänstelevererande.

Den brittiske managementexperten Charles Handy var den förste att identifiera dessa grupper och att peka ut skillnaderna mellan dem. Det gjorde han i Understanding Voluntary Organizations, Penguin Books, London 1990. När jag arbetade som organisationsutvecklare för ideella föreningar kunde jag konstatera att han hade rätt.

Det är föreningens ändamål och medlemmarnas sätt att arbeta som skapar skillnaderna: I föreningar för ömsesidig nytta stöder medlemmarna varandra, i kampanjdrivande vill de förändra världen och i de tjänstelevererande stöder de utomstående.

Föreningarna inom varje typ har vissa gemensamma drag som skiljer dem från föreningarna inom de övriga två. I övrigt kan de vara ganska olika.

De här typskillnader är mycket viktiga. Den som vill bilda en förening, förändra, eller leda och organisera en måste för att lyckas förstå både vilken typ den tillhör och vad det innebär praktiskt. Sak samma gäller för forskare. De kan omöjligt rätt förstå medlemskap, styrelsearbete eller ledarskap inom ideella föreningar utan sådana insikter.

Låt oss nu titta närmare på de tre typerna.

Föreningar för ömsesidig nytta
Föreningar för ömsesidig nytta är den vanligaste typen av föreningar och förmodligen också den äldsta. Dit räknas alla ideella föreningar vars ändamål är att vara till personlig nytta för medlemmarna.

Som historiska exempel kan nämnas begravningsföreningar under antiken, och gillen, skrån och nationer under medeltiden. Bystämmor, socknar och stadsförvaltningar under medeltiden och framåt ingår också i den här traditionen och dessa i sin tur är föregångarna till dagens kommuner.

Den äldsta, till namnet kända föreningen i Sverige var av den här typen. Det var Frisernas gille. Namnet finns bevarat på en runsten i Sigtuna. I denna förening hade landsmän i främmande land slutit sig samman för ömsesidigt stöd, en tradition med rötter i antiken som lever kvar med dagens invandrarföreningar.

Typiska exempel idag är hobbyföreningar, båtklubbar, idrottsföreningar, invandrarföreningar, patientföreningar och självhjälpsgrupper.

Inom gruppen finns tre distinkta varianter:

Den första servar sina medlemmar genom att äga, hyra eller förvalta viss egendom eller resurs. Ofta handlar det om att hålla med en lämplig lokal och utrustning för ett gemensamt intresse, hobby eller verksamhet, som dans, släktforskning, oljemåleri, dataspel eller liknande, eller med mänskliga resurser som föreläsare, experter eller konstnärsmodeller. De nödvändiga investeringarna är oftast ganska blygsamma, men kan i vissa föreningar vara betydande, som i de för golfare, amatörflygare eller båtägare. Och vore det inte för att speciell lagstiftning fört dem åt sidan skulle samfällighets- och bostadsrättsföreningar också räknas hit.

I den andra varianten utövas en viss verksamhet i grupp. Det kan handla om något som måste göras i grupp för att bli meningsfullt, som att spela fotboll eller sjunga i kör, eller som visserligen kan göras individuellt men som vinner på att göras i grupp där utövarna ömsesidigt kan inspirera och lära av varandra, som att måla tavlor eller bygga modellplan.

Den tredje slutligen är till för medlemmar med ett särskilt behov, till exempel ett handikapp, en viss sjukdom eller ett beroende, eller som befinner sig i en speciell situation, till exempel invandrare, arbetslösa eller nyligen frisläppta från fängelse. För dem kan en förening av likar erbjuda såväl värdefullt stöd som gemenskap, trygghet och kunskap. I den här varianten är det ofta kontakten mellan medlemmarna som är det viktiga. Mest uppenbart är detta i självhjälpsgrupper. Deras i stort sett enda uppgift är att möjliggöra för sina ”brukare” att samlas i grupp för att ömsesidigt stödja och stötta varandra. Ett mycket känt exempel är Anonyma Alkoholister (AA).

Vad är speciellt vid drift av föreningar för ömsesidig nytta?

Inom föreningstypen finns allt från stora, resursrika idrottsklubbar till små, resurssvaga självhjälpsgrupp. De förra behöver en rejält kvalificerad styrelse och en väl utvecklad administration för att klara sina uppgifter, de senare skyr normalt såväl styrelse som administration. De flesta föreningar i gruppen ligger dock någonstans mitt emellan. I dessa har medlemmarna i allmänhet en starkare ställning och styrelserna en svagare än vad som gäller i de övriga två föreningstyperna.

Tendensen är också tydlig, ju mer behållningen av medlemskapet är ett resultat av medlemmarnas egen interaktion, desto mindre intresse har dessa av att vara styrda, ledda och organiserade. De föredrar då i ökad grad kollektiva beslut och spontan handling. Mest extrem i detta avseende är förstås självhjälpsgrupperna. Men även de behöver en viss grundläggande om än enkel form för att få det hela att fungera. Någon av medlemmarna får kanske offra sig för att sköta detta. Ibland är detta dock en utomstående.

Normalt är alla som omfattas av ändamålet välkomna att bli medlemmar i en förening av denna typ. Föreningen strävar dock inte efter att ha maximalt med medlemmar, utan efter att bli så heltäckande som möjligt inom målgruppen. Och de som tillhör målgruppen ser det ofta som självklart att också de ska få vara med om de vill.

Kampanjdrivande föreningar
Kampanjdrivande föreningar är den näst största gruppen. De är mycket vanliga i Sverige. De finns till för att förändra världen eller för att mobilisera resurser. De vill till exempel påverka politiska beslut eller allmänhetens uppfattning och beteende. Det gör de genom politiskt arbete, kampanjer, insamlingar, opinionsbildning, lobbying eller påtryckningar.

Bland kampanjdrivande föreningar finns en stor bredd och variation där olika undergrupp har sina speciella särdrag. Dit hör bland annat politiska partier, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, miljöorganisationer, nykterhetsorganisationer och insamlingsorganisationer.

En del av de kampanjdrivande organisationerna är så välfinansierade att de huvudsakligen utför sitt arbete med hjälp av anställda eller arvoderade. Ideellt aktiva medlemmar spelar där en underordnad roll eller ingen roll alls. Dit hör givetvis näringslivets olika föreningar, men idag även riksdagspartierna.

Men de typiska kampanjdrivande organisationerna, de som bildats och drivs av vanliga, engagerade medborgare är i högsta grad beroende av medlemmarnas ideella insatser både för att driva organisationen och för att påverka människor genom till exempel dörrknackning, namninsamlingar, demonstrationer och bössinsamling eller genom enskilda samtal, allt numera kompletterat med sociala media.

Medlemmar i kampanjföreningar brinner för saken och samlas kring ledare. De är ledda snarare än organiserade.

Alla som tror på saken är välkomna att bli med. Att bli fler är både ett mål, ett medel och ett kvitto. Ju fler medlemmar föreningen har, desto större tyngd har den i samhällsdebatten.

När kampanjföreningar driver sina frågor stöder de sig mestadels på sakargument. De är därför beroende både av forskning och inre skolning.

Tjänstelevererande föreningar
Tjänstelevererande föreningar finns till för att göra nytta för andra. De startas normalt för att möta ett visst behov i samhället som inte tillfredsställande åtgärdas av vare sig myndighet eller näringsliv. I en typisk sådan hjälper, stöder eller räddar medlemmarna utomstående, människor eller djur som befinner sig i det trångmål föreningen är till för att åtgärda.

Tjänstelevererande föreningar är mindre vanliga i Sverige numera. I takt med att offentliga sektorn under andra halvan av 1900-talet tog över eller konkurrerade ut mången ideell tjänsteverksamhet lades många organisationer ner. Men några finns kvar och nya tillkommer då och då utifrån aktuella behov. Typiska exempel är Svenska Röda Korset (grundad 1865), Sjöräddningssällskapet (1907), Kvinnojourer (1978) och Missing People (2012).

Den här typen av föreningar levererar en service. Det är ett åtagande gentemot den valda målgruppen, men ofta också gentemot allmänheten och inte sällan mot externa bidragsgivare. Alla intressenter förväntar sig att föreningen ska leva upp till sitt åtagande, att den ska utföra sitt arbete på utlovat sätt. En tjänstelevererande förening måste därför vara väl organiserad och ha just de rutiner och resurser som dess ändamål och tjänst kräver.

Det är de aktiva medlemmarna som levererar tjänsten. Hur de gör det är helt avgörande för tjänstens kvalitet. Därför måste tjänstelevererande föreningar vara petiga vid rekryteringen, utbildningen och placeringen av de aktiva och ha arbetsledning, regler och rutiner för dem att följa. I en tjänstelevererande förening är det ingen ursäkt att arbetet utförs ideellt.

För en tjänstelevererande förening är inte det viktiga att ha många medlemmar, utan att ha rätt medlemmar.

Till skillnad mot de två övriga föreningstyperna är tjänstelevererande föreningar helt beroende av management, det vill säga av ledningens förmåga att planera, organisera och leda såväl tjänsten som administrationen – ett arbete som mycket väl kan utföras av frivilliga, men som ofta utförs av anställda. De är också beroende av att den ideella arbetskraften är disciplinerad och accepterar att bli organiserad.

