2026-11-11

En partistyrelse är bunden av kongressens beslut

En ideell förening leds och förvaltas av sin styrelse. Men det är inte den som styr. Det gör medlemmarna. Styrelsen är bunden av stadgarna och årsmötets beslut. Det gäller också inom riksdagspartierna.

De senaste dagarna har statsvetare hävdat att styrelsen för Västerpartiet mycket väl kan köra över kongressens beslut. Men kan den verkligen göra det? Och om den gör det, kan då partiet fortsatt räknas som demokratiskt? Svaret är nej på bägge frågorna.

Demokratin inom riksdagspartierna är inte deras ensak. Det är en viktig fråga för Sverige som stat och för väljarna. Därför skriver jag om detta.

Partierna styr staten, men är själva inga statliga organ. De är, ska vara, måste vara, demokratiskt styrda föreningar. De måste också förstås som sådana. Se Politiska partier måste förstås som ideella föreningar (2020-05-01). 

I inlägget Hög tid parti, säkra demokrati! (2018-04-12) slog jag fast att en ideell förening är demokratisk om den

  1. har en demokratisk uppbyggnad, 
  2. har demokratiska stadgar, 
  3. bedriver verksamhet i enlighet med sin ändamålsparagraf, 
  4. följer sina stadgar och 
  5. också i övrigt följer god föreningssed.
Punkterna 1 och 2 är normalt inte något problem. På papperet är riksdagspartierna alltså fullt demokratiska. Men när det gäller att leva upp  till punkterna 3, 4 och 5 finns påtagliga brister. Där måste de bättra sig.

I ett inlägg 2018-01-16 påpekade jag att En föreningsstyrelse har begränsad makt. Det som skiljer ideella föreningar från alla andra typer av organisationer är att de styrs demokratiskt. Hos dem ligger makten hos årsmötet, inte hos den valda styrelsen. En föreningsstyrelse har därför mindre makt än vad alla andra slags styrelser har. Insikten om detta minskar tyvärr i Sverige.

Inom riksdagspartierna tar sig styrelserna på alla nivåer ofta mer makt än vad stadgarna ger dem. Men flagranta stadgebrott på riksnivå är ändå ovanliga. Att Liberalernas partistyrelse i våras i uppenbar strid mot stadgar och fattat kongressbeslut valde att helt öppet börja samarbeta med Sverigedemokraterna var därför en chock och ett kraftig bakslag för föreningsdemokratin i Sverige. 

I Liberalernas toppstyrda kupp (2026-04-01) skrev jag att 
"sättet med vilket Liberalernas ordförande drev igenom sin politiska kursförändring här om veckan var inte demokratisk. Men då besluten bröt mot stadgarna är de inte juridiskt giltiga."
Händelsen i sig var skrämmande, men än mer skrämmande var nog bristen på relevanta reaktioner från omvärlden. Den ändrade politiska inriktningen ledde förvisso till protester inom partiet och till medlemsflykt och sedan till väljarflykt. Det var att vänta. Men varför kom inga protester och fördömanden från till exempel statsvetare mot själva stadgebrottet och det öppna maktmissbruket? Berodde det på ett ointresse för föreningsdemokratin eller på en allmän brist på föreningskunskap?

Det vi nu ser just nu är något liknande. Statsvetare påstår att styrelsen i ett riksdagsparti mycket väl kan köra över ett kongressbeslut, något som det berörda partiet, Västerpartier, hittills förnekat. Föreningsjuridiskt regleras styrelsen befogenheter av stadgarna och organisationens egen praxis. Statsvetarna måste därför hitta stöd för sitt påstående i Vänsterpartiets stadgar. De lär inte lyckas.

En partistyrelse kan alltså inte själv ändra ett kongressbeslut. Däremot kan den ta initiativ till en sådan ändring, propagera för denna och sammankalla en kongress eller extra kongress för att besluta om en ändring. Precis så kunde Liberalernas ledning ha gjort i våras, men det gjorde den inte. Istället sammankallade de ett extra landsmöte för att ta ett i sammanhanget helt irrelevant beslut. Detta påpekade jag i Nej UNT, Liberalernas landsmöte gav inte stöd för ny linje (2026-04-10).

Givetvis finns tillfällen inom politiken då partierna måste vara flexibla, då partiledningen behöver handlingsutrymme. Inget hindrar en kongress från att ge sin styrelse ett sådant mandat. Det är alltså en fråga om hur kongressbeslutet är formulerat. I Vänsterpartiets fall förefaller beslutet möjligen ha varit onödigt inflexibelt. Men det är en strategi- och inte en demokratifråga.

