Ideella sektorn växer

En ny studie av Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson på Handelshögskolan i Stockholm bekräftar att den svenska ideella sektorn fortsätter att expandera. De ideella organisationerna, Svenska Kyrkan inräknat, omsätter nu årligen 140 miljarder kronor (5,9 % av BNP). Förutom alla ideellt aktiva har den 145 000 avlönade, vilket är 3,3 % av arbetskraften i Sverige.

I ett pressmeddelande säger Filip Wijkström "att en stor del av den ideella sektorns tillväxt under 10-årsperioden 1992-2002 har skett i helägda dotterbolag och i ett expanderande stiftelseväsende".

Läs mer på www.hhs.se/Press/Pressreleases/sv_060222.htm

Storföretag visar brist på socialt ansvar

I hela västvärlden finns en stark trend att företag ska ta ett större socialt ansvar. En aspekt på det är CSR ("Corporate Social Responsibility"), men det finns fler. Föregångare är på många sätt företag i USA och England. I England finns t.ex. Business in the Community som mobiliserar sina medlemsföretag att göra olika typer av sociala insatser i sina närsamhällen, ofta i nära samverkan med sin egen personal. Att anställda gör ideella insatser kallas "Corporate volunteering", företagsfrivillighet, men ofta handlar det mer om att företag ställer ekonomiska eller praktiska resurser till förfogande, t.ex. för ideella organisationer, eller direkt till behövande.

Att företag på detta sätt närmar sig den Ideella sektorn och t.o.m. ger sig in på dess arena är bra. Det är bra för bägge parter och inte minst för tredje man, de som drar nytta av insatsen. Det finns företag i Sverige som är intresserade, men innan detta kan ta verklig fart här krävs betydande attityd- och regelförändringar från statens sida.

Ett av företagen som gått före i Sverige på detta område är Skandia med sina "Idéer för livet". Det är en utmärkt verksamhet som stöder olika ideella engagemang. Men tyvärr har trovärdigheten i företagets sociala engagemang undergrävts helt och hållet av den tidigare företagsledningens häpnadsväckande girighet och manipulationer. Det visar att det sociala engagemanget inte får vara ytligt. För att långsiktigt gynna företagets egna intressen, vilket givetvis också är nödvändigt, måste det gå på djupet. Det måste genomsyra hela företaget och visas i allt dess beteende, inte minst i den egna affärsverksamheten.

Man kan därför inte säga att storföretag som NCC, Coop Sverige, Skanska, Peab, Saab, Manpower, Danzas ASG och en rad andra, som pekas ut i Svenska Dagbladet (14/2), visar prov på något större socialt ansvar när de systematiskt låter bli att betala sina underleverantörer i tid. Att de stora sätter sig på de små på det här sättet är arrogant och föraktligt och själva motsatsen till att ta socialt ansvar. Den här typen av organisationsegoism och girighet är destruktiv. Att storföretag maximerar sin vinst genom maktmissbruk undergräver det ömsesidiga förtroendet i samhället och, i det här fallet, hindrar tillväxten av små- och medelstora företag.

"Ibland beter sig storföretagen som gangsters när det gäller det här", säger Susanne Eberstein (s), ordförande i Riksdagens skatteutskott, enligt Svenska Dagbladet (15/2).

Ett absolut minimum av socialt ansvar för ett storföretag är att det sköter sin affärsverksamhet på ett oklanderligt sätt. Utan det är det ingen större idé att investera i CSR. Trovärdigheten blir inte stor.

Staten kan inte rädda ideell verksamhet

I statens och näringslivets värld krävs i första hand pengar för att bygga och driva en organisation. Därför tror många, helt felaktigt, att det är sak samma med föreningar. Förmodligen är det därför som vi i Svenska Dagbladet igår (2/2 2006) kunde läsa ett debattinlägg där staten uppmanas "Rädda det svenska körundret" genom att ge körverksamheten liknande stöd som det idrotten får.

Tanken att staten ska rädda ideell verksamhet, i detta fall körsång, är inte ovanlig, men inte desto mindre fel. Det är endast de ideellt aktiva själva som kan rädda sin verksamhet. Ytterst är det en fråga om ledarskap. Under gott ledarskap blomstrar föreningar, under dåligt skrumpnar de.