På grund av sitt ändamål, uppgift och ofta externa finansiering strävar tjänstelevererande föreningar efter att vara professionella, effektiva och ha låga kostnader. De har egentligen inget val. Trots att de levererar sina tjänster med hjälp av ideella kan de inte vara sämre än motsvarande företag eller myndighet. En organisation som skänker bort sina tjänster och ber tredje man att finansiera sig måste helt enkelt göra ett bra jobb.

Val av föreningstyp, strategisk fråga
Det är vid föreningens grundande som föreningstypen väljs och slås fast i ändamålsparagraf och stadgar.

Vilken föreningstyp som ska väljas beror på vad föreningen ska åstadkomma och hur. I Professionell ideell skrev jag: ”Ett och samma samhällsproblem kan ge upphov till helt olika mål och verksamheter och därmed helt olika typer av föreningar. Som exempel kan vi ta tre grupper av människor som på var sitt sätt vill göra något åt alkoholismens negativa följder:

Den första vill ändra samhället. Den skapar därför en kampanjdrivande förening för att med opinionsbildning och lobbying påverka lagstiftning och vanor.

Den andra vill bli och förbli nyktra och skapar därför en förening för ömsesidig nytta. De använder gruppsamtal och annan självhjälpsmetodik.

Den tredje vill hjälpa alkoholismens offer och startar en tjänstelevererande förening. De arbetar uppsökande och stödjande.”

Det är inte ovanligt att föreningar försöker bedriva blandad verksamhet. De vill till exempel på samma gång vara servicelevererande och kampanjdrivande. För förbund kan detta möjligen fungera, men för de flesta vanliga föreningar är detta inte tillrådligt.

Typ bör renodlas, inte blandas
I sin analys fann Handy att föreningarna av respektive typ kräver sin egen speciella struktur, kapacitet och kultur för att lyckas. Föreningarnas karaktär tycks skapa en specifik uppsättning förväntningar hos de aktiva om hur beslut ska fattas och arbetet ska bedrivas. Karaktären tycks också styra vilka som vill bli medlemmar. Vilken personlighetstyp en person tillhör kan alltså påverka dennes val av förening. De skillnader som på så sätt uppstår mellan de tre typerna av föreningar är ömsesidigt uteslutande, det vill säga, ett visst sätt att vara organiserad och arbeta på ger framgång endast inom den egna typen, inte i någon av de andra.

Men det är vanligt, konstaterar Handy, att de aktiva inte uppfattar dessa skillnader. Det händer därför att en förening av en typ också försöker driva en verksamhet som rätteligen hör till en annan typ och därför är väsensskild. Detta leder till ”obegripliga” konflikter och misslyckanden. Problemet går att undvika menar Handy genom att föreningen skiljer väsensskilda verksamheter åt genom att lägga dem i olika understrukturer eller genom att som förbund organiserar sig som en federation. Exempel på det första har vi i större idrottsföreningar. Det går alltså att göra, men risken för problem och konflikter finns fortfarande kvar.

Förening kan byta typ
En förening som grundats som en typ kan senare byta typ. Det kan ske medvetet genom genomtänkta beslut, men också omedvetet genom en rad reformer och beslut som sammantaget låter föreningen glida över från en typ till en annan. Vi avslutar med ett exempel på sådan typglidning.

Tjänstemottagarna i en tjänstelevererande förening finns normalt utanför föreningen, men inte alltid. Ett exempel på det senare är sådana ungdomsorganisationer, mera vanliga förr än nu, där vuxna leder och organiserar verksamhet för barn- eller ungdomar. Där kommer mottagarna av servicen, alltså barnen och ungdomarna, till föreningens lokal. De betalar en avgift för att få vara med och kallas ibland, men vanligtvis inte, för medlemmar. Men föreningsmedlemmar är de inte, de är servicemottagare, alltså kunder, och saknar inflytande, vilket framgår av stadgarna. Om servicemottagarna genom medveten stadgeändring eller omedvetet genom gradvisa reformer ges fulla medlemsrättigheter förvandlas föreningen i praktiken från tjänstelevererande till en för ömsesidig hjälp. För att vara giltig måste dock denna förändring ha stöd i ändamålsparagrafen. Annars mister föreningen sin legitimitet.

Den här artikeln ingår i serien om hur man bildar en ideell förening :

Publicerad 2019-12-09, uppdaterad 2024-01-23

2019-11-01

Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf

Ändamålet, i många ideella föreningar idag ganska bortglömt, är stadgarnas viktigaste paragraf, grundvalen för hela föreningen och den blinkande fyr som ska vägleda styrelsens och årsmötets arbete och beslut. Här förklarar vi varför.

Föreningar är organiserat samarbete för ett visst ändamål. Det är för detta ändamål människor gått samman, startat och driver föreningen. Ändamålet är skälet till att föreningen finns till.

Ändamålet (eller syftet) återfinns i föreningens ändamålsparagraf, vanligen paragraf två i stadgarna. En ideell förening måste ha ett utsagt ändamål för att juridiskt bli till och för att fortsätta finnas till. Ändamålet är stadgarnas absolut viktigaste paragraf och föreningens viktigaste styrdokument.

Medvetenheten om ändamålets roll och betydelse är tyvärr låg i dagens Föreningssverige. Ändamålet ses mer som en formalitet än som verkligt styrande. Men det är ingen formalitet:

Ändamålet definierar föreningen juridiskt, men också praktiskt genom att tala om vad föreningen är till för, vad den vill åstadkomma, dess självpåtagna uppdrag.

Ändamålet är en överenskommelse. Det preciserar vad medlemmarna samarbetar om, vad de är överens om att föreningen ska åstadkomma.

Ändamålet är en juridisk grundval. Det binder föreningen och dess företrädare vid en uppgift, ett mål och ger därmed ramen för vad den får syssla med. Varken årsmöte eller styrelse har rätt att fatta beslut som går mot ändamålet eller faller utanför dess ramar.

Ändamålet sätter gränser. Det styr vad föreningen, dess styrelse, aktiva medlemmar och eventuella anställda ska göra och får göra.

Ändamålet är en vägledning. Det hjälper årsmöte och styrelse att hålla rätt kurs.

Ändamålet är en utfästelse. Det är föreningens löfte till medlemmarna (och det som lockar dem att bli medlemmar), men också till omvärlden: Det här står vi för, finns till för, ska vi göra!

Ändamålet är en specialisering. Det förklarar vad föreningen ska göra och därmed också vad den inte ska göra. Det ger föreningen dess strategiska fokus och begränsar vad den och dess resurser kan användas till.

Ändamålet ger föreningen dess profil och gör det möjligt för den att utveckla den kompetens den behöver för att förverkliga det.

Ändamålet är den måttstock som föreningens verksamhet och styrelsens och årsmötets beslut och åtgärder ska mätas mot.

Med tanke på dess stora betydelse är det nödvändigt att ändamålet vid föreningsstarten ges rätt innehåll och rätt form.

Det ska på ett kortfattat, tydligt och mobiliserade sätt tala om vad föreningen är till för, alltså vilken medlems- eller samhällsnytta den ska göra. Det ska svara på frågor som: Vad ska föreningen åstadkomma? För vem? Varför? Hur?

För att kunna fungera styrande måste ändamålet vara kortfattat, några få rader bara, lätta att ha i huvudet. Det ska beskriva kärnan i föreningens uppdrag, inte urarta till en lång lista av ”måsten” och aktiviteter.

Ändamålet är inte ett handlingsprogram och är inte tidsbegränsat. Handlingsprogram komma och gå, men ändamålet ska i princip bestå hela föreningens livstid.

Den här artikeln ingår i serien om hur man bildar en ideell förening :

Publicerad 2019-11-01, uppdaterad 2024-01-23

2019-09-27

Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig

Inläggen i serien "Starta ideell förening" bör helst läsas i nummerföljd. Detta avsnitt handlar om snabbstart av ideell förening: Vad är snabbstart? När den är möjlig? När inte möjlig? Hur gör man?

Normalt krävs en hel del förberedelser innan start av en ideell förening. Men under vissa omständigheter kan den snabbstartas utan kvalitetsförlust.

Med snabbstart av ideell förening menas åtgärder som förenklar interimsstyrelsens arbete. Tidsvinster kan framförallt göras i arbetet med föreningens form och stadgar.

Om en förening kan snabbstartas eller inte beror i stor utsträckning på om den är tänkt att bli enkel eller komplicerad till sin natur. En förening enkel till sin natur kan oftast snabbstartas, en komplicerad mera sällan.

Hur vet man om en tilltänkt förening är enkel eller komplicerad? Här följer några ledtrådar.

Normalföreningen är enkel till sin natur
Föreningar har varit ett redskap för människors strävanden i många hundratals år. Det har gett föreningslivet gott om tid att fullända sina redskap. Resultatet är såväl en ideal föreningstyp som ett demokratiskt regelverk för denna, god föreningssed.

Denna ideala förening är helt i harmoni med den ideella logiken och fungerar bra för de flesta ideella syften. Då den är robust och enkel till sin natur och lätt att starta och driva är den vår vanligast förekommande föreningstyp och därmed allas vår ”normalförening”.