2026-04-10

Nej UNT, Liberalernas landsmöte gav inte stöd för ny linje

Efter Liberalernas extra landsmöte har en del, nu även Tove Hovemyr, hävdat att omvalet av Mohamsson innebär ett godkännande av Liberalernas nya politiska linje. Men det gör det inte. Sådan legitimering av toppstyrning saknar stöd i Liberalernas stadgar.

I en krönika på ledarsidan i Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver debattredaktören Tove Hovemyr idag om läget inför valet. Jag ska inte säga något om politiken, det är inte den här bloggen roll. Däremot ska jag kommentera två passusar utifrån föreningsdemokratisk synpunkt:

"Först Liberalernas tvärvändning om Sverigedemokraterna i regering, efter partiledaren Simona Mohamssons tvärsäkra nej bara månader tidigare."

Liberalernas partiledning har förvisso gjort en tvärvändning, men har partiet Liberalerna verkligen gjort det. Svaret finns i stadgarna. Enligt dem är det landsmötet, endast landsmötet, som fastställer partiets linje. Mohamssons tvärvändning saknar alltså stöd i stadgarna och är därmed ogiltigt. Extra landsmötet kunde ha gjort den nya linjen giltig, men frågan togs aldrig upp. 

Hovemyr fortsätter:

"Därefter det ikoniska landsmötet där L-ledaren Mohamsson med knapp marginal fick ombudens stöd för den nya SD-linjen."

Tja, att i efterhand godkänna kontroversiella regeringsbeslut genom förtroendeomröstning kan förekomma i riksdagen, men absolut inte i ett demokratiskt parti. Där krävs ett uttryckligt beslut av landsmötet för att ändra politiken. Att för en andra gång välja Mohamsson som ordförande för en och samma mandatperiod ändrar inget därvidlag. En sådan popularitetstest har inget stöd i stadgarna, saknar relevans enligt god föreningssed, men kan inte ses som ett stadgebrott. Det är bara ett slag i luften. Den tidigare politiska linjen ligger alltså fortfarande fast. 

En ytterligare komplikation är förstås att Liberalernas stadgar saknar nödvändigt stöd för att hålla digitalt landsmöte. Det innebär att både extra landsmötet som sådant och dess beslut är ogiltiga. 

Allt detta innebär förstås ett stort dilemma för de inom partiet som håller fast vid att en ideell förening, såsom riksdagen och lagen förutsätter, ska följa sina stadgar. Men om alla dessa lämnar partiet, vilka ska då ställa partiledningen till svars på nästa ordinarie landsmöte?

* * *

Jag har tidigare skrivet om de här händelserna i Liberalernas toppstyrda kupp och i Liberalernas digitala landsmöte är ogiltigt.

Läs också folkpartiveteranen Harald Nordlunds läsvärda insändare i samma nummer av UNT.


2026-04-04

Liberalernas digitala landsmöte är ogiltigt

En ideell förening får hålla sitt årsmöte digitalt endast om stadgarna så säger. Det gör inte Liberalernas. Det extra landsmöte som hölls här om veckan och dess beslut är alltså juridiskt ogiltiga.

Liberalernas extra landsmöte den 22 mars var ett digitalt möte. I mitt inlägg Liberalernas toppstyrda kupp påpekade jag att detta var en olämplig mötesform och dessutom inte är tillåten enligt Liberalernas stadgar. Här förklarar jag varför.

Vid ett digitalt möte sitter deltagarna uppkopplade framför en dataskärm på var sitt håll. Sådana möten blir allt vanligare och kan mycket väl användas också inom ideella föreningar. Men inte för årsmöten. Sådana måste nämligen i demokratiska föreningar leva upp till högt ställda krav på såväl form som genomförande. Allt viktigt med årsmötet ska vara noga reglerat i stadgarna och överensstämma med god föreningssed.  

Digitala möten och i synnerhet digitala årsmöten är alldeles för nya företeelser för att redan nu finnas reglerade i god föreningssed. Denna bygger ju på föreningslivets samlade erfarenheter. Fram till dess att så sker förblir det som allmänt gäller att årsmöten i demokratiska ideella föreningar ska hållas som fysiska möten. 