Det staten kan göra är att skapa vettiga förutsättningar, t.ex. i detta fall, att se till att det finns relevanta utbildningar på universitet och högskolor, att studieförbunden har resurser att ge stöd till ledarutbildningar m.m. och att det finns tillgång till lämpliga lokaler. Här finns förvisso mycket ogjort.

Kommersiell vs ideell kompetens

"Arbetarrörelsen ska inte driva företag. Samma gäller ideella organisationer, typ idrottsrörelsen. Man saknar den affärsmässiga kompetensen."

Detta säger konkursförvaltaren Rolf Åsbjörnsson, Advokatbyrån Settervalls, enligt dagens (27/1) Svenska Dagbladet. Bakgrunden är en tremiljardkonkurs i ett tidigare Folksam-företag.

Förra lördagen (21/1) kunde man i samma tidning läsa en intervju med generalsekreteraren i SOS-Barnbyar, Elisabet Andersson. Hon hävdade, åter enligt tidningen, att "professionalismen i branschen ("välgörenhetsorganisationer") ökat de senaste åren, då folk från näringslivet har värvats till olika organisationer". Själv har hon en bakgrund i SEB.

Det är en vanlig föreställning, att om en ideell organisation rekryterar från näringslivet så höjs dess kompetens, men om ett företag rekryterar från en ideell organisation så sänks den. Grunden för detta är tron att kompetensen generellt sätt är högre i näringslivet än inom ideella sektorn.

Finns det några vetenskapliga bevis för detta? Inte vad jag vet. Små enkla experiment som gjorts i England tyder på att det möjligen kan vara tvärt om. Där lät man kompetenta ledare från företag tillfälligt byta plats med sina motsvarigheter i ideella organisationer. Det visade sig då att de ideella, inte de kommersiella, ledarna klarade sig bäst.

Peter Drucker, som var expert på hur leda företag och som beskrivits som ”managementens fader” menade att det är betydligt mer krävande att leda en ideell organisation än ett företag. I Managing the Non-profit Organization skrev han (i min översättning):

”Både affärsmannen och ämbetsmannen tenderar att underskatta svårigheterna med att leda ideella organisationer. Affärsmannen tror att det enbart handlar om att vara effektiv, ämbetsmannen tror att det enbart är en fråga om att ha de rätta rutinerna och kontrollerna. Bägge har fel – ideella organisationer är mer komplexa än såväl företag som myndigheter.”

För att lyckas i näringslivet behövs affärsmässig kompetens och för att lyckas i den ideella sektorn krävs ideell kompetens. Den som byter sektor måste alltså lära nytt. En del klarar det, andra inte. Den som tror att näringslivets modeller också utan vidare fungerar i ideella organisationer, den kommer att misslyckas och vice versa.

Onödigt och okunnigt att säga NGO på Svenska

NGO är en förkortning för engelskans Non-Governmental Organisation. Det betyder alltså ordagrant "ickestatlig organisation", alltså privat organisation. Men även företag kan vara privata, så det är ingen bra översättning.

Beteckningen NGO kommer från FN och biståndsvärlden. Där är det viktigt att särskilja statliga från andra aktörer.

I USA benämner man gärna samma typ av organisation för Non-Profit Organization (NPO). Det betyder ordagrant "ickevinstdrivande organisation". en beteckning som skapats av skattemyndigheten för att skilja dem från företagen. Men eftersom myndigheter också drivs utan vinstmotiv är inte heller det en bra översättning.

I Sverige har vi redan ett begrepp som täcker in den här typen av organisationer (ideella föreningar och stiftelser): Ideella organisationer!

Att i svenska tidningar tala om NGO är alltså inte bara onödigt. Det är också okunnigt.

Ideella Sektorn och det civila samhället

Ett samhälle består av fyra sektorer: Staten, Näringslivet, Ideella Sektorn och Familjen. Ideella sektorn består av alla de olika slag av ideella organistioner som finns i ett land. Vanligast bland dem är föreningar och stiftelser.

Det organistionerna i den Ideella sektorn alla har gemensamt är att de varken har till uppgift att uppfylla lag, som en statlig organisation, eller strävar efter vinst, som ett företag.

På gräsrotsnivå är Ideella Sektorn och civila samhället precis samma sak.