Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter

I fjärde avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening ska vi titta närmare på interimsstyrelsens uppgifter. Vad är det den ska förbereda för att ge den nya föreningen en så god start som möjligt?

Ibland utpekas en ensam person som en viss förenings grundare. Det är naturligtvis galet. Föreningar är till sin natur kollektiva åtaganden och så är givetvis också deras grundande. En ensam person med en lysande idé kan starta ett företag, men aldrig en förening - för att starta en förening krävs en grupp!

Ur juridisk synvinkel krävs minst tre deltagare på konstituerande mötet för att en ideell förening överhuvudtaget ska bli till, men för att föreningen ska få en god start bör det vara fler. Och alla närvarande är tillsammans föreningens grundare.

Bland de närvarande på konstituerande mötet finns naturligtvis några som varit mer involverade i föreningsbildandet än övriga, ty en förening, hur bra idé den än bygger på, uppstår inte av sig självt, den organiseras fram. För att göra en fungerande förening av en idé krävs engagemang och driv, strategiskt tänkande och administration, mobilisering och argumentering. Inom näringslivet kallar man det som krävs entreprenörskap, men i föreningslivet kallas det ledarskap rätt och slätt. Och de som ska stå för detta är i första hand interimsstyrelsen, och sedan, när föreningen är bildad, styrelsen.

"En förening, hur bra idé den än bygger på, uppstår inte av sig självt, den organiseras fram." 

I avsnitt tre av "Starta ideell förening" gick vi igenom konstituerande mötet och interimsstyrelsens roll då. Här ska vi ägna åt oss vad interimsstyrelsen har att förbereda innan dess. Av dagordningen som presenterades då framgick att den måste förbereda förslag till följande beslut:

Rörande föreningens form (§§ 5, 6 och 7 i dagordningen):

• Föreningens namn
• Föreningens ändamål (vanligtvis § 2 i stadgarna)
• Föreningens verksamhet
• Föreningens stadgar

Rörande föreningens drift (§§ 9 och 10 i dagordningen):

• Verksamhetsplan och budget
• Medlemsavgift

Rörande personvalen (§§ 2, 3, 11, 12, 13 och 14 i dagordningen):

• Mötets ordförande och sekreterare
• Två justerare tillika rösträknare
• Föreningens ordförande
• Styrelsens övriga ledamöter och suppleanter
• Revisorer och suppleanter
• Valberedning

Av dessa är beslutsförslagen i det första blocket, föreningens form, de absolut viktigaste. Att få dem rätt är interimsstyrelsens viktigaste uppgift. Det är nämligen med dessa beslut som konstituerande mötet stöper och sedan låser föreningen och dess verksamhet i en viss form.

Många tycks tro att det bara finns en given form för ideella föreningar. Andra tror att även om det finns flera former, spelar det ingen större roll viken man väljer. Bägge har fel. Att ideella föreningar uppträder i en rad olika former beror på att en förening för att bli framgångsrik måste anta ett ändamål och en form som passar dess egna unika omständigheter. Att få rätt anpassning är i många fall helt avgörande för framgång.

"Att ideella föreningar uppträder i en rad olika former beror på att en förening för att bli framgångsrik måste anta ett ändamål och en form som passar dess egna unika omständigheter."

Föreningsmodellen är flexibel innan grundandet. Då är den maximalt anpassningsbar. Men vid grundandet låses den till en variant som sedan blir allt svårare att ändra. Det är naturligtvis inte omöjligt att anpassa den modell föreningen har till ändrade förhållanden eller insikter, men de inbyggda subjektiva och objektiva motkrafterna är många och starka. Det är alltså ytterst önskvärt att ge en förening rätt form från början.

När man ska gjuta en ljusstake gör man först en ändamålsenlig och vacker design. Utifrån den tillverkas en gjutform. Den fylls med flytande metall. När massan stelnat knackas ljusstaken fram fix och färdig. Ungefär så skapas också en förening:

1. Först ska interimsstyrelsen designa den, alltså komma fram till hur den måste vara konstruerad, fungera och arbeta för att med tilltänkta medlemmar och resurser kunna förverkliga sitt ändamål. 
2. Sedan ska interimsstyrelsen omvandla designen till en gjutform, det vill säga till beslutsförslag rörande föreningens namn, ändamål, verksamhet och stadgar. 
3. Själva gjutningen sköts av konstituerande mötet: Först diskuteras den föreslagna designen under § 5, sedan  grundas föreningen genom besluten under §§ 6 och 7. 

Naturligtvis kan konstituerande mötet modifiera "gjutformen" något innan beslut, men behövs större förändringar av designen är det bättre att mötet skjuter upp grundandet tills dess att interimsstyrelsen kan presentera ett nytt genomtänkt förslag.

Att ideella föreningar vid grundandet kan anpassas var och en till sina egna unika omständigheter är en av föreningsmodellens absoluta styrkor, men också en ren nödvändighet. Annars skulle de flesta föreningar ha svårt att lyckas och troligen få kämpa för att ens överleva. Föreningar är ju frivilliga samarbeten för att nå de mest väsensskilda mål. En del är små, andra stora; en del lokala, andra rikstäckande och en del till och med internationella. De verksamheter som bedrivs varierar också stort på alla möjliga sätt, liksom de resurser de kräver och kan mobilisera. Förtroendevalda, aktiva och övriga medlemmar är engagerade på sin fritid och kommer från och lever under de mest skilda förhållanden.

"Att ideella föreningar vid grundandet kan anpassas var och en till sina egna unika omständigheter är en av föreningsmodellens absoluta styrkor, men också en ren nödvändighet."

När Riksdagen på sin tid avvisade regeringens förslag till särskild lag om ideella föreningar var en viktig orsak riksdagsmajoritetens insikt att föreningar svårligen kan pressas in i viss lagbestämd form. De på den tiden avsevärt mycket mer än idag föreningsförankrade riksdagsmännen ansåg att Föreningssverige måste ha en formmässig mångfald.

Inom ramen för denna mångfald av föreningar finns grupper av föreningar som i stort liknar varandra och även sådana som är lika som bär. Föreningar vars omständigheter är lika kan ha samma eller snarlik form. Under vissa omständigheter kan man därför snabbstarta en ideell förening genom att låna in hela eller delar av formen från en redan existerande förening. Interimsstyrelsens bör tidigt avgöra om den i sitt arbete kan använda snabbstart eller ej.

I avsnitt fem av "Starta ideell förening" ska vi titta närmare på snabbstart av ideell förening, när den är möjlig och hur man gör.

När beslutsförslagen är klara ska interimsstyrelsen 1) förbereda och 2) sammankalla konstituerande mötet. Följande ska göras:

• Bestämma tid för mötet
• Boka plats för mötet
• Kalla till mötet (lista över intresserade behövs)
• Förslag till dagordning 
• Förbereda hur notera närvaron (röstlängden)
• Förbereda presentation av alla förslagen
• Skriva ut kopior på dagordning, stadgar med mera till deltagarna 

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-08-26, uppdaterad 2024-01-23

Vattenfall betalar medlemskap i Villaägarna

Villaägarnas Riksförbund låter ett företag betala medlemsavgiften för vissa nya medlemmar. Detta strider mot god föreningssed. 

Nyligen fick jag följande erbjudande från Vattenfall Försäljning:

"Vi ger dig ett kostnadsfritt medlemskap i Villaägarna under 2019 och 2020 när du förnyar ditt elavtal på Mina sidor."

Vattenfall erbjuder sig alltså att - utan kostnad för mig - göra mig till medlem i den ideella föreningen Villaägarnas Riksförbund. Mycket märkligt!

Jag förmodar att Vattenfall inte kommit på det här själv utan att det är Villaägarnas ledning som ligger bakom. För Vattenfall är erbjudandet en morot i marknadsföringen, för Villaägarna förmodligen ett led i en medlemsvärvningskampanj.

Att låta företag betala kunders medlemsavgift är emellertid ingen bra värvningsmetod för en ideell förening. Sådana gratismedlemmar och andra som blir med utan eget personligt engagemang blir sällan långvariga. Allt de bidrar med som grupp är ökad genomströmning och därmed ökade kostnader för administrationen. Sådan värvning ska definitivt undvikas.

Men ett betydligt viktigare skäl att låta bli är att metoden strider mot god föreningssed. Det är inte acceptabelt i demokratiska föreningar att tredje part betalar enskild medlems avgift.

En förening är en demokratiskt uppbyggd samverkan för att främja ett visst ändamål. De samverkande - medlemmarna - är därför på samma gång föreningens ägare, ledare, arbetskraft, finansiärer och avnämare. De har rättigheter, men också skyldigheter. Till rättigheterna hör till exempel att tillsätta och avsätta styrelsen och att ändra stadgarna, till skyldigheterna hör att betala medlemsavgiften.

När någon går med i en ideell förening uppstår ett ömsesidigt avtal dem emellan. Den personliga inbetalningen av avgiften är alltså inte ett köp av en tjänst, inte ett abonnemang på en tidning, inte en formalitet, det är ett ställningstagande för föreningen och dess ändamål och ett åtagande att följa stadgarna.

Med tanke på att medlemmar och förening är ett - den ena kan inte tänkas utan den andra - är det inte underligt att medlemskapet och hur det uppstår, fortsätter och avslutas utgör kärnan i god föreningssed, normen för hur demokratiska ideella föreningar ska fungera.

Enligt god föreningssed är det individen själv (eller i vissa fall nära anhörig) som ska söka, stå för och betala sitt medlemskap. Hur medlemskapet uppstår, fortsätter och avslutas ska framgå av stadgarna.

Det händer då och då, att en grupp med kupp försöker ta över en förening eller dess beslut. För att lyckas behöver kuppmakarna tillskapa en majoritet på årsmötet. Ett sätt att åstadkomma en sådan på är att betala medlemsavgiften för en skara anhängare som då kan dyka upp på årsmötet och tjäna som röstboskap. Beteendet är bedrägligt och odemokratiskt, och strider givetvis mot god föreningssed.

Det enda effektiva skydd föreningar har mot manipulationer med medlemskap och annat bedrägligt beteende är att stämma i ån, det vill säga, att ha väl genomtänkta stadgar.

Har den aktuella föreningen sådana stadgar? Nej. I Villaägarnas Riksförbunds stadgar tar § 5 upp den centrala frågan om medlemskap i föreningen och hur det uppstår, men allt som står där är:

"Förbundsstyrelsen beslutar i frågor om medlemskap."