Följande sammanlagda egenskaper gör normalföreningen enkel till sin natur:

Medlemmarna är individer, inte organisationer.
Föreningen är lokal.
Föreningen har endast ett ändamål.
Allt inom föreningen utförs av medlemmarna själva.
Verksamheten är till för medlemmarna själva eller består av opinionsbildning.
Medlemsavgifter täcker merparten av föreningens kostnader. Statliga eller kommunala bidrag är obefintliga eller spelar en marginell roll. Eventuell försäljning eller insamling görs endast internt.

Att föreningen är lokal är den enskilt viktigaste av dessa egenskaper. Med lokal menas att den och dess medlemmar finns och verkar inom ett och samma begränsade geografiska område, ett område inom vilket innevånarna känner viss gemenskap, som i gamla tiders socknar. Med tanke på att dagens kommuner gjorts för stora för gemenskap ska området helst vara bara en del av och definitivt aldrig större än en kommun.

Styrkan med lokala föreningar

Föreningar rotade i lokalsamhället har sin egen inre styrka. Denna styrka saknar föreningar (inte förbund) etablerade på regional eller nationell nivå. De är i många fall så svaga att de måste ha externt stöd för att klara sig.

Denna skillnad är fullt naturlig. Föreningar är kollektiva åtaganden, samarbeten mellan medlemmar. Det är medlemmarnas involvering och engagemang som gör en förening stark, stabil och uthållig och föga beroende av pengar. Och medlemmar kan normalt endast mobiliseras och organiseras lokalt, där de bor och arbetar.

"Föreningar är kollektiva åtaganden, samarbeten mellan medlemmar. Det är medlemmarnas involvering och engagemang som gör en förening stark, stabil och uthållig och föga beroende av pengar. Och medlemmar kan normalt endast mobiliseras och organiseras lokalt, där de bor och arbetar."

Den som organiserat sin förening på regional eller nationell nivå har frivilligt valt bort ideella föreningens unika fördel och bas, medlemmarnas ideella engagemang, och tvingats ersätta detta med något annat, vanligtvis pengar. En sådan förening har svårt att värva medlemmar, hålla representativa årsmöten, hitta styrelseledamöter och mobilisera aktiva.

Lokala föreningar klarar sig bra utan pengar. Det lokala medlemsengagemang kostar inget. De regionalt och nationellt organiserade föreningarna däremot har stora kostnader för att ens kunna fungera som förening och vill de bli slagkraftiga behöver de än mer till löner och lokaler. Sådana summor måste normalt mobiliseras utanför föreningen. De gör den beroende av externa bidrag eller av affärsverksamhet.

Det var för att maximera den lokala organiseringens styrka och minimera den regionalas och nationellas svaghet som förbundsmodellen utvecklades under första hälften av 1800-talet. Det lokalt förankrade, landsomfattande förbundet (i Sverige ofta kallad folkrörelse) är sedan dess den starkaste och slagkraftigaste av alla föreningstyper.

Att avvika från normalföreningen komplicerar

Alla föreningar kan inte vara enkla till sin natur. En del måste göras mer komplicerade än normalföreningen därför att ändamålet, de tilltänkta medlemmarnas geografiska spridning eller något annat gjort det nödvändigt. Priset för sådana avvikelser är att de blivit svårare att starta och sedan svårare att leda, organisera och driva.

Här är exempel på faktorer som var för sig gör en förening mer komplicerad till sin natur än normalföreningen:

Föreningen har organisationsmedlemmar.
Föreningens verksamhets- och upptagningsområdet är större än en kommun.
Föreningens har ett komplicerat ändamål eller fler än ett.
Föreningens verksamhet är komplicerad, fler än en, eller riktar sig till andra än medlemmarna.
Verksamhet utförs av särskilt organiserade frivilliga (volontärer).
Föreningen har en eller flera anställda.
Bidrag, insamling, annan extern finansiering eller affärsverksamhet krävs för föreningens överlevnad.

En förening som ska startas med någon eller flera av dessa försvårande faktorer kan normalt inte snabbstartas, men det finns undantag som vi ska se nedan.

Olika sätt att snabbstarta en ideell förening

Föreningar kan se mycket olika ut. Men föreningar vars inre och yttre omständigheter är lika kan ha samma eller snarlik form och med denna sammanhörande stadgar. Det är denna omständighet som gör snabbstart av ideell förening möjlig. Det finns åtminstone tre huvudtyper:

Snabbstart med schablonstadgar
Snabbstart genom lån och anpassning
Snabbstart genom kloning

Snabbstart med schablonstadgar

Att använda sig av redan färdiga stadgar - schablonstadgar - är det vanligaste sättet att snabbstarta en ideell förening. Sådana kan finnas i föreningsbok, på nätet eller hos en existerande förening. Allt som då behöver göras är det här: 1) Identifiera lämpliga stadgar. 2) Anpassa dem genom att på avsedda ställen skriva in den tilltänkta föreningens namn och ändamål.

Om kvaliteten på de inlånade stadgarna är god (vilket man måste kontrollera) och de verkligen passar den tilltänkta föreningens typ och verksamhet (vilket man måste försäkra sig om), då kan det fungera – ja till och med riktigt bra. Men om förening och stadgar inte passar ihop finns risk att föreningen blir tungrodd, stöter på många problem i sin verksamhet och endast överlever med svårigheter.

Kruxet i metoden är alltså att hitta rätt stadgar. Startar man en normalförening är det normalt inget större problem. Men i övrigt gäller att varje föreningstyp och förening behöver stadgar anpassade för just dem. Det finns inga stadgar som passar alla. Det är som Svante Johansson skriver i Svensk Associationsrätt i huvuddrag, tionde omarbetade upplagan, Stockholm: Norstedts juridik 2011, s 68:

”Vad stadgarna bör innehålla kan naturligtvis inte anges generellt med hänsyn till att ideella föreningar kan bildas för skiftande ändamål och verksamhetsslag och med varierande ambitioner i fråga om medlemmar, ekonomiska medel och utvecklad organisation.”

Att stadgarna måste passa föreningen är en i högsta grad praktisk fråga. Det handlar om hur föreningen är uppbyggd, fungerar och arbetar, och huruvida stadgarnas innehåll rimmar med denna form eller inte. Det är inte en fråga om föreningsjuridik. Den uselt genomtänkta och därmed uselt fungerande föreningen är juridiskt sett lika mycket en förening som den väl genomtänkta, men sannolikt inte lika länge.

Snabbstart genom lån och anpassning

Om inga tillgängliga föreningsförlagor och stadgar passar den tilltänkta föreningens form kan man i vissa fall göra snabbstart genom lån och anpassning.

Detta kan i enkla fall fungera ungefär som med ett par byxor som passar ganska bra men inte helt: Är de för långa kan de läggas upp, är de för trånga kan de läggas ut.

I mer avancerade fall kan man låna moduler från två eller möjligen tre föreningar och sätta ihop till en ny, egen kombination. Kruxet här är att hitta lämpliga föreningar att låna av och att fundera ut hur det inlånade ska kombineras och anpassas.

Snabbstart genom kloning av befintlig förening

Ett snabbt och enkelt sätt att snabbstarta en förening av god kvalitet är att från en välfungerande, redan etablerad förening överta hela dess koncept, alltså att klona den. På det viset kan man snabbstarta även den mest komplicerade förening.

Man kan klona på två olika sätt, med ”efterapning” eller med ”kopiering”. Vid efterapning är det den blivande föreningen som är drivande, vid kopiering den existerande.

Såväl efterapning som kopiering har spelat en viktig roll i Sveriges föreningshistoria. På det viset hämtade vi in föreningsidéer med tillhörande form från utlandet eller från annan ort och det är så många föreningar och föreningsformer spritts över landet. Det var till exempel genom efterapning som vi fick skråna på medeltiden och folkrörelserna på 1800-talet.

Det vanligt att framgångsrika lokala föreningar får efterföljare på andra orter. När interimsstyrelsen ska efterapa en existerande förening behöver den helst tillgång till denna förenings ändamål, ideologi, sätt att arbeta, organisationsstruktur och stadgar, men också insikt i hur den interagerar med sin omgivning och fungerar och verkar i praktiken. Med denna kunskap kan den nya föreningen startas och sedan byggas upp som en kvalitetssäkrad kopia av förlagan.

I praktiken har interimsstyrelsen sällan tillgång till allt detta, utan får nöja sig med betydligt mindre kunskap (minimum då är ändamål, ideologi och sätt att arbeta) och får mer inspireras av förlagan än att i detalj efterapa den. Ett sådant mera fritt förfarande kan också vara lämpligt om den efterapade modellen flyttats från en typ av föreningsmiljö till en annan, till exempel från storstad till småstad eller från utlandet hit.

Snabbstart genom kopiering har varit vanligt i Sverige sedan 1800-talet. Det var på det sättet de klassiska folkrörelserna och deras moderna efterföljare spred sig med lokalavdelningar över hela landet. Varje ny lokalförening skapades som en kopia av en väl fungerande existerande eller särskilt utprovad standardmodell. Förbundet sände ut representanter vars uppgift var att först hitta lämpliga lokala företrädare och att sedan hjälpa dessa att starta en lokalavdelning. All föreningens form kom alltså fix och färdig, inklusive dagordning och beslutsförslag för grundandet. Allt interimsstyrelsen behövde göra var att skaffa lokal och kalla lämpliga personer till konstituerande mötet för att där grunda föreningen som en lokalavdelning av förbundet.

Den här metoden fungerar mycket bra även idag. Men det är egentligen en metod för att starta och bygga upp ett förbund, inte för att starta en enskild förening.