Praktiskt taget alla ideella föreningars stadgar bygger på att årsmötet genomförs som fysiskt möte. Det innebär att andra varianter av årsmöten, till exempel digitala, inte är tillåtna. Men en förening har rätt att avvika från normen. Den kan ge sig själv rätten att hålla digitala årsmöten genom att skriva in detta i stadgarna. En sådan stadgeändring måste förstås genomföras på det sätt som stadgarna anger för att vara giltig. Och vill föreningen fortfarande bli betraktad som demokratisk måste den se till att det digitala årsmötet uppfyller alla demokratiska krav, vilket kan bli svårt. 

Om en förening, såsom Liberalerna gjorde, håller digitalt årsmöte (läs landsmöte) utan att först ändra stadgarna, då är detta möte och dess beslut inte juridiskt giltiga. Sådana brott mot stadgarna kan medlem överklaga till domstol. Domstolen har då att bedöma huruvida föreningen hade rätt att använda digitalt årsmöte eller inte. Den kommer då att som parallell titta på vad som gäller för ekonomiska föreningar. Detta därför att sådana till skillnad från ideella föreningar är reglerade med särskild lag. Vad gäller då för dem? 

Innan pandemin fick de ekonomiska föreningarna inte använda digitala årsmöten. Detta därför att lagen stipulerade fysiska möten precis som god föreningssed gör för ideella föreningar. Under pandemins utfärdade mötesförbud beslutade regeringen att som tillfällig nödåtgärd ge de ekonomiska föreningarna rätt att hålla digitala årsmöten. Efter en nyligen genomförd lagändring har ekonomiska föreningar nu permanent rätt att i sina stadgar skriva in att de kan kan hålla sina årsmöten digitalt.

Ideella föreningar omfattas inte av denna lagändring, men rimligen måste domstolens utslag ändå bli att digitalt årsmöte måste vara inskrivet i den ideella föreningen stagar för att vara tillåtet. 

Men även i övrigt vill jag varna för att hålla digitala årsmöten. Endast fysiska årsmöten är fullt demokratiska. Därför bör de allra flesta föreningar fortsätta med sådana. 

Digitala årsmöten bör också undvikas då de leder till minskat engagemang, mobilisering och sammanhållning bland medlemmarna. Ett fysiskt årsmöte är en kollektiv händelse, det digitala är dess rena motsats. I det senare deltar var och en från sin egen isolerade bubbla utan möjlighet till tvärkommunikation och överblick. Men för att en förening ska hållas levande behöver medlemmarna träffas, interagera och lära känna varandra.

***


Om god föreningssed har jag bland annat skrivit i Statens stöd till föreningarna.

Den som vill veta mer om digitala årsmöten i ekonomiska föreningar kan läsa Justitiedepartementets promemoria Digitala bolags- och föreningsstämmor.

2026-04-01

Liberalernas toppstyrda kupp

Sättet med vilket Liberalernas ordförande drev igenom sin politiska kursförändring här om veckan var inte demokratisk. Men då besluten bröt mot stadgarna är de inte juridiskt giltiga.
  
Händelseförloppet är väl känt. Det började med ett hemligt avtal, fortsatte med ett framtvingat beslut på ett upprört partistyrelsemöte och avslutades med ett kaosartat extra landsmöte.

Kursförändringen var inte obetydlig. En väl etablerad politisk hållning lades om. Det var en profilfråga som partiet fram till dess konsekvent hållit sig till. En som partiets ledning kommunicerat såväl inåt som utåt. Att ändra en sådan är inte en fråga om makt. Det är en demokratifråga. Och demokrati tar tid.  

Men partiledningen ansåg sig inte att ha tid. Varken för konsultationer eller för demokrati. Istället körde den över motståndet. Hade den rätt att göra detta?

Svaret finns i partiets stadgar. Landsmötet är partiets högsta beslutande församling. Det är överordnat såväl ordföranden som styrelsen, inte tvärt om. Styrelsen roll är att utifrån givna förutsättningar - alltså landsmötets beslut och partits stadgar och praxis - leda partiet. I det ingår att ta initiativ till ny politik, men inte att fastställa den. Det kan endast landsmötet göra. 

Det snabbaste sättet för partiet att besluta om en ny politisk linje är att hålla ett extra landsmöte. Partiledningens uppgift där är att föreslå och argumentera, men det är mötet som tar beslutet. Ett sådant möte i en viktig fråga stökas inte undan på någon timme. För och emot behöver vägas och diskussioner föras inte endast i plenum utan också i utskott och i korridorer. Det är så förbund leds. Så ser demokratin ut. Och det tar tid. Och risken finns alltid att styrelsens förslag röstas ner.