Förbundet har alltså valt att i stadgarna inte reglera frågan om medlemskapet, utan att att istället delegera allt sådant till styrelsen. Detta är anmärkningsvärt. Att förbundsstyrelsen och inte kongressen beslutar om hur medlemskap uppstår strider mot god föreningssed. Det ger styrelsen mer makt än den ska ha i en demokratisk förening.

Hur medlemskapet upphör är däremot noga reglerat i § 10. Där sägs att "medlem kan avsluta sitt medlemskap i förbundet. Erlagd avgift återbetalas inte". Att "medlemskapet upphör" om inte årets avgift "erlagts till förbundet senast den 31 mars". Och att "förbundsstyrelsen får utesluta medlem som uppenbart motverkar förbundets intressen".

Det kloka i att förbundsstyrelsen och inte kongressen får utesluta kan diskuteras utifrån demokratisk synvinkel, men i övrigt är paragrafen bra.

Enligt § 5 ska alltså förbundsstyrelsen besluta om medlemskap. Detta innebär dock inte att styrelsen har fria händer att besluta vad den vill. God föreningssed, demokratiska principer och andra riktlinjer gäller fortfarande. 

Vissa åtgärder i en ideell förening blir möjliga endast om stadgarna så medger. Dit hör definitivt frågan om att låta tredje part betala medlems avgift. Detta därför att förfarandet strider mot god föreningssed, står i konflikt med övriga medlemmars rättigheter och skyldigheter och likhetsprincipen samt skapar ett prejudikat som i förlängningen kan utsätta förbundet för fara. Det är därför en fråga som kongressen inte kan delegera till styrelsen.

Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet

Detta avsnitt i serien ”Starta ideell förening” handlar om konstituerande mötet, det möte som grundar föreningen.Genom att titta närmare på det får vi en bättre förståelse för vad interimsstyrelsen behöver förbereda.  

En ideell förening grundas av sitt konstituerande möte. Detta möte består av personer som är närvarande därför att de vill bilda en sådan förening och sedan bli dess medlemmar. Något krav på att de senare verkligen måste bli medlemmar finns inte. De har rätt att delta i grundandet och sedan dra sig ur.

Alla närvarande har kallats samman av interimsstyrelsen som också är föredragande på konstituerande mötet. Kallelsen kan vara personlig eller i form av ett allmänt upprop.

Ett konstituerande möte liknar ett vanligt årsmöte, har samma formella karaktär och genomförs i stort sett som ett sådant.

För att föreningen verkligen ska bli till juridiskt och för att den ska få rätt start är det viktigt att konstituerande mötet har rätt innehåll och genomförs på rätt vis. Ett enkelt sätt att få med allt är att följa det förslag till dagordning som finns nedan.

Konstituerande mötet ska genomföras i enlighet med god föreningssed och god mötessed. Det innebär bland annat att mötets funktionärer väljas bland de närvarande. Att alla deltagare har förslags-, yrkande- och beslutsrätt. Att röstning med fullmakt inte är tillåten. Att majoritetens mening gäller vid beslut.

”Konstituerande mötet ska genomföras i enlighet med god föreningssed och god mötessed.”

Mitt förslag till dagordning för konstituerande mötet ser ut så här. Det kan användas precis som det är för många föreningar, men kan behöva anpassas till andra:

Normaldagordning för konstituerande möte
1.   Mötets öppnande
2.   Val av ordförande och sekreterare för mötet
3.   Val av två justerare tillika rösträknare
4.   Närvarande (fastställande av röstlängd)
5.   Diskussion om den tilltänkta föreningen, dess namn, ändamål, verksamhet och struktur
6.   Beslut om att bilda föreningen (namn)
7.   Beslut om att anta ändamålsparagraf och stadgar för föreningen (namn)
8.   Beslut om att förklara stadgarna omedelbart justerade
9.   Fastställande av verksamhetsplan och budget
10. Fastställande av medlemsavgiften
11. Val av föreningens ordförande
12. Val av styrelsens ledamöter och suppleanter
13. Val av revisorer och suppleanter
14. Val av valberedning
15. Mötets avslutande

Dagordningen kan behöva kommenteras:

§ 1. Mötet inleds lämpligen av interimsstyrelses ordförande. Det handlar bara om att hälsa välkommen och om att kort förklara varför mötet kallats samman.

§ 2 och § 3. Mötesförhandlingarna inleds med val av mötesordförande och mötessekreterare och följs sedan av val av två justerare tillika rösträknare. Dessa fyra mötesfunktionärer har ansvaret för att mötet genomförs på rätt sätt och att ett korrekt mötesprotokoll sedan upprättas och justeras. Detta är viktiga arbetsuppgifter. Därför är det bäst att inte improvisera fram dem under mötet, vilket dock alltid är möjligt. Istället bör interimsstyrelsen förbereda valen genom att vidtala lämpliga personer i förväg.

§ 4. Alla de närvarandes – grundarnas - namn bör noteras i en röstlängd. Med få närvarande skrivs namnen direkt in i protokollet, vid många kan en närvarolista läggas som bilaga till protokollet.

§ 5. Detta är den diskussionsmässiga höjdpunkten på mötet. Det är nu som deltagarna ska komma fram till om en förening ska bildas eller inte, vad den ska heta, vilket syfte den ska ha, vad den ska göra och hur den ska se ut. Interimsstyrelsen inleder diskussionen genom att presentera och förklara sina förslag. Senast nu bör alla närvarande ha var sitt exemplar av förslaget till ändamålsparagraf och stadgar och eventuella andra dokument. Diskussionen är underlag för besluten under § 6 och § 7.

§ 6. Om beslutet blir att föreningen ska bildas fortsätter mötet, annars avbryts det och avslutas utan protokoll.

§ 7. Att anta stadgar betraktas av många som en ren formalitet, men det är ett misstag. Stadgarnas innehåll är en strategisk fråga. Bland paragraferna döljer sig nämligen viktiga strategiska avgöranden. När konstituerande mötet antar stadgarna med dess ändamålsparagraf binds nämligen föreningen vid en viss verksamhet och struktur för många år framåt. Föreningar som vid grundandet ges rätt ändamål, struktur och stadgar i förhållande till sina medlemmar, verksamhet, situation och omvärld har goda förutsättningar att bli lättarbetade och framgångsrika, övriga inte. 

"Att anta stadgar betraktas av många som en ren formalitet, men det är ett misstag. Stadgarnas innehåll är en strategisk fråga."

§ 8. Genom att förklara stadgarna omedelbart justerade blir de omedelbart gällande och måste följas. I annat fall gäller de inte förrän protokollet justerats. 

§ 9. Det är lämpligt för föreningens fortsatta arbete, men alls inte nödvändigt för grundandet, att mötet fastställer en åtminstone skissartad verksamhetsplan och budget. Ett sådant beslut är ett direktiv till styrelsen som styrelsen måste följa.

§ 10. För att den nybildade föreningen ska kunna anta medlemmar måste mötet fastställa den årliga medlemsavgiften.

§ 11, § 12, § 13 och § 14. Under dessa punkter väljs föreningens ledning och övriga funktionärer. Interimsstyrelsen lägger likt en valberedning fram förslag.  

§ 15. Med ovanstående har alla de viktiga besluten fattats och mötet kan avslutas.

Innan grundandet är klart återstår dock en mycket viktig sak, att färdigställa protokollet med dess bilagor (röstlängd och stadgar).

Protokollet från föreningens konstituerande möte är beviset för att föreningen blivit till, att dess stadgar är giltiga och att styrelsen har rätt att representera föreningen. Protokollet är föreningens viktigaste dokument Det motsvarar registreringsbeviset hos andra typer av organisationer. Den nya styrelsen behöver det för att kunna skaffa organisationsnummer, bankkonto med mera. Protokollet skrivs av mötessekreteraren och undertecknas sedan av ordföranden och sekreteraren och av de två justeringsmännen. Dessa fyra har därmed juridiskt gått i god för att protokollet är korrekt.

"Protokollet från föreningens konstituerande möte är beviset för att föreningen blivit till."

Som framgått av ovanstående har interimsstyrelsen en hel del att förbereda inför konstituerande mötet.  Exakt vad det är ska vi titta närmare på i nästa avsnitt i serien ”Starta ideell förening”.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-07-01, uppdaterad 2024-01-23

Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen

I andra avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening ska vi titta närmare på förberedelsekommittén, den så kallade interimsstyrelsen. Om den gör ett bra jobb kan föreningen grundas med goda förutsättningar att bli framgångsrik.

Det sägs ibland att valberedningen är den absolut viktigaste gruppen i en förening. ”Med en bra valberedning får man en bra styrelse.” Det är sant förstås. Valberedningen är mycket viktig, viktigare än vad många föreningar inser, men att säga att valberedningen är viktigare än styrelsen är att gå för långt, tycker jag. När föreningen väl är igång är styrelsen den viktigaste gruppen i föreningen näst årsmötet. Men innan föreningen ens blivit till finns en grupp som är ännu viktigare. Det är interimsstyrelsen. Interimsstyrelsen är den absolut viktigaste enskilda gruppen i en ideell förenings liv; ingen annan grupp påverkar föreningens framtid och möjligheter lika mycket.

Som vi såg i första avsnittet så bildas en ideell förening inte genom registrering hos myndighet utan av det egna konstituerande mötet. Det då antagna ändamålet och stadgarna binder föreningen juridiskt vid en specifik verksamhet och form. Det vill till att dessa blir huvudsakligen rätt. Annars får föreningen problem i många år framåt.

Det som gör interimsstyrelsen så viktig är att den bereder och föreslår innehållet i de beslut som konstituerande mötet tar. Därmed är det i praktiken interimsstyrelsen som formar föreningen och dess verksamhet. Om den gör sitt arbete väl blir föreningen lättskött och framgångsrik, annars inte. Om konstituerande mötet och den nyvalda styrelsen är föreningens byggherrar är interimsstyrelsen föreningens arkitekt.

”Interimsstyrelsen är ideella föreningens arkitekt.”

Begreppet ”Interimsstyrelse” används på ett speciellt sätt i ideella föreningar.  Trots att ordet är sammansatt av ”interim”, som betyder ”provisorisk” (”tillfällig”), och ”styrelse”, så är det ingen styrelse över huvud taget. Det är istället en självutnämnd grupp som förbereder grundandet av en ideell förening. Att ingå i interimsstyrelse är alltså inget förtroendeuppdrag; ledamöterna är inte föreningens förtroendevalda. Interimsstyrelsen finns endast fram till föreningens grundande; den tillhör föreningens förhistoria. Väl grundad måste en ideell förening ha en stadgeenligt vald styrelse för att finnas till och kan därför aldrig ha en interimsstyrelse.