I nästa avsnitt i den här serien kommer vi att diskutera vad interimsstyrelsen måste göra ifall den inte kan snabbstarta sin förening.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

2019-08-26

Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter

I fjärde avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening ska vi titta närmare på interimsstyrelsens uppgifter. Vad är det den ska förbereda för att ge den nya föreningen en så god start som möjligt?

Ibland utpekas en ensam person som en viss förenings grundare. Det är naturligtvis galet. Föreningar är till sin natur kollektiva åtaganden och så är givetvis också deras grundande. En ensam person med en lysande idé kan starta ett företag, men aldrig en förening - för att starta en förening krävs en grupp!

Ur juridisk synvinkel krävs minst tre deltagare på konstituerande mötet för att en ideell förening överhuvudtaget ska bli till, men för att föreningen ska få en god start bör det vara fler. Och alla närvarande är tillsammans föreningens grundare.

Bland de närvarande på konstituerande mötet finns naturligtvis några som varit mer involverade i föreningsbildandet än övriga, ty en förening, hur bra idé den än bygger på, uppstår inte av sig självt, den organiseras fram. För att göra en fungerande förening av en idé krävs engagemang och driv, strategiskt tänkande och administration, mobilisering och argumentering. Inom näringslivet kallar man det som krävs entreprenörskap, men i föreningslivet kallas det ledarskap rätt och slätt. Och de som ska stå för detta är i första hand interimsstyrelsen, och sedan, när föreningen är bildad, styrelsen.

"En förening, hur bra idé den än bygger på, uppstår inte av sig självt, den organiseras fram."

I avsnitt tre av "Starta ideell förening" gick vi igenom konstituerande mötet och interimsstyrelsens roll då. Här ska vi ägna åt oss vad interimsstyrelsen har att förbereda innan dess. Av dagordningen som presenterades då framgick att den måste förbereda förslag till följande beslut:

Rörande föreningens form (§§ 5, 6 och 7 i dagordningen):

Föreningens namn
Föreningens ändamål (vanligtvis § 2 i stadgarna)
Föreningens verksamhet
Föreningens stadgar

Rörande föreningens drift (§§ 9 och 10 i dagordningen):

Verksamhetsplan och budget
Medlemsavgift

Rörande personvalen (§§ 2, 3, 11, 12, 13 och 14 i dagordningen):

Mötets ordförande och sekreterare
Två justerare tillika rösträknare
Föreningens ordförande
Styrelsens övriga ledamöter och suppleanter
Revisorer och suppleanter
Valberedning

Av dessa är beslutsförslagen i det första blocket, föreningens form, de absolut viktigaste. Att få dem rätt är interimsstyrelsens viktigaste uppgift. Det är nämligen med dessa beslut som konstituerande mötet stöper och sedan låser föreningen och dess verksamhet i en viss form.

Många tycks tro att det bara finns en given form för ideella föreningar. Andra tror att även om det finns flera former, spelar det ingen större roll viken man väljer. Bägge har fel. Att ideella föreningar uppträder i en rad olika former beror på att en förening för att bli framgångsrik måste anta ett ändamål och en form som passar dess egna unika omständigheter. Att få rätt anpassning är i många fall helt avgörande för framgång.

"Att ideella föreningar uppträder i en rad olika former beror på att en förening för att bli framgångsrik måste anta ett ändamål och en form som passar dess egna unika omständigheter."

Föreningsmodellen är flexibel innan grundandet. Då är den maximalt anpassningsbar. Men vid grundandet låses den till en variant som sedan blir allt svårare att ändra. Det är naturligtvis inte omöjligt att anpassa den modell föreningen har till ändrade förhållanden eller insikter, men de inbyggda subjektiva och objektiva motkrafterna är många och starka. Det är alltså ytterst önskvärt att ge en förening rätt form från början.

När man ska gjuta en ljusstake gör man först en ändamålsenlig och vacker design. Utifrån den tillverkas en gjutform. Den fylls med flytande metall. När massan stelnat knackas ljusstaken fram fix och färdig. Ungefär så skapas också en förening:

Först ska interimsstyrelsen designa den, alltså komma fram till hur den måste vara konstruerad, fungera och arbeta för att med tilltänkta medlemmar och resurser kunna förverkliga sitt ändamål.
Sedan ska interimsstyrelsen omvandla designen till en gjutform, det vill säga till beslutsförslag rörande föreningens namn, ändamål, verksamhet och stadgar.
Själva gjutningen sköts av konstituerande mötet: Först diskuteras den föreslagna designen under § 5, sedan grundas föreningen genom besluten under §§ 6 och 7.

Naturligtvis kan konstituerande mötet modifiera "gjutformen" något innan beslut, men behövs större förändringar av designen är det bättre att mötet skjuter upp grundandet tills dess att interimsstyrelsen kan presentera ett nytt genomtänkt förslag.

Att ideella föreningar vid grundandet kan anpassas var och en till sina egna unika omständigheter är en av föreningsmodellens absoluta styrkor, men också en ren nödvändighet. Annars skulle de flesta föreningar ha svårt att lyckas och troligen få kämpa för att ens överleva. Föreningar är ju frivilliga samarbeten för att nå de mest väsensskilda mål. En del är små, andra stora; en del lokala, andra rikstäckande och en del till och med internationella. De verksamheter som bedrivs varierar också stort på alla möjliga sätt, liksom de resurser de kräver och kan mobilisera. Förtroendevalda, aktiva och övriga medlemmar är engagerade på sin fritid och kommer från och lever under de mest skilda förhållanden.

"Att ideella föreningar vid grundandet kan anpassas var och en till sina egna unika omständigheter är en av föreningsmodellens absoluta styrkor, men också en ren nödvändighet."

När Riksdagen på sin tid avvisade regeringens förslag till särskild lag om ideella föreningar var en viktig orsak riksdagsmajoritetens insikt att föreningar svårligen kan pressas in i viss lagbestämd form. De på den tiden avsevärt mycket mer än idag föreningsförankrade riksdagsmännen ansåg att Föreningssverige måste ha en formmässig mångfald.

Inom ramen för denna mångfald av föreningar finns grupper av föreningar som i stort liknar varandra och även sådana som är lika som bär. Föreningar vars omständigheter är lika kan ha samma eller snarlik form. Under vissa omständigheter kan man därför snabbstarta en ideell förening genom att låna in hela eller delar av formen från en redan existerande förening. Interimsstyrelsens bör tidigt avgöra om den i sitt arbete kan använda snabbstart eller ej.

I avsnitt fem av "Starta ideell förening" ska vi titta närmare på snabbstart av ideell förening, när den är möjlig och hur man gör.

När beslutsförslagen är klara ska interimsstyrelsen 1) förbereda och 2) sammankalla konstituerande mötet. Följande ska göras:

Bestämma tid för mötet
Boka plats för mötet
Kalla till mötet (lista över intresserade behövs)
Förslag till dagordning
Förbereda hur notera närvaron (röstlängden)
Förbereda presentation av alla förslagen
Skriva ut kopior på dagordning, stadgar med mera till deltagarna

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

2019-08-17

Vattenfall betalar medlemskap i Villaägarna

Villaägarnas Riksförbund låter ett företag betala medlemsavgiften för vissa nya medlemmar. Detta strider mot god föreningssed.

Nyligen fick jag följande erbjudande från Vattenfall Försäljning:

"Vi ger dig ett kostnadsfritt medlemskap i Villaägarna under 2019 och 2020 när du förnyar ditt elavtal på Mina sidor."

Vattenfall erbjuder sig alltså att - utan kostnad för mig - göra mig till medlem i den ideella föreningen Villaägarnas Riksförbund. Mycket märkligt!

Jag förmodar att Vattenfall inte kommit på det här själv utan att det är Villaägarnas ledning som ligger bakom. För Vattenfall är erbjudandet en morot i marknadsföringen, för Villaägarna förmodligen ett led i en medlemsvärvningskampanj.

Att låta företag betala kunders medlemsavgift är emellertid ingen bra värvningsmetod för en ideell förening. Sådana gratismedlemmar och andra som blir med utan eget personligt engagemang blir sällan långvariga. Allt de bidrar med som grupp är ökad genomströmning och därmed ökade kostnader för administrationen. Sådan värvning ska definitivt undvikas.

Men ett betydligt viktigare skäl att låta bli är att metoden strider mot god föreningssed. Det är inte acceptabelt i demokratiska föreningar att tredje part betalar enskild medlems avgift.

En förening är en demokratiskt uppbyggd samverkan för att främja ett visst ändamål. De samverkande - medlemmarna - är därför på samma gång föreningens ägare, ledare, arbetskraft, finansiärer och avnämare. De har rättigheter, men också skyldigheter. Till rättigheterna hör till exempel att tillsätta och avsätta styrelsen och att ändra stadgarna, till skyldigheterna hör att betala medlemsavgiften.

När någon går med i en ideell förening uppstår ett ömsesidigt avtal dem emellan. Den personliga inbetalningen av avgiften är alltså inte ett köp av en tjänst, inte ett abonnemang på en tidning, inte en formalitet, det är ett ställningstagande för föreningen och dess ändamål och ett åtagande att följa stadgarna.

