Visar inlägg med etikett design av ideell förening. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett design av ideell förening. Visa alla inlägg

2019-09-27

Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig

Inläggen i serien "Starta ideell förening" bör helst läsas i nummerföljd. Detta avsnitt handlar om snabbstart av ideell förening: Vad är snabbstart? När den är möjlig? När inte möjlig? Hur gör man?

Normalt krävs en hel del förberedelser innan start av en ideell förening. Men under vissa omständigheter kan den snabbstartas utan kvalitetsförlust.

Med snabbstart av ideell förening menas åtgärder som förenklar interimsstyrelsens arbete. Tidsvinster kan framförallt göras i arbetet med föreningens form och stadgar.

Om en förening kan snabbstartas eller inte beror i stor utsträckning på om den är tänkt att bli enkel eller komplicerad till sin natur. En förening enkel till sin natur kan oftast snabbstartas, en komplicerad mera sällan.

Hur vet man om en tilltänkt förening är enkel eller komplicerad? Här följer några ledtrådar.

Normalföreningen är enkel till sin natur
Föreningar har varit ett redskap för människors strävanden i många hundratals år. Det har gett föreningslivet gott om tid att fullända sina redskap. Resultatet är såväl en ideal föreningstyp som ett demokratiskt regelverk för denna, god föreningssed.
   
Denna ideala förening är helt i harmoni med den ideella logiken och fungerar bra för de flesta ideella syften. Då den är robust och enkel till sin natur och lätt att starta och driva är den vår vanligast förekommande föreningstyp och därmed allas vår ”normalförening”.

Följande sammanlagda egenskaper gör normalföreningen enkel till sin natur:
  • Medlemmarna är individer, inte organisationer.  
  • Föreningen är lokal. 
  • Föreningen har endast ett ändamål.  
  • Allt inom föreningen utförs av medlemmarna själva.  
  • Verksamheten är till för medlemmarna själva eller består av opinionsbildning. 
  • Medlemsavgifter täcker merparten av föreningens kostnader. Statliga eller kommunala bidrag är obefintliga eller spelar en marginell roll. Eventuell försäljning eller insamling görs endast internt.
Att föreningen är lokal är den enskilt viktigaste av dessa egenskaper. Med lokal menas att den och dess medlemmar finns och verkar inom ett och samma begränsade geografiska område, ett område inom vilket innevånarna känner viss gemenskap, som i gamla tiders socknar. Med tanke på att dagens kommuner gjorts för stora för gemenskap ska området helst vara bara en del av och definitivt aldrig större än en kommun.

Styrkan med lokala föreningar
Föreningar rotade i lokalsamhället har sin egen inre styrka. Denna styrka saknar föreningar (inte förbund) etablerade på regional eller nationell nivå. De är i många fall så svaga att de måste ha externt stöd för att klara sig.

Denna skillnad är fullt naturlig. Föreningar är kollektiva åtaganden, samarbeten mellan medlemmar. Det är medlemmarnas involvering och engagemang som gör en förening stark, stabil och uthållig och föga beroende av pengar. Och medlemmar kan normalt endast mobiliseras och organiseras lokalt, där de bor och arbetar.

"Föreningar är kollektiva åtaganden, samarbeten mellan medlemmar. Det är medlemmarnas involvering och engagemang som gör en förening stark, stabil och uthållig och föga beroende av pengar. Och medlemmar kan normalt endast mobiliseras och organiseras lokalt, där de bor och arbetar."

Den som organiserat sin förening på regional eller nationell nivå har frivilligt valt bort ideella föreningens unika fördel och bas, medlemmarnas ideella engagemang, och tvingats ersätta detta med något annat, vanligtvis pengar. En sådan förening har svårt att värva medlemmar, hålla representativa årsmöten, hitta styrelseledamöter och mobilisera aktiva.

Lokala föreningar klarar sig bra utan pengar. Det lokala medlemsengagemang kostar inget. De regionalt och nationellt organiserade föreningarna däremot har stora kostnader för att ens kunna fungera som förening och vill de bli slagkraftiga behöver de än mer till löner och lokaler. Sådana summor måste normalt mobiliseras utanför föreningen. De gör den beroende av externa bidrag eller av affärsverksamhet.

Det var för att maximera den lokala organiseringens styrka och minimera den regionalas och nationellas svaghet som förbundsmodellen utvecklades under första hälften av 1800-talet. Det lokalt förankrade, landsomfattande förbundet (i Sverige ofta kallad folkrörelse) är sedan dess den starkaste och slagkraftigaste av alla föreningstyper.