"En interimsstyrelse är en självutnämnd grupp som förbereder grundandet av en ideell förening."

Det finns inga formella krav på en interimsstyrelse, varken på antalet ledamöter, hur den kommer till eller hur den ska arbeta. Den kan bestå av en person eller ett dussin, men fem till sju är lagom. Det är tillräckligt många för att få kraft och bredd i arbetet, men inte så många att effektiviteten minskar. Av praktiska skäl är det bra om gruppen har en ordförande och en sekreterare. Någon kassör behövs däremot inte eftersom en interimsstyrelse inte hanterar några pengar.

Vanligen utser interimsstyrelsen sig själv. De eller den som kläckt idén om en förening knyter likasinnade till sig och börjar arbeta med förberedelserna. När föreningar ska bilda en gemensam förening utser de förmodligen var sin representant att utgöra interimsstyrelse. Att interimsstyrelsen på så sätt består av representanter för olika intressenter ändrar inte dess status. Hur en interimsstyrelse kommer till är enbart en praktisk fråga.

Interimsstyrelsen är en informell grupp av jämställda personer. I den är ingen förmer än någon annan. När interimsstyrelsen fattar beslut gäller majoritetens uppfattning.

Interimsstyrelsen är ansvarig endast inför sig själv och har inga särskilda befogenheter. Den kan alltså inte fatta beslut eller göra överenskommelser som blir bindande för den blivande föreningen och/eller dess medlemmar. Dess enda uppgift är att förbereda det konstituerande mötet och lägga fram förslag till beslut. Exakt vad interimsstyrelsen ska göra ska vi diskutera i ett kommande avsnitt av ”Starta ideell förening”.

Det är bra om medlemmarna i interimsstyrelsen känner många som kan tänkas bli med i eller stödja föreningen. Men viktigare är att den inom sig har de kompetenser som behövs för att lösa arbetsuppgiften. Om det är möjligt bör interimsstyrelsen har samma bredd vad gäller bakgrund, ålder, kön med mera som man önskar att föreningens kommande medlemmar ska ha. Det gör det enklare att skräddarsy föreningen efter kommande medlemmars smak och behov.

Interimsstyrelsen är en beredning utan makt. Dess förslag är bara förslag. Deltagarna i konstituerande mötet kan ändra dem och till och med lägga fram helt nya förslag. Således är det mötets majoritet, inte interimsstyrelsen, som faktiskt beslutar hur den nya föreningen ska se ut. Men de förslag som interimsstyrelsen lägger fram, särskilt om de är väl genomtänkta, är givetvis mycket styrande. Interimsstyrelsens makt ligger i att vara väl förberedd.

Att några eller till och med alla från interimsstyrelsen väljs in i den nya föreningens styrelse är ytterst vanligt. Som initiativtagare och genom sitt förberedelsearbete är de trots allt mest insatta och vanligtvis också mest engagerade. Att de suttit i interimsstyrelsen är inget hinder för att bli valda. Interimsstyrelsen kan till och med föreslå sig själva (något en valberedning inte kan göra). Men att de blir valda är inte självskrivet. Det är alltid majoriteten på mötet som bestämmer.

Tredje avsnittet i serien ”Starta ideell förening” kommer att handla om konstituerande mötet.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-06-24, uppdaterad 2024-01-23

Starta ideell förening 1: Grundandet

Detta är första avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening. Syftet är att förklara hur man gör, men också att lyfta fram vad man bör tänka på för att ge sin nya förening bästa möjliga förutsättningar. 

Det är lätt att bilda en ideell förening. Formaliteterna är enkla. Juridiken okomplicerad. Grundandet sköts av de inblandade själva och någon registrering hos myndigheter behövs inte. Väl grundad kan föreningen börja arbeta direkt.

"Det är lätt att bilda en ideell förening."

Det enda som krävs juridiskt sett för att bilda en ideell förening är följande: En grupp blivande medlemmar samlade till konstituerande möte 1) beslutar bilda föreningen, 2) antar ändamål och stadgar och 3) väljer styrelse och andra funktionärer. Det tar kanske någon timme. Mötets justerade protokoll med bilagda stadgar är beviset för att föreningen har skapats.

Om grundandet görs rätt har en ”rättskapabel juridisk person” skapats, det vill säga, den nya föreningen har blivit till som självständig organisation och har fått alla sina lagenliga rättigheter och skyldigheter. Den kan därmed ha en egen ekonomi, öppna bankkonto, sluta avtal med mera. Alla andra typer av organisationer blir till genom registrering hos myndighet, endast ideella föreningar slipper. Till de förstnämnda ges ett organisationsnummer som bevis för att de blivit till. Så är det inte för ideella föreningar, de måste redan vara till innan de kan ansöka om ett sådant.

Det är alltså de som samlats till det konstituerande mötet som grundar föreningen.

För att det konstituerande mötet ska kunna samlas, genomföras och fatta bra beslut krävs naturligtvis förberedelser. Hur lång tid förarbetet tar beror på vilken typ av förening som ska skapas, vad den ska göra och hur den ska arbeta.  Efter grundandet behövs också en del arbete. 

Allt arbete inräknat består start av en ideell förening av följande fyra huvudmoment:

1. Förberedelser inför grundandet. Ta fram förslag till föreningens ändamål, form och stadgar samt styrelse, revisorer med flera. Förbereda och kalla intresserade till konstituerande möte. Utförs av interimsstyrelsen.
2. Själva grundandet. Föreningen blir till. Utförs av konstituerande mötet och dess mötesfunktionärer och med interimsstyrelsen som förslagsställare.
3. Åtgärder efter grundandet. Grundandet fullföljs. Utförs dels av mötesfunktionärerna och dels av nytillsatta styrelsen.
4. Igångsättandet av föreningen. Föreningens administration och verksamhet byggs upp i enlighet med konstituerande mötets beslut. Utförs av styrelsen.

Alla dessa moment är viktiga, men allra viktigast är moment 1, alltså förberedelserna. Om de görs bra skapas en förening som är lättskött och har mycket goda förutsättningar att bli framgångsrik. Med bristfälliga förberedelser finns risk att föreningen blir tungrodd och berövad livskraft. 

Framöver i serien Starta förening ska vi särskilt, eftersom detta oftast är försummat, diskutera vad förberedelsekommittén, den så kallade interimsstyrelsen, bör tänka på innan grundandet. Men först ska vi titta närmare på själva interimsstyrelsen. Det gör vi i nästa avsnitt.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-06-17, uppdaterad 2024-01-23

Hemnet-affären: Har FMF brutit mot utdelningsförbudet?

Det råder konflikt inom Fastighetsmäklarförbundet (FMF) om orättvisor vid vinstutdelning till medlemmarna efter försäljningen av Hemnet. Men den verkligt stora frågan är, hade dagens FMF verkligen rätt till de aktier som såldes?

Styrelsen  och de större medlemsföretagen i Fastighetsmäklarförbundet anklagas i en oberoende rapport för att ha brutit mot lag och stadgar och att ha fört medlemmarna bakom ljuset i syfte att berika sig själva. Detta enligt TT ("Rapport: Mäklarjätte blåste anställda" i bland annat UNT 13/4 2019).

TT preciserar anklagelserna så här:

"Genom att i en hög fart ändra stadgarna vid ett flertal tillfällen - i flera fall genom att bryta mot både stadgar och lag - och utan att informera medlemmarna om dess syfte, kom de stora mäklarföretagen över rätten till kommande vinster på de mindre medlemmarnas bekostnad."

Fastighetsmäklarförbundet (FMF) är en branschorganisation bildad för 60 år sedan och med idag drygt 1 000 medlemmar. Detta enligt den ovanligt knapphändiga informationen om förbundets historia på förbundets hemsida. Men där står också:

"De senaste åren har förbundet genomgått stora förändringar. FMF påbörjade sin förändringsresa år 2012 och då lade vi grunden för det nya och moderna förbundet."

Vad det moderna består i framgår dock inte. Jag fann ingen ytterligare information om det på nätet, men upptäckte däremot att dagens FMF inte alls, som hemsidan påstår, är det FMF som bildades för 60 år sedan. Detta ursprungliga Fastighetsmäklarförbundet var en ideell förening och tycks ha upphört 2011. Det ersattes med en 2010-11-16 registrerad ekonomisk förening med namnet Fastighetsmäklarförbundet FMF Ekonomisk förening.

Det är märkligt att det på FMF:s hemsida inte tydligt framgår, ja överhuvudtaget inte nämns, att dagens FMF är en ekonomisk förening. Enligt Bolagsverket ska beteckningen ekonomisk förening (eller ek.för.) alltid ingå i en ekonomisk förenings namn. Detta därför att samarbetsparters, leverantörer och andra ska förstå att det handlar om ett vinstdrivande företag och inte om en ideell förening. Tillägget "ekonomisk förening", som ju faktiskt ingår i dess namn, används överhuvudtaget inte på FMF:s hemsida. Där kallar sig organisationen genomgående för antingen Fastighetsmäklarförbundet eller FMF. Detta är klart vilseledande.

Det framgår givetvis av en organisations stadgar vad den är för juridisk person. Normalt ska en förenings stadgar vara allmänt tillgängliga på dess hemsida så att till exempel samarbetsparters eller journalister kan läsa dem, men inte på FMF:s hemsida. Där möts man istället av budskapet:

"STADGAR FÖR FMF: Tyvärr, du har inte behörighet att visa denna sida."

Så långt har jag tre frågor: 1) Varför hemlighåller FMF att den är en ekonomisk förening? 2) Varför håller den stadgarna hemliga? Och 3) varför är FMF en ekonomisk förening överhuvudtaget?

Branschorganisationer är med få undantag ideella föreningar. Detta därför att ideell förening är den mest ändamålsenliga juridiska formen för deras syfte och verksamhet, nämligen att främja medlemmarnas ekonomiska intressen med ideella medel. I det allmänna medvetandet är en branschorganisation en ideell, inte en ekonomisk förening. Detsamma gäller beteckningen förbund.

Fastighetsmäklarförbundet FMF Ekonomisk förening, alltså dagens FMF, ska enligt registreringen bedriva följande verksamhet:

"Föreningens uppgift och ändamål är att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att, direkt eller indirekt genom helägt dotterbolag, 1. organisera de välutbildade och yrkesverksamma fastighetsmäklarna samt fastighetsmäklarföretagen, 2. stimulera medlemmarna till vidareutbildning i fastighetsmäklaryrket, 3. verka för sunda affärsprinciper inom yrket samt för enighet och samförstånd mellan medlemmarna. 4. tillvarata branschens intressen 5. ge medlemmarna branschråd i ekonomiska frågor, juridiska frågor och mäklarfrågor och utarbeta stöd för medlemmarna i deras dagliga verksamhet.”