Med tanke på att medlemmar och förening är ett - den ena kan inte tänkas utan den andra - är det inte underligt att medlemskapet och hur det uppstår, fortsätter och avslutas utgör kärnan i god föreningssed, normen för hur demokratiska ideella föreningar ska fungera.

Enligt god föreningssed är det individen själv (eller i vissa fall nära anhörig) som ska söka, stå för och betala sitt medlemskap. Hur medlemskapet uppstår, fortsätter och avslutas ska framgå av stadgarna.

Det händer då och då, att en grupp med kupp försöker ta över en förening eller dess beslut. För att lyckas behöver kuppmakarna tillskapa en majoritet på årsmötet. Ett sätt att åstadkomma en sådan på är att betala medlemsavgiften för en skara anhängare som då kan dyka upp på årsmötet och tjäna som röstboskap. Beteendet är bedrägligt och odemokratiskt, och strider givetvis mot god föreningssed.

Det enda effektiva skydd föreningar har mot manipulationer med medlemskap och annat bedrägligt beteende är att stämma i ån, det vill säga, att ha väl genomtänkta stadgar.

Har den aktuella föreningen sådana stadgar? Nej. I Villaägarnas Riksförbunds stadgar tar § 5 upp den centrala frågan om medlemskap i föreningen och hur det uppstår, men allt som står där är:

"Förbundsstyrelsen beslutar i frågor om medlemskap."

Förbundet har alltså valt att i stadgarna inte reglera frågan om medlemskapet, utan att att istället delegera allt sådant till styrelsen. Detta är anmärkningsvärt. Att förbundsstyrelsen och inte kongressen beslutar om hur medlemskap uppstår strider mot god föreningssed. Det ger styrelsen mer makt än den ska ha i en demokratisk förening.

Hur medlemskapet upphör är däremot noga reglerat i § 10. Där sägs att "medlem kan avsluta sitt medlemskap i förbundet. Erlagd avgift återbetalas inte". Att "medlemskapet upphör" om inte årets avgift "erlagts till förbundet senast den 31 mars". Och att "förbundsstyrelsen får utesluta medlem som uppenbart motverkar förbundets intressen".

Det kloka i att förbundsstyrelsen och inte kongressen får utesluta kan diskuteras utifrån demokratisk synvinkel, men i övrigt är paragrafen bra.

Enligt § 5 ska alltså förbundsstyrelsen besluta om medlemskap. Detta innebär dock inte att styrelsen har fria händer att besluta vad den vill. God föreningssed, demokratiska principer och andra riktlinjer gäller fortfarande.

Vissa åtgärder i en ideell förening blir möjliga endast om stadgarna så medger. Dit hör definitivt frågan om att låta tredje part betala medlems avgift. Detta därför att förfarandet strider mot god föreningssed, står i konflikt med övriga medlemmars rättigheter och skyldigheter och likhetsprincipen samt skapar ett prejudikat som i förlängningen kan utsätta förbundet för fara. Det är därför en fråga som kongressen inte kan delegera till styrelsen.

2019-07-01

Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet

Detta avsnitt i serien ”Starta ideell förening” handlar om konstituerande mötet, det möte som grundar föreningen.Genom att titta närmare på det får vi en bättre förståelse för vad interimsstyrelsen behöver förbereda.

En ideell förening grundas av sitt konstituerande möte. Detta möte består av personer som är närvarande därför att de vill bilda en sådan förening och sedan bli dess medlemmar. Något krav på att de senare verkligen måste bli medlemmar finns inte. De har rätt att delta i grundandet och sedan dra sig ur.

Alla närvarande har kallats samman av interimsstyrelsen som också är föredragande på konstituerande mötet. Kallelsen kan vara personlig eller i form av ett allmänt upprop.

Ett konstituerande möte liknar ett vanligt årsmöte, har samma formella karaktär och genomförs i stort sett som ett sådant.

För att föreningen verkligen ska bli till juridiskt och för att den ska få rätt start är det viktigt att konstituerande mötet har rätt innehåll och genomförs på rätt vis. Ett enkelt sätt att få med allt är att följa det förslag till dagordning som finns nedan.

Konstituerande mötet ska genomföras i enlighet med god föreningssed och god mötessed. Det innebär bland annat att mötets funktionärer väljas bland de närvarande. Att alla deltagare har förslags-, yrkande- och beslutsrätt. Att röstning med fullmakt inte är tillåten. Att majoritetens mening gäller vid beslut.

”Konstituerande mötet ska genomföras i enlighet med god föreningssed och god mötessed.”

Mitt förslag till dagordning för konstituerande mötet ser ut så här. Det kan användas precis som det är för många föreningar, men kan behöva anpassas till andra:

Normaldagordning för konstituerande möte
1. Mötets öppnande
2. Val av ordförande och sekreterare för mötet
3. Val av två justerare tillika rösträknare
4. Närvarande (fastställande av röstlängd)
5. Diskussion om den tilltänkta föreningen, dess namn, ändamål, verksamhet och struktur
6. Beslut om att bilda föreningen (namn)
7. Beslut om att anta ändamålsparagraf och stadgar för föreningen (namn)
8. Beslut om att förklara stadgarna omedelbart justerade
9. Fastställande av verksamhetsplan och budget
10. Fastställande av medlemsavgiften
11. Val av föreningens ordförande
12. Val av styrelsens ledamöter och suppleanter
13. Val av revisorer och suppleanter
14. Val av valberedning
15. Mötets avslutande

Dagordningen kan behöva kommenteras:

§ 1. Mötet inleds lämpligen av interimsstyrelses ordförande. Det handlar bara om att hälsa välkommen och om att kort förklara varför mötet kallats samman.

§ 2 och § 3. Mötesförhandlingarna inleds med val av mötesordförande och mötessekreterare och följs sedan av val av två justerare tillika rösträknare. Dessa fyra mötesfunktionärer har ansvaret för att mötet genomförs på rätt sätt och att ett korrekt mötesprotokoll sedan upprättas och justeras. Detta är viktiga arbetsuppgifter. Därför är det bäst att inte improvisera fram dem under mötet, vilket dock alltid är möjligt. Istället bör interimsstyrelsen förbereda valen genom att vidtala lämpliga personer i förväg.

§ 4. Alla de närvarandes – grundarnas - namn bör noteras i en röstlängd. Med få närvarande skrivs namnen direkt in i protokollet, vid många kan en närvarolista läggas som bilaga till protokollet.

§ 5. Detta är den diskussionsmässiga höjdpunkten på mötet. Det är nu som deltagarna ska komma fram till om en förening ska bildas eller inte, vad den ska heta, vilket syfte den ska ha, vad den ska göra och hur den ska se ut. Interimsstyrelsen inleder diskussionen genom att presentera och förklara sina förslag. Senast nu bör alla närvarande ha var sitt exemplar av förslaget till ändamålsparagraf och stadgar och eventuella andra dokument. Diskussionen är underlag för besluten under § 6 och § 7.

§ 6. Om beslutet blir att föreningen ska bildas fortsätter mötet, annars avbryts det och avslutas utan protokoll.

§ 7. Att anta stadgar betraktas av många som en ren formalitet, men det är ett misstag. Stadgarnas innehåll är en strategisk fråga. Bland paragraferna döljer sig nämligen viktiga strategiska avgöranden. När konstituerande mötet antar stadgarna med dess ändamålsparagraf binds nämligen föreningen vid en viss verksamhet och struktur för många år framåt. Föreningar som vid grundandet ges rätt ändamål, struktur och stadgar i förhållande till sina medlemmar, verksamhet, situation och omvärld har goda förutsättningar att bli lättarbetade och framgångsrika, övriga inte.

"Att anta stadgar betraktas av många som en ren formalitet, men det är ett misstag. Stadgarnas innehåll är en strategisk fråga."

§ 8. Genom att förklara stadgarna omedelbart justerade blir de omedelbart gällande och måste följas. I annat fall gäller de inte förrän protokollet justerats.

§ 9. Det är lämpligt för föreningens fortsatta arbete, men alls inte nödvändigt för grundandet, att mötet fastställer en åtminstone skissartad verksamhetsplan och budget. Ett sådant beslut är ett direktiv till styrelsen som styrelsen måste följa.

§ 10. För att den nybildade föreningen ska kunna anta medlemmar måste mötet fastställa den årliga medlemsavgiften.

§ 11, § 12, § 13 och § 14. Under dessa punkter väljs föreningens ledning och övriga funktionärer. Interimsstyrelsen lägger likt en valberedning fram förslag.

§ 15. Med ovanstående har alla de viktiga besluten fattats och mötet kan avslutas.

Innan grundandet är klart återstår dock en mycket viktig sak, att färdigställa protokollet med dess bilagor (röstlängd och stadgar).

Protokollet från föreningens konstituerande möte är beviset för att föreningen blivit till, att dess stadgar är giltiga och att styrelsen har rätt att representera föreningen. Protokollet är föreningens viktigaste dokument Det motsvarar registreringsbeviset hos andra typer av organisationer. Den nya styrelsen behöver det för att kunna skaffa organisationsnummer, bankkonto med mera. Protokollet skrivs av mötessekreteraren och undertecknas sedan av ordföranden och sekreteraren och av de två justeringsmännen. Dessa fyra har därmed juridiskt gått i god för att protokollet är korrekt.

"Protokollet från föreningens konstituerande möte är beviset för att föreningen blivit till."