Att avvika från normalföreningen komplicerar
Alla föreningar kan inte vara enkla till sin natur. En del måste göras mer komplicerade än normalföreningen därför att ändamålet, de tilltänkta medlemmarnas geografiska spridning eller något annat gjort det nödvändigt. Priset för sådana avvikelser är att de blivit svårare att starta och sedan svårare att leda, organisera och driva.

Här är exempel på faktorer som var för sig gör en förening mer komplicerad till sin natur än normalföreningen:
  • Föreningen har organisationsmedlemmar.  
  • Föreningens verksamhets- och upptagningsområdet är större än en kommun.  
  • Föreningens har ett komplicerat ändamål eller fler än ett.  
  • Föreningens verksamhet är komplicerad, fler än en, eller riktar sig till andra än medlemmarna.
  • Verksamhet utförs av särskilt organiserade frivilliga (volontärer).  
  • Föreningen har en eller flera anställda.  
  • Bidrag, insamling, annan extern finansiering eller affärsverksamhet krävs för föreningens överlevnad.
En förening som ska startas med någon eller flera av dessa försvårande faktorer kan normalt inte snabbstartas, men det finns undantag som vi ska se nedan.

Olika sätt att snabbstarta en ideell förening
Föreningar kan se mycket olika ut. Men föreningar vars inre och yttre omständigheter är lika kan ha samma eller snarlik form och med denna sammanhörande stadgar. Det är denna omständighet som gör snabbstart av ideell förening möjlig. Det finns åtminstone tre huvudtyper:
  1. Snabbstart med schablonstadgar 
  2. Snabbstart genom lån och anpassning  
  3. Snabbstart genom kloning
Snabbstart med schablonstadgar
Att använda sig av redan färdiga stadgar - schablonstadgar - är det vanligaste sättet att snabbstarta en ideell förening. Sådana kan finnas i föreningsbok, på nätet eller hos en existerande förening. Allt som då behöver göras är det här: 1) Identifiera lämpliga stadgar. 2) Anpassa dem genom att på avsedda ställen skriva in den tilltänkta föreningens namn och ändamål.

Om kvaliteten på de inlånade stadgarna är god (vilket man måste kontrollera) och de verkligen passar den tilltänkta föreningens typ och verksamhet (vilket man måste försäkra sig om), då kan det fungera – ja till och med riktigt bra. Men om förening och stadgar inte passar ihop finns risk att föreningen blir tungrodd, stöter på många problem i sin verksamhet och endast överlever med svårigheter.

Kruxet i metoden är alltså att hitta rätt stadgar. Startar man en normalförening är det normalt inget större problem. Men i övrigt gäller att varje föreningstyp och förening behöver stadgar anpassade för just dem. Det finns inga stadgar som passar alla. Det är som Svante Johansson skriver i Svensk Associationsrätt i huvuddrag, tionde omarbetade upplagan, Stockholm: Norstedts juridik 2011, s 68:
”Vad stadgarna bör innehålla kan naturligtvis inte anges generellt med hänsyn till att ideella föreningar kan bildas för skiftande ändamål och verksamhetsslag och med varierande ambitioner i fråga om medlemmar, ekonomiska medel och utvecklad organisation.”
Att stadgarna måste passa föreningen är en i högsta grad praktisk fråga. Det handlar om hur föreningen är uppbyggd, fungerar och arbetar, och huruvida stadgarnas innehåll rimmar med denna form eller inte. Det är inte en fråga om föreningsjuridik. Den uselt genomtänkta och därmed uselt fungerande föreningen är juridiskt sett lika mycket en förening som den väl genomtänkta, men sannolikt inte lika länge.

Snabbstart genom lån och anpassning
Om inga tillgängliga föreningsförlagor och stadgar passar den tilltänkta föreningens form kan man i vissa fall göra snabbstart genom lån och anpassning.  

Detta kan i enkla fall fungera ungefär som med ett par byxor som passar ganska bra men inte helt: Är de för långa kan de läggas upp, är de för trånga kan de läggas ut.

I mer avancerade fall kan man låna moduler från två eller möjligen tre föreningar och sätta ihop till en ny, egen kombination. Kruxet här är att hitta lämpliga föreningar att låna av och att fundera ut hur det inlånade ska kombineras och anpassas.

Snabbstart genom kloning av befintlig förening
Ett snabbt och enkelt sätt att snabbstarta en förening av god kvalitet är att från en välfungerande, redan etablerad förening överta hela dess koncept, alltså att klona den. På det viset kan man snabbstarta även den mest komplicerade förening.

Man kan klona på två olika sätt, med ”efterapning” eller med ”kopiering”. Vid efterapning är det den blivande föreningen som är drivande, vid kopiering den existerande.