Det finns inget överhuvudtaget i detta ändamål som gör det nödvändigt eller ens önskvärt att bedriva verksamheten som ekonomisk förening. Tvärt om kan man säga, att med det ändamålet och med ambitionen att vara ett förbund är den juridiska formen ekonomisk förening snarare en belastning än en fördel.

Men det finns två unika saker en ekonomisk förening kan göra som en ideell inte kan: 1) Den kan dela ut vinst till medlemmarna, och 2) den kan behandla medlemmarna ojämlikt. Som vi ska se nedan har FMF dragit nytta av bägge dessa. Och de är naturligtvis skälen till att dagens FMF är en ekonomisk förening och inte en ideell.

Denna slutsats för oss tillbaka till den av rapport om missförhållanden i FMF som TT uppmärksammat oss på.

Allt började 1998. Då startades Hemnet, en webbplats för bostadsköpare. Ideella föreningen FMF var en av grundarna och ägarna.

Hemnet blev en stor framgång. År 2002 sattes rekord med två och en halv miljon besök på en månad. År 2014 var det två miljoner unika besökare på en vecka. Allt enligt Wikipedia. Och i takt med Hemnets stora framgångar växte naturligtvis värdet på FMF:s andel.

TT skriver:

"Styrelseprotokoll visar att styrelse redan 2013 hade förstått att Hemnet skulle komma att bli värt stora summor, information som aldrig kom medlemmarna till del. Tvärt om varnade styrelsen medlemmarna för troliga kommande utgifter ..." 

Vid årsskiftet 2016 – 2017 såldes större delen av Hemnet för omkring två miljarder kronor, varav FMF fick en halv miljard.

Denna halv miljard kronor delades sedan ut till medlemmarna, men inte lika. Om detta skrev SvD 6/4 2017:

”Det lite pikanta i Fastighetsmäklarförbundet är att vissa av de drygt 1 000 medlemmarna är mera värda än andra i utdelningen. Gamla medlemmar är 100 gånger mer värda än nya. Och dessutom finns en ofta kraftigt multiplikativ effekt för medlemmar som, när tillfället bjöds, tecknade sig som juridiska i stället för fysiska medlemmar för att inkludera sitt företag med alla anställda.
– Om du driver Johan Mäkleri AB och 2013 valde att bli juridisk medlem med två anställda, så har du 300 andelar sedan det tillfället, berättar Erik Olsson som på så vis är god för 12 600 andelar eftersom han hade 125 anställda.”

Den Erik Olsson som citeras är FMF:s ordförande. Han och hans företag ska enligt SvD ha fått nära 60 miljoner kronor av utdelningen och tycks vara den som tjänat mest på affären. De medlemmar som fick minst fick bara omkring 4 500 kr.

Enligt rapporten som TT citerar var stadgarna i den ekonomiska föreningen utformade så att

"ett fåtal stora mäklarföretag erhöll cirka 42 procent av de totala rösterna och insatserna (det vill säga rätt till cirka 42 procent av en eventuell vinstutdelning), på sina anställdas bekostnad".

Som framgår av TT:s artikel har medlemmar som känt sig lurade av styrelsen sedan utnyttjat sin i ekonomiska föreningar lagliga rätt att genom Bolagsverket få till en oberoende utredning. Med stöd av denna överväger de nu någon slags process mot styrelsen.

Att utifrån rapporter i massmedia skapa sig en klar bild av vad som hänt vid en konflikt inom föreningar är normalt omöjligt. Inte heller ger Fastighetsmäklarförbundet någon vettig information. Jag lämnar därför den fråga för att lyfta fram en mycket viktigare fråga: Hur kunde den ideella föreningens Hemnet-aktier hamna i den ekonomiska föreningens ägo?

Ideella och ekonomiska föreningar är noga åtskilda av en djup utdelningsvallgrav. På den ideella sidan vallgraven kan det föreningsägda aldrig delas ut till medlemmarna, på motsatta sidan är vinstdelning såväl lagligt som syfte. Över denna vallgrav får aldrig någonsin det icke-utdelningsbara flyttas så att det blir utdelningsbart.

Inte ens vid nedläggning kan en ideell förening dela ut egendom till medlemmarna. Om medlemmar får direkt ekonomisk vinst av sitt medlemskap kan den ideella föreningen förklaras vara en "oregistrerad ekonomisk förening", vilket är samma sak som att den aldrig funnits och att alla dess beslut, åtaganden, ägande och annat är ogiltiga.

En ideell förening kan därför aldrig omvandlas till en ekonomisk. Den ideella måste läggas ner och den ekonomiska skapas från intet. Den ideella föreningens kvarvarande egendom måste då användas för det stadgeenliga syftet, men helt utanför medlemmarnas kontroll. Den får under inga omständigheter delas ut till medlemmarna eller överföras till en vinstdrivande organisation som kontrolleras av dem.

Hur Hemnet-aktier från den nedlagda ideella föreningen FMF överhuvudtaget kunde finnas till försäljning hos den ekonomiska föreningen FMF med till stor del samma medlemmar är därför för mig en stor gåta.

Om detta skett på lagligt vis har FMF hittat ett kryphål i lagen som lagstiftarna snarast bör täcka till så att ingen ytterligare skada förorsakas svenskt föreningsliv.

Otillåtet tvinga SSF-ordföranden avgå

Svenska Simförbundets styrelse tvingade enligt uppgift ordföranden Ulla Gustavsson att avgå. Detta är inte tillåtet. Det är odemokratiskt, bryter mot stadgarna och har skadat förbundet. Det är ett negativt exempel som skadat allt demokratiskt föreningsliv.

Får man tro styrelsen avgick Ulla Gustavsson efter eget beslut. Men själv säger hon att styrelsen tvingade henne att avgå. (Se Lars Liljegrens krönika Att mala ner en duktig idrottsledare i Idrottens Affärer.) Det senare är troligast. Se styrelsens pressmeddelande nedan.

God föreningssed är föreningslivets nedärvda, samlade erfarenhet om hur man konstruerar och driver ideella föreningar demokratiskt och framgångsrikt. Det är den norm som alla ideella föreningar ska följa.

Att medlemmarna i en förening inte bara kan tillsätta, utan också avsätta sina förtroendevalda tillhör kärnan i föreningsdemokratin och därmed i god föreningssed. Valets vem, när och hur (och därmed vem som kan avsätta) ska framgå av stadgarna.

En förtroendevald har rätt att lämna sitt uppdrag i förtid. Men det ska då alltid ske helt efter eget beslut.

En styrelse får inte avsätta någon av de egna ledamöterna. Inte heller får den tvinga eller pressa någon att avgå. Att göra det är ett odemokratiskt maktmissbruk och ett brott mot stadgarna. En styrelse som bryter mot stadgarna ska på kommande årsmöte normalt förvägras ansvarsfrihet och omval. En förening som inte vidtar åtgärder mot sin odemokratiska styrelse riskerar att själv ses som odemokratisk. Odemokratiska föreningar brukar normalt inte kunna erhålla statliga eller kommunala bidrag.

Styrelsen i en demokratisk förening kan alltså aldrig avsätta eller tvinga bort sin ordförande eller någon annan styrelseledamot. Det kan endast den församling göra som valt henne. 

I Svenska Simförbundet är det SSF-mötet som väljer förbundets ordförande och styrelse och därmed kan avsätta dem. Om styrelsens majoritet velat se sin ordförande avsatt skulle den alltså inte ha agerat på egen hand utan istället inkallat ett extra SSF-möte för detta. Huruvida mötet då skulle ha gått på styrelsens linje är naturligtvis långt ifrån säkert.

Styrelsens motiv för att tvinga bort sin ordförande framgår av dess pressmeddelande Ulla Gustavsson avgår som ordförande för Svenska Simförbundet. Jag tänkte ge läsarna en länk till det, men kan inte längre hitta det på Simförbundets hemsida. Här är dock hela meddelandet:

"Efter senaste dagarnas debatt kring flickor och slöjbärande inom idrotten, har Ulla Gustavsson idag valt att avgå som ordförande för Svenska Simförbundet.

 - Ulla Gustavsson har ett stort hjärta för Svensk Simidrott, och vi är tacksamma för det arbete som hon har lagt ner i rörelsen, såväl nationellt som internationellt. Men Svenska Simförbundets styrelse tar den senaste tidens debatt på stort allvar, och har kommit till slutsatsen att det inte längre finns förutsättningar för Ulla Gustavsson att framgångsrikt leda Svenska Simförbundet, säger Stefan Persson, vice ordförande i Svenska Simförbundets styrelse. Ulla Gustavsson har därför valt att avgå som styrelseordförande. Hennes personliga uppfattningar och uttalanden står i kontrast till Svenska Simförbundets strategi och grundsyn, att alla barn ska få plats i vår verksamhet på lika villkor. 

Stefan Persson, vice ordförande, går in som tillförordnad ordförande för Svenska Simförbundet fram till årsmötet våren 2020."

Med den här formuleringen medger styrelsen indirekt att den tvingat bort sin ordförande:

"Men Svenska Simförbundets styrelse tar den senaste tidens debatt på stort allvar, och har kommit till slutsatsen att det inte längre finns förutsättningar för Ulla Gustavsson att framgångsrikt leda Svenska Simförbundet."

Men som framgår ovan, det är inte styrelsens uppgift att avgöra om ordföranden har förutsättningar att fortsätta leda förbundet eller inte, det är SSF-mötets. Styrelsen har inte mandat att fatta ett sådant beslut och än mindre att i förbundets namn kommunicera det till omvärlden. Bägge dessa är stadgebrott.

Skälet till styrelsens slutsats är enligt pressmeddelandet:

"Hennes personliga uppfattningar och uttalanden står i kontrast till Svenska Simförbundets strategi och grundsyn, att alla barn ska få plats i vår verksamhet på lika villkor."

Denna anklagelse är ganska vag och svag. "Personliga uppfattningar och uttalanden" kan mycket väl vara skäl för en valförsamling att inte välja en kandidat. Man väljer ju personer man har förtroende för. Men det räcker knappast för att avsätta en redan förtroendevald. När en kongress avsätter en förbundsordförande, vilket är ganska sällsynt, handlar det normalt om betydligt allvarligare frågor.