Som framgått av ovanstående har interimsstyrelsen en hel del att förbereda inför konstituerande mötet. Exakt vad det är ska vi titta närmare på i nästa avsnitt i serien ”Starta ideell förening”.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

2019-06-24

Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen

I andra avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening ska vi titta närmare på förberedelsekommittén, den så kallade interimsstyrelsen. Om den gör ett bra jobb kan föreningen grundas med goda förutsättningar att bli framgångsrik.

Det sägs ibland att valberedningen är den absolut viktigaste gruppen i en förening. ”Med en bra valberedning får man en bra styrelse.” Det är sant förstås. Valberedningen är mycket viktig, viktigare än vad många föreningar inser, men att säga att valberedningen är viktigare än styrelsen är att gå för långt, tycker jag. När föreningen väl är igång är styrelsen den viktigaste gruppen i föreningen näst årsmötet. Men innan föreningen ens blivit till finns en grupp som är ännu viktigare. Det är interimsstyrelsen. Interimsstyrelsen är den absolut viktigaste enskilda gruppen i en ideell förenings liv; ingen annan grupp påverkar föreningens framtid och möjligheter lika mycket.

Som vi såg i första avsnittet så bildas en ideell förening inte genom registrering hos myndighet utan av det egna konstituerande mötet. Det då antagna ändamålet och stadgarna binder föreningen juridiskt vid en specifik verksamhet och form. Det vill till att dessa blir huvudsakligen rätt. Annars får föreningen problem i många år framåt.

Det som gör interimsstyrelsen så viktig är att den bereder och föreslår innehållet i de beslut som konstituerande mötet tar. Därmed är det i praktiken interimsstyrelsen som formar föreningen och dess verksamhet. Om den gör sitt arbete väl blir föreningen lättskött och framgångsrik, annars inte. Om konstituerande mötet och den nyvalda styrelsen är föreningens byggherrar är interimsstyrelsen föreningens arkitekt.

”Interimsstyrelsen är ideella föreningens arkitekt.”

Begreppet ”Interimsstyrelse” används på ett speciellt sätt i ideella föreningar. Trots att ordet är sammansatt av ”interim”, som betyder ”provisorisk” (”tillfällig”), och ”styrelse”, så är det ingen styrelse över huvud taget. Det är istället en självutnämnd grupp som förbereder grundandet av en ideell förening. Att ingå i interimsstyrelse är alltså inget förtroendeuppdrag; ledamöterna är inte föreningens förtroendevalda. Interimsstyrelsen finns endast fram till föreningens grundande; den tillhör föreningens förhistoria. Väl grundad måste en ideell förening ha en stadgeenligt vald styrelse för att finnas till och kan därför aldrig ha en interimsstyrelse.

"En interimsstyrelse är en självutnämnd grupp som förbereder grundandet av en ideell förening."

Det finns inga formella krav på en interimsstyrelse, varken på antalet ledamöter, hur den kommer till eller hur den ska arbeta. Den kan bestå av en person eller ett dussin, men fem till sju är lagom. Det är tillräckligt många för att få kraft och bredd i arbetet, men inte så många att effektiviteten minskar. Av praktiska skäl är det bra om gruppen har en ordförande och en sekreterare. Någon kassör behövs däremot inte eftersom en interimsstyrelse inte hanterar några pengar.

Vanligen utser interimsstyrelsen sig själv. De eller den som kläckt idén om en förening knyter likasinnade till sig och börjar arbeta med förberedelserna. När föreningar ska bilda en gemensam förening utser de förmodligen var sin representant att utgöra interimsstyrelse. Att interimsstyrelsen på så sätt består av representanter för olika intressenter ändrar inte dess status. Hur en interimsstyrelse kommer till är enbart en praktisk fråga.

Interimsstyrelsen är en informell grupp av jämställda personer. I den är ingen förmer än någon annan. När interimsstyrelsen fattar beslut gäller majoritetens uppfattning.

Interimsstyrelsen är ansvarig endast inför sig själv och har inga särskilda befogenheter. Den kan alltså inte fatta beslut eller göra överenskommelser som blir bindande för den blivande föreningen och/eller dess medlemmar. Dess enda uppgift är att förbereda det konstituerande mötet och lägga fram förslag till beslut. Exakt vad interimsstyrelsen ska göra ska vi diskutera i ett kommande avsnitt av ”Starta ideell förening”.

Det är bra om medlemmarna i interimsstyrelsen känner många som kan tänkas bli med i eller stödja föreningen. Men viktigare är att den inom sig har de kompetenser som behövs för att lösa arbetsuppgiften. Om det är möjligt bör interimsstyrelsen har samma bredd vad gäller bakgrund, ålder, kön med mera som man önskar att föreningens kommande medlemmar ska ha. Det gör det enklare att skräddarsy föreningen efter kommande medlemmars smak och behov.

Interimsstyrelsen är en beredning utan makt. Dess förslag är bara förslag. Deltagarna i konstituerande mötet kan ändra dem och till och med lägga fram helt nya förslag. Således är det mötets majoritet, inte interimsstyrelsen, som faktiskt beslutar hur den nya föreningen ska se ut. Men de förslag som interimsstyrelsen lägger fram, särskilt om de är väl genomtänkta, är givetvis mycket styrande. Interimsstyrelsens makt ligger i att vara väl förberedd.

Att några eller till och med alla från interimsstyrelsen väljs in i den nya föreningens styrelse är ytterst vanligt. Som initiativtagare och genom sitt förberedelsearbete är de trots allt mest insatta och vanligtvis också mest engagerade. Att de suttit i interimsstyrelsen är inget hinder för att bli valda. Interimsstyrelsen kan till och med föreslå sig själva (något en valberedning inte kan göra). Men att de blir valda är inte självskrivet. Det är alltid majoriteten på mötet som bestämmer.

Tredje avsnittet i serien ”Starta ideell förening” kommer att handla om konstituerande mötet.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

2019-06-17

Starta ideell förening 1: Grundandet

Detta är första avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening. Syftet är att förklara hur man gör, men också att lyfta fram vad man bör tänka på för att ge sin nya förening bästa möjliga förutsättningar.

Det är lätt att bilda en ideell förening. Formaliteterna är enkla. Juridiken okomplicerad. Grundandet sköts av de inblandade själva och någon registrering hos myndigheter behövs inte. Väl grundad kan föreningen börja arbeta direkt.

"Det är lätt att bilda en ideell förening."

Det enda som krävs juridiskt sett för att bilda en ideell förening är följande: En grupp blivande medlemmar samlade till konstituerande möte 1) beslutar bilda föreningen, 2) antar ändamål och stadgar och 3) väljer styrelse och andra funktionärer. Det tar kanske någon timme. Mötets justerade protokoll med bilagda stadgar är beviset för att föreningen har skapats.

Om grundandet görs rätt har en ”rättskapabel juridisk person” skapats, det vill säga, den nya föreningen har blivit till som självständig organisation och har fått alla sina lagenliga rättigheter och skyldigheter. Den kan därmed ha en egen ekonomi, öppna bankkonto, sluta avtal med mera. Alla andra typer av organisationer blir till genom registrering hos myndighet, endast ideella föreningar slipper. Till de förstnämnda ges ett organisationsnummer som bevis för att de blivit till. Så är det inte för ideella föreningar, de måste redan vara till innan de kan ansöka om ett sådant.

Det är alltså de som samlats till det konstituerande mötet som grundar föreningen.

För att det konstituerande mötet ska kunna samlas, genomföras och fatta bra beslut krävs naturligtvis förberedelser. Hur lång tid förarbetet tar beror på vilken typ av förening som ska skapas, vad den ska göra och hur den ska arbeta. Efter grundandet behövs också en del arbete.

Allt arbete inräknat består start av en ideell förening av följande fyra huvudmoment:

Förberedelser inför grundandet. Ta fram förslag till föreningens ändamål, form och stadgar samt styrelse, revisorer med flera. Förbereda och kalla intresserade till konstituerande möte. Utförs av interimsstyrelsen.
Själva grundandet. Föreningen blir till. Utförs av konstituerande mötet och dess mötesfunktionärer och med interimsstyrelsen som förslagsställare.
Åtgärder efter grundandet. Grundandet fullföljs. Utförs dels av mötesfunktionärerna och dels av nytillsatta styrelsen.
Igångsättandet av föreningen. Föreningens administration och verksamhet byggs upp i enlighet med konstituerande mötets beslut. Utförs av styrelsen.

Alla dessa moment är viktiga, men allra viktigast är moment 1, alltså förberedelserna. Om de görs bra skapas en förening som är lättskött och har mycket goda förutsättningar att bli framgångsrik. Med bristfälliga förberedelser finns risk att föreningen blir tungrodd och berövad livskraft.

Framöver i serien Starta förening ska vi särskilt, eftersom detta oftast är försummat, diskutera vad förberedelsekommittén, den så kallade interimsstyrelsen, bör tänka på innan grundandet. Men först ska vi titta närmare på själva interimsstyrelsen. Det gör vi i nästa avsnitt.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

2019-04-23

Hemnet-affären: Har FMF brutit mot utdelningsförbudet?

Det råder konflikt inom Fastighetsmäklarförbundet (FMF) om orättvisor vid vinstutdelning till medlemmarna efter försäljningen av Hemnet. Men den verkligt stora frågan är, hade dagens FMF verkligen rätt till de aktier som såldes?