Såväl efterapning som kopiering har spelat en viktig roll i Sveriges föreningshistoria. På det viset hämtade vi in föreningsidéer med tillhörande form från utlandet eller från annan ort och det är så många föreningar och föreningsformer spritts över landet. Det var till exempel genom efterapning som vi fick skråna på medeltiden och folkrörelserna på 1800-talet.

Det vanligt att framgångsrika lokala föreningar får efterföljare på andra orter. När interimsstyrelsen ska efterapa en existerande förening behöver den helst tillgång till denna förenings ändamål, ideologi, sätt att arbeta, organisationsstruktur och stadgar, men också insikt i hur den interagerar med sin omgivning och fungerar och verkar i praktiken.  Med denna kunskap kan den nya föreningen startas och sedan byggas upp som en kvalitetssäkrad kopia av förlagan.

I praktiken har interimsstyrelsen sällan tillgång till allt detta, utan får nöja sig med betydligt mindre kunskap (minimum då är ändamål, ideologi och sätt att arbeta) och får mer inspireras av förlagan än att i detalj efterapa den. Ett sådant mera fritt förfarande kan också vara lämpligt om den efterapade modellen flyttats från en typ av föreningsmiljö till en annan, till exempel från storstad till småstad eller från utlandet hit.

Snabbstart genom kopiering har varit vanligt i Sverige sedan 1800-talet. Det var på det sättet de klassiska folkrörelserna och deras moderna efterföljare spred sig med lokalavdelningar över hela landet. Varje ny lokalförening skapades som en kopia av en väl fungerande existerande eller särskilt utprovad standardmodell. Förbundet sände ut representanter vars uppgift var att först hitta lämpliga lokala företrädare och att sedan hjälpa dessa att starta en lokalavdelning. All föreningens form kom alltså fix och färdig, inklusive dagordning och beslutsförslag för grundandet. Allt interimsstyrelsen behövde göra var att skaffa lokal och kalla lämpliga personer till konstituerande mötet för att där grunda föreningen som en lokalavdelning av förbundet.

Den här metoden fungerar mycket bra även idag. Men det är egentligen en metod för att starta och bygga upp ett förbund, inte för att starta en enskild förening.

I nästa avsnitt i den här serien kommer vi att diskutera vad interimsstyrelsen måste göra ifall den inte kan snabbstarta sin förening.

2019-08-26

Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter


I fjärde avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening ska vi titta närmare på interimsstyrelsens uppgifter. Vad är det den ska förbereda för att ge den nya föreningen en så god start som möjligt?

Ibland utpekas en ensam person som en viss förenings grundare. Det är naturligtvis galet. Föreningar är till sin natur kollektiva åtaganden och så är givetvis också deras grundande. En ensam person med en lysande idé kan starta ett företag, men aldrig en förening - för att starta en förening krävs en grupp!

Ur juridisk synvinkel krävs minst tre deltagare på konstituerande mötet för att en ideell förening överhuvudtaget ska bli till, men för att föreningen ska få en god start bör det vara fler. Och alla närvarande är tillsammans föreningens grundare.

Bland de närvarande på konstituerande mötet finns naturligtvis några som varit mer involverade i föreningsbildandet än övriga, ty en förening, hur bra idé den än bygger på, uppstår inte av sig självt, den organiseras fram. För att göra en fungerande förening av en idé krävs engagemang och driv, strategiskt tänkande och administration, mobilisering och argumentering. Inom näringslivet kallar man det som krävs entreprenörskap, men i föreningslivet kallas det ledarskap rätt och slätt. Och de som ska stå för detta är i första hand interimsstyrelsen, och sedan, när föreningen är bildad, styrelsen.

"En förening, hur bra idé den än bygger på, uppstår inte av sig självt, den organiseras fram." 

I avsnitt tre av "Starta ideell förening" gick vi igenom konstituerande mötet och interimsstyrelsens roll då. Här ska vi ägna åt oss vad interimsstyrelsen har att förbereda innan dess. Av dagordningen som presenterades då framgick att den måste förbereda förslag till följande beslut:

Rörande föreningens form (§§ 5, 6 och 7 i dagordningen):
  • Föreningens namn
  • Föreningens ändamål (vanligtvis § 2 i stadgarna)
  • Föreningens verksamhet
  • Föreningens stadgar
Rörande föreningens drift (§§ 9 och 10 i dagordningen):
  • Verksamhetsplan och budget
  • Medlemsavgift
Rörande personvalen (§§ 2, 3, 11, 12, 13 och 14 i dagordningen):
  • Mötets ordförande och sekreterare
  • Två justerare tillika rösträknare
  • Föreningens ordförande
  • Styrelsens övriga ledamöter och suppleanter
  • Revisorer och suppleanter
  • Valberedning
Av dessa är beslutsförslagen i det första blocket, föreningens form, de absolut viktigaste. Att få dem rätt är interimsstyrelsens viktigaste uppgift. Det är nämligen med dessa beslut som konstituerande mötet stöper och sedan låser föreningen och dess verksamhet i en viss form.