Ordföranden anklagas alltså för att beträffande barnverksamheten hysa en annan åsikt än den som återfinns i Svenska Simförbundets "strategi och grundsyn". För att bedöma sakfrågan måste man då jämföra Ulla Gustavssons uttalanden i media med innehållet i de dokument som innehåller simförbundets "strategi och grundsyn". Första steget blir då att identifiera och läsa dessa dokument.

Enligt god föreningssed och normal föreningsjuridik ska ett förbunds grunddokument vara förankrade i stadgarna och eller stadgeenligt antagna av den högsta beslutande församlingen. Först då gäller de för alla medlemmar.

Kärnan i ett förbunds grundsyn ska finnas i ändamålsparagrafen. I Svenska Simförbundets stadgar är ändamålsparagrafen tyvärr mycket knapphändig och närmast teknokratisk.Att döma av den har förbundet ingen grundsyn. För den här diskussionen finns alltså inget att hämta där.

Tyvärr saknar stadgarna också i övrigt referenser till några grundläggande dokument som ska beslutas av SSF-mötet och som såväl styrelsen som förbundet i sin helhet har att följa. Stadgarnas § 124 anger vilka ärenden som ska behandlas på SSF-mötet. Inget nämns där om fastställandet av vare sig strategi, grundsyn eller annan policy. Även om det alltid finns utrymme att ta sådana beslut som motioner eller propositioner, försvagas givetvis styrelsens kritik ovan av att förbundet helt tycks sakna stadgeförankrade policydokument.

På Svenska Simförbundets hemsida fanns när jag sökte ingen rubrik "strategi och grundsyn". På "grundsyn" blev det noll träffar. Jag kunde inte heller hitta någon av SSF-mötet antagen nu gällande strategi för förbundet.

En huvudflik på hemsidan kallas "Strategi 2025".  Där kan man leta sig fram till ett pdf-dokument som kallas "Strategi 2025 - Svensk simidrott". Detta verkar inte vara ett antaget dokument, utan är snarare ett pågående påverkansprojekt. Under samma flik kan man också hitta "Verksamhetsinriktning 2018-2019".  I en inledningen anges att detta dokument bland annat bygger på en "Vision 2025" som styrelsen antog i juni 2017. Var på hemsidan man kan läsa den visionen har jag inte kunnat klura ut. Inget av detta förefaller dock vara av SSF-mötet beslutad policy och tillämpliga här.

Under fliken "Svenska Simförbundet" däremot hittade jag äntligen rubriken "Riktlinjer/Policys". Där har förbundet samlat "de olika strategier och policys som Svenska Simförbundet arbetar enligt." Märkligt nog är de bara tre stycken: Digital hantering, Jämställdhetsprogram och Sexuella övergrepp. Det är knappast dessa tre styrelsen syftar på i sitt pressmeddelande.

Det verkar alltså som att det inte finns någon av SSF-mötet fastställd "strategi och grundsyn" som ordföranden kan ha avvikit ifrån. Styrelsens anklagelser faller därför platt till marken. Men även om styrelsen haft rätt så hade den inta kunnat tving bort sin ordförande.

Negativa konsekvenser för oss alla
Det som skett i Svenska Simförbundet har inte bara skadat förbundet självt utan hela Föreningssverige. 

Efter det här (och en liknande händelse inom Socialdemokraterna) är det en mer eller mindre etablerad falsk sanning inom massmedia att en styrelse kan avsätta sin ordförande, vilket den alltså inte kan. 

Händelsen är också på väg att etableras ett falskt prejudikat som maktmissbrukare kan hänvisa till när de rensar ut motståndare ur styrelsen. Beteendet undergräver efterlevnaden av stadgarna och därmed föreningsdemokratin och vad värre är, vår gemensamma uppfattning om vad som är god föreningssed.

Med tanke på detta har Svenska Simförbundet och ytterst Riksidrottsförbundet en skyldighet mot sina medlemmar och mot övriga Föreningssverige att tydligt klargöra att styrelsen i Simförbundet inte hade rätt tvinga bort sin ordförande.

Att demokratin då och då försvagas i våra stora förbund är tyvärr inget ovanligt. Detta har stora spridningseffekter. Därför är det viktigt för förbundet självt och dess medlemmar, för Sverige som demokratisk land och för svenskt föreningslivs framtid att de demokratiska krafterna i sådana förbund, ja att vi alla, kämpar emot. Föreningsdemokratin är inte självklar, den måste försvaras!

Vilken slags organisation är Svenska akademien?

Den senare tidens händelser har aktualiserade frågan: Vilken slags organisation är egentligen Svenska akademien? Normalt är det inte svårt att lista ut en organisations juridiska form, men akademien har visat sig vara ett undantag. Och när jag väl fann det oväntade svaret ledde detta till ännu fler frågor.

1. Vad jag trodde Svenska akademien var
För att verkligen förstå händelserna i Svenska akademien och hur de ska hanteras måste man veta vilken typ av organisation den är. Varje organisationstyp har nämligen sin givna form och sina speciella regler.

Att döma av verksamheten handlar det om en ideell organisation. Att den är skattebefriad tyder också på detta. Men vilken slags?

All världens ideella organisationer kan delas in i tre huvudtyper utifrån hur de är styrda. En ideell organisation är antingen medlemsstyrd, självstyrande eller huvudmannastyrd. Exakt hur de sedan ser ut, vad de gör och vad de kallas växlar från land till land beroende på traditioner och lagstiftning. I Sverige kallar vi den första typen för ideell förening, den andra för stiftelse medan den tredje hos oss saknar övergripande benämning.

Av de tre är ideell förening den överlägset vanligaste typen. I den utser medlemmarna styrelsen och övervakar att den sköter sitt uppdrag. Årsmötet har revisorer till hjälp, men ytterst är det de närvarande medlemmarna som kontrollerar att styrelsen följt fattade beslut, stadgar och svensk lag.

Stiftelsen är den näst vanligaste typen. Där låses ändamål och stadgar vid grundandet och kan inte ändras inifrån. Alla stiftelsens angelägenheter handhas av styrelsen vilken förnyar sig själv genom kooptering, det vill säga, då ledamot avgår väljer styrelsen själv en ersättare. Stiftelsen har revisor, men då den saknar såväl medlemmar som huvudman övervakas den också av länsstyrelsen.

Huvudmannastyrd ideell organisation är rätt ovanlig i Sverige. Den juridiska formen kan växla, men ändamålet ska vara ideellt eller allmännyttigt. Organisationen kan vara helt eller delvis underordnad. Huvudmannen, som också är en organisation, kan till exempel bestämma den styrda organisationens inriktning, utse dess styrelse, bidra med resurser och granska dess verksamhet.

Vilken av dessa tre tillhör då Svenska akademien? Ingen! Den har lånat drag av alla tre, men är inte fullt rotad i någon.

Den mest anmärkningsvärda bristen i Svenska akademiens struktur är avsaknaden av kontroll. Ingen övervakar styrelsen - "de aderton" - och dess arbete. Visserligen har akademien revisor, men denne rapporterar enbart till styrelsen, som alltså ska "granska" sig själv. Vad som saknas är ett från styrelsen oberoende organ som med hjälp av revisor kan granska och bedöma styrelsens arbete och vid behov rätta till brister. Till skillnad från vad som är normalt i ideella organisationer kontrolleras Svenska akademien varken av huvudman, årsmöte eller länsstyrelse! Det är en fatal brist.

Både till sin struktur och till sin funktion ser Svenska akademien ut som en stiftelse. Den säger sig ha låst ändamål och låsta stadgar. Den har en styrelse som förnyar sig genom kooptering. Den saknar medlemmar och årsmöte och till synes också huvudman. Så långt stämmer det. Men en stiftelse måste enligt lag registreras som sådan, ha ordet "stiftelse" i namnet och ska övervakas av länsstyrelse. Akademien uppfyller inte detta och kan alltså inte vara stiftelse.

Svenska akademiens bristfälliga struktur tyder på att den skapats för att vara huvudmannastyrd. Hovet säger idag att nuvarande kungen från sina föregångare ärvt rätten att ändra akademiens stadgar, något som endast en huvudman kan göra. Om detta stämmer är kungen akademiens huvudman. Det som talar emot detta är att en kungs roll idag är en annan än förr, att inget dokument presenterats som visar att kungen är huvudman, att inget nämns om det i stadgarna, att kungen inte utser styrelsen och inte, såvitt känt är, årligen granskat akademiens ekonomi och verksamhet. Om kungen är huvudman så är han, så vitt känt, en under åratal passiv sådan. Det torde innebära att huvudmannaskapet genom praxis upphört och att akademien med tiden därmed blivit självstyrande.

Akademien har aderton ledamöter som skulle kunna ses som medlemmar. Utifrån detta skulle den teoretiskt sett kunna vara en ideell förening av invalstyp. Det som mest talar emot är att den saknar årsmöte som kan säkerställa att organisationen sköts på rätt sätt. Akademiens struktur lever inte upp till de grundläggande kraven enligt god föreningssed. Om akademien skulle vara en ideell förening, är den en uselt konstruerad sådan.

Slutsats, Svenska akademien hör inte hemma i någon av de tre huvudtyperna av ideell organisation. Den är varken ideell förening, stiftelse eller huvudmannastyrd. Och ändå finns den. Den måste var något!

När nu allt är uttömt finns ytterligare en faktor att att väga in, ett Svarte Petter-kort om man så vill. Svenska akademiens form och stadgar är oförändrad sedan 1700-talet och dessutom bristfälliga. Vilken juridisk form kan då komma ifråga? Vilken skulle inte enligt lag tvingat in akademien i ny form innan registrering? Om frågan ställs så kan endast ideell förening komma i fråga. Utifrån detta måste akademien vara en ideell förening, om än en felkonstruerad sådan.

Detta senare var därför min preliminära slutsats. Men jag hade fel. Ett tips från en vän fick mig att förstå det.

2. Hur akademien beskriver sig själv
Den "ständige sekreteraren" är Svenska akademiens talesman. Det är alltså främst vad denne säger om akademien som bör beaktas. Men de få uttalanden jag hittat är tyvärr inte särskilt klargörande.

I oktober 2009 skrev Göteborgs-Posten om Svenska akademiens ekonomi. Den då färske ständige sekreteraren Peter Englund sa då att akademien

närmast bör jämföras med "en ideell förening".