Det är uppenbart att partiledningen varken ville lägga tid på själva frågan eller ta risken för nederlag. Den krävde omedelbar uppslutning, helt utan demokratisk debatt och beslut: Stöd mig, annars avgår jag, sa ordföranden. Stöd ordföranden, annars avgår vi, ekade ministrarna. Detta med endast ett halvår kvar till valet. Och det extra landsmöte som sammankallades var inte, som det borde ha varit, för att besluta om kursförändringen, utanför för en helt annan fråga. Nämligen den, att under löpande mandatperiod förnya valet av partiordföranden, en som redan var förtroendevald och som varken avgått eller avsatts. 

I en ideell förening, vilken betydelse har ett sådant förnyat val? Ingen alls. Beslutet var ur stadgesynvinkel helt onödigt. En ordförande blir inte mer ordförande, får inte mer makt, mer prestige eller ökat förtroende för att han eller hon blir dubbelt vald. Kanske snarare tvärt om.

Så varför gick ledningen fram med just den frågan? Det är svårt att svara på. Kanske handlar det om ren taktik, om att blockera mötet från att diskutera och avvisa kursförändringen. Ett extra landsmöte får nämligen enligt stadgarna inte "fatta beslut i annat ärende än vad som angivits i kallelsen”. Kanske med ett hopp om, att en uppslutning bakom partiledaren skulle tolkas som att mötet ställt sig bakom kursförändringen. Men det är ju en illusion.

Var det extra landsmötet ett demokratiskt möte? Nej, det kan man inte säga. Detta på grund av partiledningens ultimatum innan mötet som försatte ombuden i en tvångssituation. Genomfördes det stadgeenligt? Nej, inte heller. Detta då mötet genomfördes som ett digitalt möte vilket inte är tillåtet enligt Liberalernas stadgar. Det är förövrigt dessutom en mötesform som överhuvudtaget inte passar för att genomföra ett fullgott landsmöte. För mer om detta se Liberalernas digitala landsmöte är ogiltigt

Resultatet av partiledningens maktfullkomliga manövrar kan summeras så här: 
  1. Simona Mohamsson är numera Sveriges enda dubbelt valda partiordförande. Värdet av detta är oklart. 
  2. Partiledningens önskade legitimering av den felaktigt beslutande kursförändring hänger fortfarande i luften i brist på stadgemässigt korrekt fattat landsmötesbeslut. 
Utfallet av det hela torde innebära att medlemmar och partiorgan tills vidare fritt kan välja om de vill följa den av Simona Mohamsson inslagna linjen eller den i partiet faktiskt fortfarande gällande.

Ett sådant här beslut som tagits i strid mot stadgarna kan i princip överklagas i domstol. Det kan ske nu. Men vanligare är att det först prövas internt inom partiet vilket, om inte medlemmarna får igenom ett extra landsmöte om frågan, automatiskt sker när frågan om styrelsens ansvarsfrihet tas upp på nästa ordinarie landsmöte. Om styrelsen då beviljas ansvarsfrihet och kursförändringen inte avvisas på annat sätt blir den automatisk legitim politik efter en tid. Om styrelsen å andra sidan nekas ansvarsfrihet och avsätts har den nya styrelsen möjlighet att i domstol driva frågan om skadestånd.

Stadgebrott i ideella föreningar förväntas i första hand hanteras inom organisationen av medlemmarna själva. För detta krävs modiga medlemmar som förmår driva frågan i de demokratiska församlingarna. 

Självklart skadar Liberalernas beteende i första hand partiet självt, men den ökade misstron kan också smitta av sig på övriga riksdagspartier. Som jag skrev i Hög tid parti, säkra demokrati!:
"Svenska folket styr sitt land genom valda ombud, men det är partierna som utser kandidaterna och sedan samordnar de valda. För att förtjäna denna nyckelroll måste partierna leva upp till högt ställda krav, de måste vara demokratiska!"
Tyvärr kan den toppstyrning, maktarrogans och bristande demokrati som Liberalernas ledning uppvisat på sikt även skada resten av föreningslivet samt undergräva god föreningssed. Ty om ett respekterat riksdagsparti inför öppen ridå kan bryta mot sina stadgar och kravet på intern demokrati, då kan också andra göra det. En sådan utveckling vill vi inte ha.

(Uppdaterad 2026-04-04)