Styrelsen och de större medlemsföretagen i Fastighetsmäklarförbundet anklagas i en oberoende rapport för att ha brutit mot lag och stadgar och att ha fört medlemmarna bakom ljuset i syfte att berika sig själva. Detta enligt TT ("Rapport: Mäklarjätte blåste anställda" i bland annat UNT 13/4 2019).

TT preciserar anklagelserna så här:

"Genom att i en hög fart ändra stadgarna vid ett flertal tillfällen - i flera fall genom att bryta mot både stadgar och lag - och utan att informera medlemmarna om dess syfte, kom de stora mäklarföretagen över rätten till kommande vinster på de mindre medlemmarnas bekostnad."

Fastighetsmäklarförbundet (FMF) är en branschorganisation bildad för 60 år sedan och med idag drygt 1 000 medlemmar. Detta enligt den ovanligt knapphändiga informationen om förbundets historia på förbundets hemsida. Men där står också:

"De senaste åren har förbundet genomgått stora förändringar. FMF påbörjade sin förändringsresa år 2012 och då lade vi grunden för det nya och moderna förbundet."

Vad det moderna består i framgår dock inte. Jag fann ingen ytterligare information om det på nätet, men upptäckte däremot att dagens FMF inte alls, som hemsidan påstår, är det FMF som bildades för 60 år sedan. Detta ursprungliga Fastighetsmäklarförbundet var en ideell förening och tycks ha upphört 2011. Det ersattes med en 2010-11-16 registrerad ekonomisk förening med namnet Fastighetsmäklarförbundet FMF Ekonomisk förening.

Det är märkligt att det på FMF:s hemsida inte tydligt framgår, ja överhuvudtaget inte nämns, att dagens FMF är en ekonomisk förening. Enligt Bolagsverket ska beteckningen ekonomisk förening (eller ek.för.) alltid ingå i en ekonomisk förenings namn. Detta därför att samarbetsparters, leverantörer och andra ska förstå att det handlar om ett vinstdrivande företag och inte om en ideell förening. Tillägget "ekonomisk förening", som ju faktiskt ingår i dess namn, används överhuvudtaget inte på FMF:s hemsida. Där kallar sig organisationen genomgående för antingen Fastighetsmäklarförbundet eller FMF. Detta är klart vilseledande.

Det framgår givetvis av en organisations stadgar vad den är för juridisk person. Normalt ska en förenings stadgar vara allmänt tillgängliga på dess hemsida så att till exempel samarbetsparters eller journalister kan läsa dem, men inte på FMF:s hemsida. Där möts man istället av budskapet:

"STADGAR FÖR FMF: Tyvärr, du har inte behörighet att visa denna sida."

Så långt har jag tre frågor: 1) Varför hemlighåller FMF att den är en ekonomisk förening? 2) Varför håller den stadgarna hemliga? Och 3) varför är FMF en ekonomisk förening överhuvudtaget?

Branschorganisationer är med få undantag ideella föreningar. Detta därför att ideell förening är den mest ändamålsenliga juridiska formen för deras syfte och verksamhet, nämligen att främja medlemmarnas ekonomiska intressen med ideella medel. I det allmänna medvetandet är en branschorganisation en ideell, inte en ekonomisk förening. Detsamma gäller beteckningen förbund.

Fastighetsmäklarförbundet FMF Ekonomisk förening, alltså dagens FMF, ska enligt registreringen bedriva följande verksamhet:

"Föreningens uppgift och ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att, direkt eller indirekt genom helägt dotterbolag, 1. organisera de välutbildade och yrkesverksamma fastighetsmäklarna samt fastighetsmäklarföretagen, 2. stimulera medlemmarna till vidareutbildning i fastighetsmäklaryrket, 3. verka för sunda affärsprinciper inom yrket samt för enighet och samförstånd mellan medlemmarna. 4. tillvarata branschens intressen 5. ge medlemmarna branschråd i ekonomiska frågor, juridiska frågor och mäklarfrågor och utarbeta stöd för medlemmarna i deras dagliga verksamhet.”

Det finns inget överhuvudtaget i detta ändamål som gör det nödvändigt eller ens önskvärt att bedriva verksamheten som ekonomisk förening. Tvärt om kan man säga, att med det ändamålet och med ambitionen att vara ett förbund är den juridiska formen ekonomisk förening snarare en belastning än en fördel.

Men det finns två unika saker en ekonomisk förening kan göra som en ideell inte kan: 1) Den kan dela ut vinst till medlemmarna, och 2) den kan behandla medlemmarna ojämlikt. Som vi ska se nedan har FMF dragit nytta av bägge dessa. Och de är naturligtvis skälen till att dagens FMF är en ekonomisk förening och inte en ideell.

Denna slutsats för oss tillbaka till den av rapport om missförhållanden i FMF som TT uppmärksammat oss på.

Allt började 1998. Då startades Hemnet, en webbplats för bostadsköpare. Ideella föreningen FMF var en av grundarna och ägarna.

Hemnet blev en stor framgång. År 2002 sattes rekord med två och en halv miljon besök på en månad. År 2014 var det två miljoner unika besökare på en vecka. Allt enligt Wikipedia. Och i takt med Hemnets stora framgångar växte naturligtvis värdet på FMF:s andel.

TT skriver:

"Styrelseprotokoll visar att styrelse redan 2013 hade förstått att Hemnet skulle komma att bli värt stora summor, information som aldrig kom medlemmarna till del. Tvärt om varnade styrelsen medlemmarna för troliga kommande utgifter ..."

Vid årsskiftet 2016 – 2017 såldes större delen av Hemnet för omkring två miljarder kronor, varav FMF fick en halv miljard.

Denna halv miljard kronor delades sedan ut till medlemmarna, men inte lika. Om detta skrev SvD 6/4 2017:

”Det lite pikanta i Fastighetsmäklarförbundet är att vissa av de drygt 1 000 medlemmarna är mera värda än andra i utdelningen. Gamla medlemmar är 100 gånger mer värda än nya. Och dessutom finns en ofta kraftigt multiplikativ effekt för medlemmar som, när tillfället bjöds, tecknade sig som juridiska i stället för fysiska medlemmar för att inkludera sitt företag med alla anställda.
– Om du driver Johan Mäkleri AB och 2013 valde att bli juridisk medlem med två anställda, så har du 300 andelar sedan det tillfället, berättar Erik Olsson som på så vis är god för 12 600 andelar eftersom han hade 125 anställda.”

Den Erik Olsson som citeras är FMF:s ordförande. Han och hans företag ska enligt SvD ha fått nära 60 miljoner kronor av utdelningen och tycks vara den som tjänat mest på affären. De medlemmar som fick minst fick bara omkring 4 500 kr.

Enligt rapporten som TT citerar var stadgarna i den ekonomiska föreningen utformade så att

"ett fåtal stora mäklarföretag erhöll cirka 42 procent av de totala rösterna och insatserna (det vill säga rätt till cirka 42 procent av en eventuell vinstutdelning), på sina anställdas bekostnad".

Som framgår av TT:s artikel har medlemmar som känt sig lurade av styrelsen sedan utnyttjat sin i ekonomiska föreningar lagliga rätt att genom Bolagsverket få till en oberoende utredning. Med stöd av denna överväger de nu någon slags process mot styrelsen.

Att utifrån rapporter i massmedia skapa sig en klar bild av vad som hänt vid en konflikt inom föreningar är normalt omöjligt. Inte heller ger Fastighetsmäklarförbundet någon vettig information. Jag lämnar därför den fråga för att lyfta fram en mycket viktigare fråga: Hur kunde den ideella föreningens Hemnet-aktier hamna i den ekonomiska föreningens ägo?

Ideella och ekonomiska föreningar är noga åtskilda av en djup utdelningsvallgrav. På den ideella sidan vallgraven kan det föreningsägda aldrig delas ut till medlemmarna, på motsatta sidan är vinstdelning såväl lagligt som syfte. Över denna vallgrav får aldrig någonsin det icke-utdelningsbara flyttas så att det blir utdelningsbart.

Inte ens vid nedläggning kan en ideell förening dela ut egendom till medlemmarna. Om medlemmar får direkt ekonomisk vinst av sitt medlemskap kan den ideella föreningen förklaras vara en "oregistrerad ekonomisk förening", vilket är samma sak som att den aldrig funnits och att alla dess beslut, åtaganden, ägande och annat är ogiltiga.

En ideell förening kan därför aldrig omvandlas till en ekonomisk. Den ideella måste läggas ner och den ekonomiska skapas från intet. Den ideella föreningens kvarvarande egendom måste då användas för det stadgeenliga syftet, men helt utanför medlemmarnas kontroll. Den får under inga omständigheter delas ut till medlemmarna eller överföras till en vinstdrivande organisation som kontrolleras av dem.

Hur Hemnet-aktier från den nedlagda ideella föreningen FMF överhuvudtaget kunde finnas till försäljning hos den ekonomiska föreningen FMF med till stor del samma medlemmar är därför för mig en stor gåta.

Om detta skett på lagligt vis har FMF hittat ett kryphål i lagen som lagstiftarna snarast bör täcka till så att ingen ytterligare skada förorsakas svenskt föreningsliv.