Det Englund säger är alltså att akademien inte är en ideell förening, men liknar en sådan. Att akademien inte är en ideell förening är klargörande, men att den liknar en sådan är vilseledande, akademien liknar ju en stiftelse. Men vad Englund syftade på är oklart. Kanske ville han inte säga att akademien såg ut som en ideell förening, utan att den var lika privat och juridiskt oreglerad som en sådan.

Englunds efterträdare Sara Danius har på akademiens officiella blogg beskrivit akademien och dess ekonomi. Inte heller hon skriver rent ut vad akademien är, endast vad den inte är:

Svenska Akademien är ingen statlig organisation och uppbär heller inte skattemedel.

Bägge dessa påståenden har visat sig vara tveksamma. Akademien är faktiskt registrerad som statlig organisation (se nedan) och åtnjuter som sådan en långt gående skattefrihet. Och "skattefrihet är att likställa med statsbidrag och kallas för skatteutgifter i statsbudgeten", skriver Focus i en intressant artikel om Svenska akademiens ekonomi.

Dessutom kommer en viktig del av akademiens inkomst från rätten att utge Post- och Inrikes Tidningar, ett statligt anslag enligt tidens sed som akademien fick av Gustav III. Denna intäkt är rimligen att jämställa med ett årligt statligt anslag.

3. Vad Svenska akademien verkligen är
Anledningen till att jag inte kunde identifiera vilken slags ideell organisation akademien är var att jag höll mig till privaträttsliga ideella organisationer. Jag kände inte till att staten faktiskt håller sig med en egen variant.

Egentligen är det förstås helt onödigt att själv försöka lista ut vilken juridisk form en organisation har. Det finns hemsidor på nätet som ger den typen av information. Där står att Svenska akademien så sent som den 1 januari 1979 registrerades som en ”Offentlig korporation och anstalt” med organisationsnumret 262000-1111.

Att registreringen skedde 1979 hänger ihop med att då införandes organisationsnummer. Vad akademien räknades som före detta datum har jag inte fått fram. Registreringen gjordes av Statistiska Centralbyrån (SCB), som registrerar och ger organisationsnummer till offentliga sektorns egna organisationer. För att registreras av SCB krävs att organisationen tillkommit genom "regeringsbeslut, landstingsfullmäktigebeslut, kommunalfullmäktigebeslut eller motsvarande".

Offentlig korporation och anstalt är en extremt ovanlig juridisk form. Enligt en rapport från SCB fanns det år 2014 totalt endast 36 stycken. Det ska jämföras med 149 000 registrerade ideella föreningar och drygt 21 000 stiftelser och fonder.

Att företrädare för Svenska akademien inte säger rent ut att akademien är registrerad som offentlig korporation beror kanske på att begreppet är så okänt och säger så litet.

Vad är då en offentlig korporation?

År 2008 publicerade Ekonomistyrningsverket Att verka genom andra - Kartläggning av organ med statligt åtagande. I denna rapport ingick tretton organisationer med den juridiska formen ”offentliga korporationer och anstalter”. En av dem var Svenska akademien. Rapporten förklarade:

"Vad som är offentliga korporationer är inte reglerat. Vad som vanligen avses är dock sammanslutningar av medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som skiljer sig från andra föreningar genom att deras rättssubjektivitet grundar på ett offentligrättsligt erkännande av något slag, exempelvis i lag."

Enligt denna förklaring ser offentliga korporationer vanligen ut som föreningar. Och de verkar också, precis som ideella föreningar, sakna särskild lag och föreskriven organisatorisk form. Det handlar alltså om en statlig specialvariant av ideell förening. Om denna beskrivning är korrekt, så borde av detta följa att offentlig korporation, precis som ideell förening, styrs och regleras av sina stadgar, av god föreningssed och av prejudicerande domar. De kan då juridiskt hanteras precis på samma sätt som ideella föreningar.

Bland de offentliga korporationerna finns såväl välkonstruerade "ideella föreningar" som felkonstruerade. Till de förra hör Hushållnings-sällskapen. Att dessa regleras och förändras precis som ideella föreningar förefaller självklart. Det kan man se av deras stadgar.

Men Svenska akademien tillhör de senare, de felkonstruerade. I akademiens fall dock så pass felkonstruerad att den inte alls liknar en ideell förening utan snarare en stiftelse. Ska den då regleras och förändras likt en ideell förening eller likt en stiftelse? Svaret på den frågan ger två helt olika vägar framåt när Svenska akademien ska omorganiseras.

4. Är akademien statlig eller privat?
Sara Danius menade i citatet ovan att akademien inte är någon statlig organisation. Men som vi sett är organisationsformen det. Carl Hemström skriver i Organisationernas rättsliga ställning - Om ekonomiska och ideella föreningar:

Vid sidan av privaträttsliga organisationer förekommer offentligrättsliga korporationer. ... Korporationsrätten brukar dock inte behandlas inom privaträtten, och de offentligrättsliga organisationerna lämnas i det följande åsido.

Enligt Hemström är alltså Svenska akademien en offentligrättslig organisation.

I en not till Ekonomistyrningsverkets rapport citeras Håkan Strömberg och Bengt Lundell, Allmän förvaltningsrätt, Liber 2008 (här något förkortat):

Offentligrättsliga subjekt brukar definieras som sådana organ vars organisation är bestämd genom speciell lagstiftning eller genom stadgar som är fastställda av regeringen. ... Enligt förvaltningsjuridisk doktrin, lämnar regeringsformen egentligen inget utrymme åt särskilda offentligrättsliga subjekt. Det som av SCB kategoriseras som offentligrättsliga korporationer bör därför rent juridiskt betraktas som privaträttsliga subjekt åt vilka vissa förvaltningsuppgifter har lämnats.

Enligt Strömberg och Lundell däremot ska alltså en "offentlig korporation" och därmed Svenska akademien rent juridiskt betraktas som privaträttslig organisation med vissa av staten delegerade arbetsuppgifter.

Detta är möjligen förklaringen till att SCB 2016 i rapporten Det civila samhället 2014 – satelliträkenskaper  klassificerar "offentliga korporationer och anstalter" som ideella organisationer och som en del av civila samhället.

Med civila samhället menar SCB (som följer regeringens definition):

en arena – skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet – där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. 

I sin roll som statistisk institution anser alltså SCB att "offentliga korporationer och anstalter" är skilda från staten. Detta trots att de faktiskt är upprättade av staten, fortfarande till viss del kontrolleras av staten och slutligen av SCB självt, i sin roll av registreringsorgan, anses ingå i offentliga sektorn. Minst sagt motsägelsefullt!

Enligt Kammarrätten i Stockholm slutligen är Svenska Akademien inte en myndighet och behöver därför inte  följa offentlighetsprincipen. Detta därför att Akademiens stadgar inte kan jämställas med en författning, dess verksamhet  inte finansieras av staten och den inte har någon bindning till riksdag eller regering (DN 29 maj).

Samtliga tre argument är diskutabla. Såväl stadgarnas status som huruvida akademien inte delvis finansieras av staten är tolkningsfrågor. Och vad det gäller koppling till riksdag och regering kan Kammarrätten ha helt fel. I den rapport från Ekonomistyrningsverket 2008 som nämnts ovan uppgavs nämligen att Svenska akademien sorterar under Utbildningsdepartementet.

Sista ordet är förmodligen inte är sagt i denna fråga.

Som det ser ut just nu verkar Svenska akademien vara en GONGO, en "statligt organiserad icke-statlig organisation" (Government Organized Non-Governmental Organization) - den internationella ideella sektorns ironiska benämning på organisationer i statens tjänst som söker ge sken av att vara sådana från staten skilda organisationer som FN-stadgan talar om.

5. Vem är ansvarig?

Offentlig korporation förefaller vara en statlig variant av ideell förening med precis samma juridiska för- och nackdelar och regler som en sådan.

Om det är korrekt kan en offentlig korporation konstrueras, verka och förändras på samma sätt som en ideell förening. Hushållningssällskapen (vars rötter sträcker sig ungefär lika långt tillbaka som Svenska akademiens), fungerar just så. Att vara offentlig korporation innebär för dem att regeringen ska godkänna stadgarna. Det ger också en särskilt utvidgad skattefrihet. I övrigt fungerar de precis som vore de ideella föreningar.

Om offentlig korporation är en variant av ideell förening måste organisationen redan vid registreringen ha en ideell förenings grundläggande form och stadgar. Den måste ha medlemmar, årsmöte, styrelse med mera. Annars får den problem.

Det är just detta som drabbat Svenska akademien. Den har en stiftelses form och verksamhet, men istället för att registrerats som stiftelse har den registrerats som offentlig korporation, det vill säga som en privilegierad variant av ideell förening. Denna registrering i kombination med att stadgarna från 1786 är mycket bristfälliga har skapat den inlåsning som akademien nu brottas med.

Det innebär att huvudansvaret för Svenska akademiens nuvarande problem måste läggas, inte på akademien själv och dess ledamöter, utan på de politiker och/eller myndigheter som avsiktligt eller genom försummelse skapat denna inlåsning. 

Att det finns konflikter i organisationer är normalt. Därför ska det finnas statuter i stadgarna som gör det möjligt för organisationen att hantera dem.  Tyvärr saknas relevanta sådana problem- och konfliktlösningsstatuter i Svenska akademiens stadgar. 

Det leder till följande frågor:

1. Varför registrerades Svenska akademien som offentlig korporation och inte som stiftelse? 
2. Varför reviderades inte stadgar och struktur innan registreringen?
3. Vilken instans tog ytterst beslutet om denna registrering? 
4. Vilket departement är idag ansvarig för Svenska akademien?
5. Varför ingriper inte detta departement i dag och rättar till statens misstag?

Hög tid parti, säkra demokrati!

Vad händer med demokratin i Sverige om riksdagspartierna inte längre är demokratiska?  

Ibland ger massmedia oss sällsynta inblickar i partiernas inre liv lokalt. Det man ser då kan vara oroande. Här två exempel.

Toppstyrning och konflikter om positioner
Det råder upprorsstämning inom Moderaterna i Uppsala. Kritiska medlemmar skrev i december till partiet centralt och anklagade de lokala och regionala styrelserna för toppstyrning och för "intriger, trakasserier och kotterier", vilket ska ha lett till medlemsminskning i länet. Detta enligt "Moderaterna kämpar med krisen i Uppsala" i Uppsala Nya Tidning (UNT) 5/3 2018.

UNT skriver bland annat:

Medlemmarna vittnade bland annat om en ohälsosam toppstyrning där de som är lojala mot ledningen premieras när exempelvis partiets listor inför valen sammansätts, medan kritikerna tystas och puttas undan.