Många tycks tro att det bara finns en given form för ideella föreningar. Andra tror att även om det finns flera former, spelar det ingen större roll viken man väljer. Bägge har fel. Att ideella föreningar uppträder i en rad olika former beror på att en förening för att bli framgångsrik måste anta ett ändamål och en form som passar dess egna unika omständigheter. Att få rätt anpassning är i många fall helt avgörande för framgång.

"Att ideella föreningar uppträder i en rad olika former beror på att en förening för att bli framgångsrik måste anta ett ändamål och en form som passar dess egna unika omständigheter."

Föreningsmodellen är flexibel innan grundandet. Då är den maximalt anpassningsbar. Men vid grundandet låses den till en variant som sedan blir allt svårare att ändra. Det är naturligtvis inte omöjligt att anpassa den modell föreningen har till ändrade förhållanden eller insikter, men de inbyggda subjektiva och objektiva motkrafterna är många och starka. Det är alltså ytterst önskvärt att ge en förening rätt form från början.

När man ska gjuta en ljusstake gör man först en ändamålsenlig och vacker design. Utifrån den tillverkas en gjutform. Den fylls med flytande metall. När massan stelnat knackas ljusstaken fram fix och färdig. Ungefär så skapas också en förening:

  1. Först ska interimsstyrelsen designa den, alltså komma fram till hur den måste vara konstruerad, fungera och arbeta för att med tilltänkta medlemmar och resurser kunna förverkliga sitt ändamål. 
  2. Sedan ska interimsstyrelsen omvandla designen till en gjutform, det vill säga till beslutsförslag rörande föreningens namn, ändamål, verksamhet och stadgar. 
  3. Själva gjutningen sköts av konstituerande mötet: Först diskuteras den föreslagna designen under § 5, sedan  grundas föreningen genom besluten under §§ 6 och 7. 

Naturligtvis kan konstituerande mötet modifiera "gjutformen" något innan beslut, men behövs större förändringar av designen är det bättre att mötet skjuter upp grundandet tills dess att interimsstyrelsen kan presentera ett nytt genomtänkt förslag.

Att ideella föreningar vid grundandet kan anpassas var och en till sina egna unika omständigheter är en av föreningsmodellens absoluta styrkor, men också en ren nödvändighet. Annars skulle de flesta föreningar ha svårt att lyckas och troligen få kämpa för att ens överleva. Föreningar är ju frivilliga samarbeten för att nå de mest väsensskilda mål. En del är små, andra stora; en del lokala, andra rikstäckande och en del till och med internationella. De verksamheter som bedrivs varierar också stort på alla möjliga sätt, liksom de resurser de kräver och kan mobilisera. Förtroendevalda, aktiva och övriga medlemmar är engagerade på sin fritid och kommer från och lever under de mest skilda förhållanden.

"Att ideella föreningar vid grundandet kan anpassas var och en till sina egna unika omständigheter är en av föreningsmodellens absoluta styrkor, men också en ren nödvändighet."

När Riksdagen på sin tid avvisade regeringens förslag till särskild lag om ideella föreningar var en viktig orsak riksdagsmajoritetens insikt att föreningar svårligen kan pressas in i viss lagbestämd form. De på den tiden avsevärt mycket mer än idag föreningsförankrade riksdagsmännen ansåg att Föreningssverige måste ha en formmässig mångfald.

Inom ramen för denna mångfald av föreningar finns grupper av föreningar som i stort liknar varandra och även sådana som är lika som bär. Föreningar vars omständigheter är lika kan ha samma eller snarlik form. Under vissa omständigheter kan man därför snabbstarta en ideell förening genom att låna in hela eller delar av formen från en redan existerande förening. Interimsstyrelsens bör tidigt avgöra om den i sitt arbete kan använda snabbstart eller ej.

I avsnitt fem av "Starta ideell förening" ska vi titta närmare på snabbstart av ideell förening, när den är möjlig och hur man gör.

När beslutsförslagen är klara ska interimsstyrelsen 1) förbereda och 2) sammankalla konstituerande mötet. Följande ska göras:
  • Bestämma tid för mötet
  • Boka plats för mötet
  • Kalla till mötet (lista över intresserade behövs)
  • Förslag till dagordning 
  • Förbereda hur notera närvaron (röstlängden)
  • Förbereda presentation av alla förslagen
  • Skriva ut kopior på dagordning, stadgar med mera till deltagarna