En ideell förening leds och förvaltas av sin styrelse. Men det är inte den som styr. Det gör medlemmarna. Styrelsen är bunden av stadgarna och årsmötets beslut. Det gäller också inom riksdagspartierna.
De senaste dagarna har statsvetare hävdat att styrelsen för Västerpartiet mycket väl kan köra över kongressens beslut. Men kan den verkligen göra det? Och om den gör det, kan då partiet fortsatt räknas som demokratiskt? Svaret är nej på bägge frågorna.
Demokratin inom riksdagspartierna är inte deras ensak. Det är en viktig fråga för Sverige som stat och för väljarna. Därför skriver jag om detta.
Partierna styr staten, men de är själva inga statliga organ. De är, ska vara, måste vara, demokratiskt styrda organisationer. De måste också förstås som sådana. Se Politiska partier måste förstås som ideella föreningar (2020-05-01).
I inlägget Hög tid parti, säkra demokrati! (2018-04-12) slog jag fast att en ideell förening är demokratisk om den
- har en demokratisk uppbyggnad,
- har demokratiska stadgar,
- bedriver verksamhet i enlighet med sin ändamålsparagraf,
- följer sina stadgar och
- också i övrigt följer god föreningssed.
Punkterna 1 och 2 är inte något problem. På papperet är riksdagspartierna alltså fullt demokratiska. Men när det gäller att leva upp till punkterna 3, 4 och 5 finns påtagliga brister. Där måste de bättra sig.
I ett inlägg 2018-01-16 påpekade jag att
En föreningsstyrelse har begränsad makt. Det som skiljer ideella föreningar från alla andra typer av organisationer är att de styrs demokratiskt. Hos dem ligger makten hos årsmötet, inte hos den valda styrelsen. En föreningsstyrelse har därför mindre makt än vad alla andra slags styrelser har. Insikten om detta minskar tyvärr i Sverige.
Inom riksdagspartierna tar sig styrelserna på alla nivåer ofta mer makt än vad stadgarna ger dem. Men flagranta stadgebrott på riksnivå är ändå ovanliga. Att Liberalernas partistyrelse i våras i uppenbar strid mot stadgar och fattat kongressbeslut valde att helt öppet börja samarbeta med Sverigedemokraterna var därför en chock och ett kraftig bakslag för föreningsdemokratin i Sverige.
"sättet med vilket Liberalernas ordförande drev igenom sin politiska kursförändring här om veckan var inte demokratisk. Men då besluten bröt mot stadgarna är de inte juridiskt giltiga."
Händelsen i sig var skrämmande, men än mer skrämmande var nog bristen på relevanta reaktioner från omvärlden. Den ändrade politiska inriktningen ledde förvisso till protester inom partiet och till medlemsflykt och sedan till väljarflykt. Det var att vänta. Men varför kom inga protester och fördömanden från till exempel statsvetarna mot själva stadgebrottet och det öppna maktmissbruket? Berodde det på ett ointresse för föreningsdemokratin eller på en allmän brist på föreningskunskap?
Det vi nu ser just nu är något liknande. Statsvetare påstår att styrelsen i ett riksdagsparti mycket väl kan köra över ett kongressbeslut, något som det berörda partiet, Västerpartier, hittills förnekat. Föreningsjuridiskt regleras styrelsen befogenheter av stadgarna och organisationens egen praxis. Statsvetarna måste därför hitta stöd för sitt påstående i stadgarna. De lär inte lyckas.
En partistyrelse kan alltså inte själv ändra ett kongressbeslut. Däremot kan den ta initiativ till en sådan ändring, propagera för denna och sammankalla en kongress eller extra kongress att besluta om en ändring. Precis så kunde Liberalernas ledning ha gjort i våras, men det gjorde den inte. Istället sammankallade de ett extra landsmöte för att ta ett helt annat beslut, ett i sammanhanget irrelevant beslut. Detta påpekade jag i
Nej UNT, Liberalernas landsmöte gav inte stöd för ny linje (2026-04-10).
Givetvis finns tillfällen inom politiken då partierna måste vara flexibla, då partiledningen behöver handlingsutrymme. Inget hindrar en kongress från att ge sin styrelse ett sådant mandat. Det är alltså en fråga om hur kongressbeslutet är formulerat. I det här fallet förefaller beslutet möjligen ha varit onödigt oflexibelt. Men det är en helt annan fråga.
Inlägg