Enligt "Maktkamp och schism inom SD" i UNT 12/3 2018 råder konflikt också inom Sverigedemokraterna Uppland. Partiets lokale ledare beskylls för toppstyrning. Oppositionen sägs ledas av en partianställd. Riksdagsman Pavel Gamov, nu utesluten, men tidigare SD:s ledare i Uppsala säger:

Många försöker ... komma åt ordförandeposter i länen, vilket ger tillträde till möten, ger ombud till landsdagarna och innebär tillgång till pengar via kommuner och region.

Är detta enstaka händelser? Nej, hävdar Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms Universitet. Enligt honom är det belagt att toppstyrningen av partierna ökat. Han anser att maktstrider och konflikter om positioner är vanligare idag "inte minst inför val när partierna ska upprätta sina listor med kandidater" (UNT 24/3 2018).

Partierna måste vara demokratiska
Svenska folket styr sitt land genom valda ombud, men det är partierna som utser kandidaterna och sedan samordnar de valda. För att förtjäna denna nyckelroll måste partierna leva upp till högt ställda krav, de måste vara demokratiska!

Politiska partier är ideella föreningar och måste förstås som sådana. De regleras inte genom lag, utan i första hand genom sina egna stadgar och god föreningssed. God föreningssed är vår nedärvda samlade kunskap om hur organisera och driva föreningar effektivt och demokratiskt.

En förening är demokratisk om den 1) har en demokratisk uppbyggnad, 2) har demokratiska stadgar, 3) bedriver verksamhet i enlighet med sin ändamålsparagraf, 4) följer sina stadgar och 5) också i övrigt följer god föreningssed.

Det räcker alltså inte med att vara demokratisk på pappret (1 och 2), föreningen måste också vara det i praktiken (3, 4 och 5). Utifrån detta kan vi ställa följande krav på våra partier:

• Partiernas stadgar ska vara demokratiska och överensstämma med god föreningssed.
• Medlemmarna ska vara jämlikar med samma rättigheter och skyldigheter. 
• Makten i partiet lokalt ska ligga hos medlemmarna samlade till stadgeenliga möten och inte hos styrelsen, annan partigruppering eller hos överordnad nivå.
• Alla val i partiet ska beredas och genomföras på demokratiskt vis.
• Styrelserna ska följa stadgarna och inte överträda eller missbruka sina mandat. 
• Anställda i partiet ska inte tillåtas delta i medlemmarnas beslutsfattande och val.

Lever riksdagspartierna upp till detta? Nja, som framgick ovan finns oroande tecken på motsatsen.

Medlemsras följd av interna problem
Varje år sedan 25 år tillbaka rapporterar partierna i gemen färre medlemmar än året innan. Fortsatt medlemsras för riksdagspartierna skrev UNT 4/3 2017. Vid utgången av 2016 hade nämligen samtliga partier utom Sverigedemokraterna tappat medlemmar. Socialdemokra-terna, som 25 år tidigare var störst med en kvarts miljon medlemmar, var vid utgången av 2016 fortfarande störst, men nu med bara 89 000 medlemmar.

När ideella föreningar tappar medlemmar brukar ledningarna skylla på yttre omständigheter, men orsakerna finns normalt internt. Partiernas ihållande medlemstapp är alltså inte bara i sig ett demokratiskt problem utan också indikation på inre problem hos lokalföreningarna, vilka också kan vara av demokratisk natur.

Tänkbara orsaker till medlemsras
I mitt blogginlägg Röstköp och medlemstapp för åtta år sedan pekade jag på den omfattande arvoderingen inom politiken som en tänkbar orsak till ett minskat medlemstal:

Partierna krymper, arvodena stiger. Det är två saker som hänger ihop och som i sin tur leder till röstköp och fortsatt medlemstapp.

Det som fick mig att ta upp frågan då var avslöjandet att medlemmar i Moderaterna hade köpt röster i provvalet för att kunna hamna på valbar plats på riksdagslistan.

En annan tänkbar orsak till medlemsminskningen kan vara att partierna slagit samman små lokalföreningar till stora. En sådan reform leder automatiskt både till medlemstapp och till ökade svårigheter att värva och behålla nya medlemmar. Detta har jag bland annat skrivit om i Sammanslagning av församlingar krymper Svenska kyrkan.

En tredje orsak kan vara extern finansiering. Ideella föreningar som redan vid starten har god finansiering tenderar att förbli små; storvuxna föreningar som tidigare saknat men plötsligt får god finansiering tenderar att minska. Välfinansierade föreningar tycks nervärdera behovet av medlemmar och sky det hårda arbetet att värva, vårda och behålla dem. Chansen att en underfinansierad förening växer är därför betydligt större än att en välfinansierad gör det. Med tanke på att partierna med sina ymniga tillflöden av offentliga medel är Sveriges mest välfinansierade föreningar är det kanske inte konstigt att de tappat medlemmar.

De tre ovan nämnda orsakerna kan ha samverkat till medlemsraset, men jag utesluter inte att en studie av enskilda partier kan avslöja ytterligare några.

För tio år sedan skrev jag om de ständigt fallande medlemstalen i Partierna dör inte ut. Utlösande faktor då var Mats Knutsons lustiga spådom i TV Aktuellt, att om trenderna höll i sig skulle Centerpartiet dö ut 2015, socialdemokraterna 2016, moderaterna 2021 och Folkpartiet 2024. Den prognosen är fel påpekade jag:

”Inom partiernas medlemskader kan man idag urskilja fyra olika grupper: Partiets egna förtroendevalda, aktiva i politiska uppdrag, övrigt aktiva, och slutligen de passiva. De två första har arvoden, de två senare inte. Enligt SCB:s Föreningslivet i Sverige (2003) är det enbart de två senare som minskar. Det är alltså de ideella krafterna i partierna som försvinner. De avlönade finns kvar. Det innebär att de stora partierna kommer att minska till dess att enbart avlönade finns kvar, sedan kommer de att stabiliseras på den nivån, vilken kommer att öka och minska något med valresultaten. Så egentligen är bilden mycket mörkare än den Mats Knutson målar upp och demokratiproblemet ett helt annat. Att vara politiker har blivit ett jobb. En karriär. I förlängningen en nomenklatura. Vad innebär det för demokratin i landet? Vad händer med demokratin i ett parti där medlemskapet också är grunden för ens försörjning?”

Toppstyrning skadar föreningen och engagemanget
Det grundläggande med ideella föreningar, den logik de bygger på, är jämlikhet. Inom föreningen är alla medlemmar jämlikar med samma rättigheter och skyldigheter. Det är det demokratiska beslutsfattandet i föreningen, nerifrån och upp, och att medlemmarna väljer och vräker sina ledare som gör jämlikheten möjlig.

I UNT-artiklarna ovan klagade partimedlemmarna över toppstyrning. Det är allvarliga anklagelser. Toppstyrning är inte tillåten. Varken inom lokalföreningarna eller från distrikt eller förbund gentemot dem. Partierna är förbund och inom sådana är lokalföreningarna självstyrande inom de ramar som utgörs av stadgarna och kongressens beslut. Förbund styrs nerifrån och leds uppifrån. Överordnade styrelser (eller deras anställda) kan inte beordra eller diktera, de kan bara influera. Läs mer om detta i min bok Professionell ideell - Om att verka med ideell logik.

Det allvarliga med toppstyrning är att den undergräver jämlikheten och demokratin i föreningen, alltså föreningsformens själva fundament. Betänk att jämlikhet och demokrati är det som gör föreningen till förening, och att dessa två tillsammans framkallar föreningens tredje unika fördel: Det ideella engagemanget.

Det ideella engagemanget är föreningslivets absolut främsta och mest oundgängliga resurs. Det är en hållbar och förnyelsebar naturkraft som finns inom medlemmarna själva. Det är detta engagemang som ger föreningarna förtroendevalda och frivilligarbetare och en disciplinerad uthållighet i vardagsarbetet. Det ger energi, sammanhållning, problemlösning, tillväxtkraft och en smittsamhet och trovärdighet som är ovärderlig i såväl opinionsbildning som medlemsvärvning.

Att vara aktiv i föreningen ger inflytande
Att föreningsmedlemmarna har samma demokratiska rättigheter innebär inte att de alla har samma inflytande. Ledargestalter kan i kraft av sin personlighet ha mer inflytande. Men om vi bortser från dem kan vi konstatera att på årsmötet har de aktiva i föreningen i praktiken mer inflytande än de passiva. Mest inflytande har de mest aktiva. Detta är naturligt. Den större närvaron ger ett kunskapsövertag och ett större internt nätverk.

Att insatser för föreningen leder till större inflytande är accepterat, men utgör absolut inte någon formell rättighet. Den som gör mer eller ger mer kan inte kräva att få större inflytande, det skulle strida mot jämlikheten. Normalt är det för övrigt styrelse och ledare som är de mest aktiva.

I en situation där alla arbetar ideellt är det inget problem att aktivitet ger inflytande. Men om en förening har anställda uppstår problem. Tack vare sin avlönade närvaro får anställda mycket större inflytande än vad aktiva medlemmar har. Att då också ge dem rösträtt på årsmötet kolliderar med medlemmarnas rätt till jämlikhet och ska inte förekomma.

Otillåtet arvodera vanliga medlemmar
De allra flesta föreningar har inga arvoden. Men vad händer om en förening inför sådana? Om arvodena är symboliska och enbart ges till förtroendevalda händer inte så mycket, varken positivt eller negativt. Mer substantiella styrelsearvodena däremot kan leda till problem som minskad medlemsaktivitet, konflikter vid val och medlemstapp.

Och skulle en förening arvodera vanliga, aktiva medlemmar, ja, då skulle den få riktigt stora problem. Men det förekommer så vitt jag vet inte. Skulle det förekomma är det oförenligt med god föreningssed och strider också mot föreningsjuridiken. En ideell förening får nämligen inte betala sina medlemmar, det får bara en ekonomisk förening göra. Om den ändå gör det kan domstol förklara den vara en oregistrerad ekonomisk förening, vilket i klartext betyder att föreningen inte existerar.

Partierna mest arvodesdrabbade
De politiska partierna lever i symbios med staten. Det har lett till en unik situation där inte bara partiernas styrelser och anställda får betalt för sitt arbete, utan också tiotusentals vanliga medlemmar, nämligen alla de som företräder partiet i folkvalda församlingar, de folkvalda, och alla de som utsetts till andra externa styrelser och uppdrag. Det har gjort partierna till de mest arvodesdrabbade av alla ideella föreningar i Sverige. Medlemmar får givetvis inte betalt av partierna själva, utan av stat, kommun och landsting med flera. Partierna riskerar därför inte att avregistreras, men är inte skyddade från arvodenas övriga negativa effekter.