2019-03-14

Otillåtet tvinga SSF-ordföranden avgå

Svenska Simförbundets styrelse tvingade enligt uppgift ordföranden Ulla Gustavsson att avgå. Detta är inte tillåtet. Det är odemokratiskt, bryter mot stadgarna och har skadat förbundet. Det är ett negativt exempel som skadat allt demokratiskt föreningsliv.

Får man tro styrelsen avgick Ulla Gustavsson efter eget beslut. Men själv säger hon att styrelsen tvingade henne att avgå. (Se Lars Liljegrens krönika Att mala ner en duktig idrottsledare i Idrottens Affärer.) Det senare är troligast. Se styrelsens pressmeddelande nedan.

God föreningssed är föreningslivets nedärvda, samlade erfarenhet om hur man konstruerar och driver ideella föreningar demokratiskt och framgångsrikt. Det är den norm som alla ideella föreningar ska följa.

Att medlemmarna i en förening inte bara kan tillsätta, utan också avsätta sina förtroendevalda tillhör kärnan i föreningsdemokratin och därmed i god föreningssed. Valets vem, när och hur (och därmed vem som kan avsätta) ska framgå av stadgarna.

En förtroendevald har rätt att lämna sitt uppdrag i förtid. Men det ska då alltid ske helt efter eget beslut.

En styrelse får inte avsätta någon av de egna ledamöterna. Inte heller får den tvinga eller pressa någon att avgå. Att göra det är ett odemokratiskt maktmissbruk och ett brott mot stadgarna. En styrelse som bryter mot stadgarna ska på kommande årsmöte normalt förvägras ansvarsfrihet och omval. En förening som inte vidtar åtgärder mot sin odemokratiska styrelse riskerar att själv ses som odemokratisk. Odemokratiska föreningar brukar normalt inte kunna erhålla statliga eller kommunala bidrag.

Styrelsen i en demokratisk förening kan alltså aldrig avsätta eller tvinga bort sin ordförande eller någon annan styrelseledamot. Det kan endast den församling göra som valt henne.

I Svenska Simförbundet är det SSF-mötet som väljer förbundets ordförande och styrelse och därmed kan avsätta dem. Om styrelsens majoritet velat se sin ordförande avsatt skulle den alltså inte ha agerat på egen hand utan istället inkallat ett extra SSF-möte för detta. Huruvida mötet då skulle ha gått på styrelsens linje är naturligtvis långt ifrån säkert.

Styrelsens motiv för att tvinga bort sin ordförande framgår av dess pressmeddelande Ulla Gustavsson avgår som ordförande för Svenska Simförbundet. Jag tänkte ge läsarna en länk till det, men kan inte längre hitta det på Simförbundets hemsida. Här är dock hela meddelandet:

"Efter senaste dagarnas debatt kring flickor och slöjbärande inom idrotten, har Ulla Gustavsson idag valt att avgå som ordförande för Svenska Simförbundet.

- Ulla Gustavsson har ett stort hjärta för Svensk Simidrott, och vi är tacksamma för det arbete som hon har lagt ner i rörelsen, såväl nationellt som internationellt. Men Svenska Simförbundets styrelse tar den senaste tidens debatt på stort allvar, och har kommit till slutsatsen att det inte längre finns förutsättningar för Ulla Gustavsson att framgångsrikt leda Svenska Simförbundet, säger Stefan Persson, vice ordförande i Svenska Simförbundets styrelse. Ulla Gustavsson har därför valt att avgå som styrelseordförande. Hennes personliga uppfattningar och uttalanden står i kontrast till Svenska Simförbundets strategi och grundsyn, att alla barn ska få plats i vår verksamhet på lika villkor.

Stefan Persson, vice ordförande, går in som tillförordnad ordförande för Svenska Simförbundet fram till årsmötet våren 2020."

Med den här formuleringen medger styrelsen indirekt att den tvingat bort sin ordförande:

"Men Svenska Simförbundets styrelse tar den senaste tidens debatt på stort allvar, och har kommit till slutsatsen att det inte längre finns förutsättningar för Ulla Gustavsson att framgångsrikt leda Svenska Simförbundet."

Men som framgår ovan, det är inte styrelsens uppgift att avgöra om ordföranden har förutsättningar att fortsätta leda förbundet eller inte, det är SSF-mötets. Styrelsen har inte mandat att fatta ett sådant beslut och än mindre att i förbundets namn kommunicera det till omvärlden. Bägge dessa är stadgebrott.

Skälet till styrelsens slutsats är enligt pressmeddelandet:

"Hennes personliga uppfattningar och uttalanden står i kontrast till Svenska Simförbundets strategi och grundsyn, att alla barn ska få plats i vår verksamhet på lika villkor."

Denna anklagelse är ganska vag och svag. "Personliga uppfattningar och uttalanden" kan mycket väl vara skäl för en valförsamling att inte välja en kandidat. Man väljer ju personer man har förtroende för. Men det räcker knappast för att avsätta en redan förtroendevald. När en kongress avsätter en förbundsordförande, vilket är ganska sällsynt, handlar det normalt om betydligt allvarligare frågor.

Ordföranden anklagas alltså för att beträffande barnverksamheten hysa en annan åsikt än den som återfinns i Svenska Simförbundets "strategi och grundsyn". För att bedöma sakfrågan måste man då jämföra Ulla Gustavssons uttalanden i media med innehållet i de dokument som innehåller simförbundets "strategi och grundsyn". Första steget blir då att identifiera och läsa dessa dokument.

Enligt god föreningssed och normal föreningsjuridik ska ett förbunds grunddokument vara förankrade i stadgarna och eller stadgeenligt antagna av den högsta beslutande församlingen. Först då gäller de för alla medlemmar.

Kärnan i ett förbunds grundsyn ska finnas i ändamålsparagrafen. I Svenska Simförbundets stadgar är ändamålsparagrafen tyvärr mycket knapphändig och närmast teknokratisk.Att döma av den har förbundet ingen grundsyn. För den här diskussionen finns alltså inget att hämta där.

Tyvärr saknar stadgarna också i övrigt referenser till några grundläggande dokument som ska beslutas av SSF-mötet och som såväl styrelsen som förbundet i sin helhet har att följa. Stadgarnas § 124 anger vilka ärenden som ska behandlas på SSF-mötet. Inget nämns där om fastställandet av vare sig strategi, grundsyn eller annan policy. Även om det alltid finns utrymme att ta sådana beslut som motioner eller propositioner, försvagas givetvis styrelsens kritik ovan av att förbundet helt tycks sakna stadgeförankrade policydokument.

På Svenska Simförbundets hemsida fanns när jag sökte ingen rubrik "strategi och grundsyn". På "grundsyn" blev det noll träffar. Jag kunde inte heller hitta någon av SSF-mötet antagen nu gällande strategi för förbundet.

En huvudflik på hemsidan kallas "Strategi 2025". Där kan man leta sig fram till ett pdf-dokument som kallas "Strategi 2025 - Svensk simidrott". Detta verkar inte vara ett antaget dokument, utan är snarare ett pågående påverkansprojekt. Under samma flik kan man också hitta "Verksamhetsinriktning 2018-2019". I en inledningen anges att detta dokument bland annat bygger på en "Vision 2025" som styrelsen antog i juni 2017. Var på hemsidan man kan läsa den visionen har jag inte kunnat klura ut. Inget av detta förefaller dock vara av SSF-mötet beslutad policy och tillämpliga här.

Under fliken "Svenska Simförbundet" däremot hittade jag äntligen rubriken "Riktlinjer/Policys". Där har förbundet samlat "de olika strategier och policys som Svenska Simförbundet arbetar enligt." Märkligt nog är de bara tre stycken: Digital hantering, Jämställdhetsprogram och Sexuella övergrepp. Det är knappast dessa tre styrelsen syftar på i sitt pressmeddelande.

Det verkar alltså som att det inte finns någon av SSF-mötet fastställd "strategi och grundsyn" som ordföranden kan ha avvikit ifrån. Styrelsens anklagelser faller därför platt till marken. Men även om styrelsen haft rätt så hade den inta kunnat tving bort sin ordförande.

Negativa konsekvenser för oss alla
Det som skett i Svenska Simförbundet har inte bara skadat förbundet självt utan hela Föreningssverige.

Efter det här (och en liknande händelse inom Socialdemokraterna) är det en mer eller mindre etablerad falsk sanning inom massmedia att en styrelse kan avsätta sin ordförande, vilket den alltså inte kan.

Händelsen är också på väg att etableras ett falskt prejudikat som maktmissbrukare kan hänvisa till när de rensar ut motståndare ur styrelsen. Beteendet undergräver efterlevnaden av stadgarna och därmed föreningsdemokratin och vad värre är, vår gemensamma uppfattning om vad som är god föreningssed.

Med tanke på detta har Svenska Simförbundet och ytterst Riksidrottsförbundet en skyldighet mot sina medlemmar och mot övriga Föreningssverige att tydligt klargöra att styrelsen i Simförbundet inte hade rätt tvinga bort sin ordförande.

Att demokratin då och då försvagas i våra stora förbund är tyvärr inget ovanligt. Detta har stora spridningseffekter. Därför är det viktigt för förbundet självt och dess medlemmar, för Sverige som demokratisk land och för svenskt föreningslivs framtid att de demokratiska krafterna i sådana förbund, ja att vi alla, kämpar emot. Föreningsdemokratin är inte självklar, den måste försvaras!