Den konflikt inom Moderaterna som relaterats ovan är exempel på sådana negativa effekter. Där anklagades den lokala partiledningen för fem brott mot den inre demokratin: 1) toppstyrning, 2) att gynna de som är lojala mot ledningen, 3) att manipulera kandidatlistorna inför valen, 4) att tysta kritikerna och 5) att putta undan kritikerna.

Även ganska små arvoden till vanliga medlemmar ger negativa effekter. Men ju högre arvodena är desto större risker. De kan till exempel skapa beroende, vilket kan leda till minskad rörlighet på posterna och till ökad konkurrens och konflikt om dem. Den som är beroende av eller hett eftersträvar arvoden bli sannolikt också mer villig än medlemmen i gemen att vara till lags och mindre benägen att på årsmöten ställa en felande styrelse till svars.

Arvoderingen av en stor grupp partimedlemmar har utan tvivel skadat den inre demokratin och stött bort icke-arvoderade medlemmar. Den bör också ha lett till en förändrad medlemsprofil bland de aktiva och lokalt mest inflytelserika (se ovan). Detta bör i sin tur ha lett till motsvarande förändringar i partiets politik och högre organ. Kanske var det sådant Olle Wästberg tänkte på när han i SvD (2/4 2018) skrev att de "politiska partierna blivit slutna eliter".

Partierna måste kvalitetssäkra sin inre demokrati
Den omfattande arvoderingen är sannolikt här för att stanna. Sannolikt kommer beloppen också fortsätta stiga. Påfrestningarna på partiernas inre demokrati kommer därför att öka. Ideella föreningar är noga balanserade demokratiska system utvecklade för att klara allehanda påfrestningar. Men den obalans i demokratin som uppstår när en stor grupp vanliga medlemmar arvoderas kan inte hanteras med traditionella verktyg. Dessa måste därför kompletteras. Att på så sätt säkra partiets inre demokrati är partiledningens och kongressens ansvar. Vi utomstående kan bara hoppas att det blir gjort innan det är försent.

Hur bevara demokratin då förening äger bolag?

Som jag tidigare påpekat ligger den avgörande makten i ideella föreningar hos årsmötet, men i aktiebolag istället hos styrelsen. Två oförenliga maktmodeller alltså. Vad händer med demokratin när förening skaffar bolag? Och hur ska föreningen hantera bolaget så att det inte skadar föreningen utan istället hjälper det nå sina mål.

Utmaningen med föreningsägt bolag
Poängen med föreningar är att de är demokratiska. I dem har medlemmarna - samlade till årsmöte - sista ordet i alla avgörande frågor. I aktiebolag däremot ligger mesta makten hos styrelsen. Den beslutar till exempel om bolagets mål, strategier, planer, budget med mera, sådant som årsmötet beslutar om i föreningar. 

Att bryta ut viss föreningsverksamhet och lägga den i helägt bolag är att utestänga medlemmarna från inflytande över just den verksamheten, något i sig odemokratiskt. Men vad värre är, ett bolag utgör i sig en koncentration av makt och resurser. När det läggs i en förening hotar det att göra hela föreningen mindre demokratisk och välfungerande. Innan årsmötet beslutar lägga verksamhet i bolag bör medlemmarna därför noga utvärdera huruvida fördelarna med detta verkligen överväger de nackdelar och risker som uppstår.

Odemokratiska föreningar är tillåtna
Utifrån rent juridisk synvinkel får även odemokratiska föreningar finnas. Demokratiska brister i föreningar är tyvärr heller inte ovanliga. Att minska demokratin är alltså inte förbjudet, men minskar medlemmarnas engagemang - föreningens viktigaste resurs - och kan leda till medlemstapp. Rent odemokratiska föreningar är med rätta allmänt illa sedda och är vanligen utestängda från statligt och kommunalt stöd. De kan dock överleva länge ändå om de på sekters och gangsterbands vis styr medlemmarna med järnhand eller om de med finansiering - på tvärs mot själva föreningsidén - i allt väsentligt gjort sig oberoende av medlemmars engagemang.

Demokrati gör föreningar framgångsrika
Enligt god föreningssed - våra nedärvda riktlinjer för hur bäst organisera och driva föreningar - måste en förening vara demokratisk, men inte som ett ideal, utan som en helt nödvändig förutsättning. Föreningen som organisationsform är nämligen svaret på människors behov av att som jämlikar kunna arbeta tillsammans på ett välorganiserat sätt. Medlemsdemokrati och valda ledare är det som gör detta möjligt.  

Den ideella föreningens kanske främsta fördel är att den, till skillnad från företag, förvaltningar och stiftelser, kan bli stark och framgångsrik trots knappa ekonomiska resurser. Strategiskt sett är brist på pengar faktiskt en fördel då föreningen och dess ledning då tvingas bli bra på det som gör en förening stark, nämligen medlemsmobilisering. Ett överskott på pengar tenderar på motsatt sätt att byråkratisera och försvaga en förening. Metoder som involverar medlemmarna är bra och de som passiviserar dem är dåliga.

Ägarsystem som bevarar demokratin
Att lägga verksamhet i bolag är ett mycket stort beslut i en förening. Det måste kombineras med  stadgeändringar, omorganisation och annat för att säkerställa att det även framdeles är medlemmarna och inte någon klick som styr och kontrollerar föreningen och dess verksamheter inklusive den bolagiserade verksamheten. Innehållet i detta ägarsystem avgör huruvida föreningen framöver fortfarande kommer att vara demokratisk eller inte.

Ett aktiebolag som äger ett annat aktiebolag har en välkänd form för detta, men att föreningar driver verksamhet i bolagsform är för dem så pass främmande, och har ännu skett i så liten omfattning, att ingen vägledning finns i god föreningssed. I aktiebolag sköts ägandet självständigt av styrelsen, vilket är logiskt där, men inte i föreningar. Eftersom makten i föreningen ligger hos årsmötet måste ägarsystemet börja där. Då finns två tänkbara modeller:

1. Dubbleringsmodellen: Modellen bygger på att föreningens medlemmar samlade till årsmöte dubblerar som bolagsstämma. Bolagsstämman hålls då separat men direkt efter årsmötet med samma deltagare. Den fattar de beslut en bolagsstämma normalt tar, men kan också ge vissa direktiv (som dock inte får strida mot aktiebolagslagen). 
2. Representationsmodellen: Enligt god föreningssed kan en förening, i sammanhang som anges i stadgarna, låta sig representeras av styrelsen eller av särskilt valda ombud. Föreningen kan alltså stadga att av årsmötet valda ombud ska utgöra bolagets stämma.  

Åtgärder vid inrättande av bolaget
Det ägarsystem som årsmötet beslutar om då föreningen skaffar bolag måste vara grundligt genomtänkt. Föreningens beslutsprocesser, funktioner och rutiner liksom stadgarna ska anpassas till den nya situationen. Dessutom ska årsmötet fastställa det nya bolagets namn, ändamål och bolagsordning.

Vad krävs av ägarsystemet?
Vad ska man tänka på när man utformar ägarsystemet? Vad måste vara med? Här förslag på några viktiga punkter:

• Föreningsdemokratin ska bevaras! Kärnan i föreningsdemokratin är att medlemmarna samlade till årsmöte kan tillsätta, styra, kontrollera, utvärdera och vid behov avsätta styrelsen. Detta måste finnas kvar även efter att bolag införts och även inkludera detta.  

• Skadlig maktkoncentration ska förhindras! Om föreningens styrelse samtidigt utgör bolagets styrelse får den en ur demokratisk synvinkel oacceptabelt stor makt, särskilt om denna dubblering - som ofta sker - kombineras med att bolagets VD också dubblerar som föreningens verksamhetsledare. Genom maktdelning kan detta undvikas.

• Förening och bolag ska hållas isär! När förening och företag verkar i samma lokaler finns stor risk för negativ inverkan på föreningsarbetet. Den kan minskas rejält genom att hålla verksamheterna åtskilda. Föreningens image utåt och inåt ska vara att bolaget är underställt föreningen.

• Föreningen ska ledas kraftfullt - på föreningsvis! En stor risk med bolagsägandet är att ledningen av själva föreningen försvagas genom att hamna ur fokus eller genom att styrelsen influeras av bolagstänk. Riskerna för detta måste minimeras. En förening ska ledas kraftfullt på föreningsvis!

• Bolaget ska drivas på bolagsvis! Aktiebolag har sina speciella fördelar. Det vore idiotiskt att ta risken med bolag och sedan inte göra mesta möjliga av dem. Bolagsledning kräver emellertid speciell kompetens, som kanske saknas i föreningen och som måste tillföras styrelsen. 

• Föreningens årsmötet ska granska också bolaget! Föreningens styrelse och revisor ska i sin redovisning till årsmötet även ta med bolaget, dess verksamhet och ekonomi. Det är nämligen ytterst årsmötet som ska granska bolaget och som vid behov ska ingripa och styra upp.  

Tänkbart ägarsystem
Att årsmötet dubblerar som bolagsstämma är inte att rekommendera. Det kan leda till en för svag kontroll av bolaget. Detta på grund av bristande kontinuitet bland årsmötesdeltagarna och en sannolik brist på kunskap om företag. Då årsmötet måste ha en fast styrning och kontroll av bolaget är därför "representationsmodellen" att föredra. Enligt den utser årsmötet några lämpliga ombud att tillsammans med föreningsstyrelsen representerar föreningen på bolagsstämman. 

För att säkerställa att föreningen har kontrollen över sitt bolag är det lämpligt att två personer från föreningsstyrelsen ingår i bolagsstyrelsen. En av dessa ska vara bolagsstyrelsens ordförande. För att förhindra skadlig maktkoncentration ska styrelsen i övrigt bestå av några föreningsmedlemmar och några externa experter.

När det gäller anställda är det viktigt de inom bolaget inte har någon roll eller uppgift i själva föreningen och vise versa, och att de inte tillåts delta i beslut på årsmötet. 

För ytterligare synpunkter på föreningar med bolag, se mitt tidigare inlägg Idrottsförening startar bolag - vad gäller?

----------------
Anm. Diskussionen och slutsatserna ovan avser lokalt förankrade ideella föreningar, Sveriges absolut vanligaste föreningstyp, med helägda aktiebolag. För andra varianter av ideella föreningar liksom för  andra proportioner av ägande krävs särskild analys.