Ungdomsförbund i kris 2

Av alla politiska ungdomsförbund tycks SSU vara mest i kris. Jag vet inget mer om detta än vad som stått i tidningarna, men de senaste dagarnas händelser med Anna Sjödins avgång är bara en del i en lång följetong.

I media beskrivs detta som maktkamp mellan två falanger, men från min synvinkel verkar det mest handla om undermålig ledning. Om de två falangerna verkligen var oförenliga skulle organisationen redan ha splittrats. Om de inte är det, är det ledningens uppgift att hålla dem samman och att leda dem i ett produktivt arbete.

Att leda föreningar är svårt. Det kräver särskild kompetens och sådan uppstår inte av sig självt. Det krävs studier och hårt arbete.

Förmågan att utveckla unga människor till goda ledare är de politiska ungdomsförbundens viktigaste långsiktiga bidrag till sina moderspartier. Uppenbarligen görs för litet inom SSU för att uppnå detta.

Ungdomsförbund i kris 1

Under rubriken ”Ungdomsförbund i kris” i SvD den 6/12 föreslår P J Anders Linder, att de borgerliga ungdomsförbunden ska slås ihop till en organisation – för att nå "kritisk massa". Inom den nya organisationen ska det dock "finnas utrymme för att vara liberal, konservativ och kristdemokrat".

Utan att gå in på vare sig partipolitik eller på ungdomsförbundens reella problem, kan jag som ”föreningsdoktor” direkt säga, att detta inte är något bra förslag.

Det är en vanlig uppfattning att föreningar (eller lokalavdelningar) blir starkare om de slås ihop. Erfarenheten visar att så inte är fallet. Den organisatoriska styrkan växer sällan och bortfallet av medlemmar och aktiva blir oftast alltför stort.

Mindre vanligt är förslaget att föreningen ska ha tre helt olika ideologier. Det bryter på ett mer uppseendeväckande sätt mot den ideella logiken. Ty kärnan i en förening är inte organisationen, utan idén. Endast med en stark idé att samlas kring blir föreningen framgångsrik.

Jag är rädd att förslaget skulle mynna ut i något mycket litet och något mycket betydelselöst. Vore det inte bättre att de berörda ungdomsförbunden istället lärde sig bemästra sina verkliga problem?

Ideella Sektorn fick Nobels Fredspris - igen!

Nobels Fredspris 2006 gavs i lika delar till Muhammad Yunus och den av honom startade Grameen Bank för deras insatser för att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån. Grameens verksamhet är att i stor skala ge små affärslån (mikrolån) till personer som är för fattiga för att få kommersiella lån. Därmed får dessa möjlighet att starta eget.

Mikrolån är ett typiskt ideellt sätt att arbeta på. Liksom mången annan ideell verksamhet grävs ekonomiskt stöd utifrån, t.ex. från SIDA och liknande organ.
Årets Fredspris var inte det första som gavs till den Ideella Sektorn. Tvärt om. Allt sedan Röda Korsets grundare Henry Dunant fick det första Fredspriset 1901 har ideella organisationer och individer ofta fått det. Det är ganska naturligt.

Varför firar inte Sverige Internationella frivilligdagen?

Idag (5/12) är det den Internationella Frivilligdagen. Denna dag, som instiftats av FN, firas sedan tjugo år tillbaka varje år av en växande skara länder.

Dagen är ett utmärkt tillfälle för det offentliga att uppmärksamma och främja medborgarnas ideella insatser. Att så sker i folkrörelselandet Sverige är väl en självklarhet? Men nej, efter tjugo år och otaliga "folkrörelseministrar" m.m. har regeringen forfarande inte kommit till skott. Inom offentliga sektorn är Norrköpings Kommun och Umeås goda undantag, annars är det pinsamt tyst.

Pinsamt tyst är också den "andra statsmakten". Borde inte TV, radio och tidningar åtminstone denna dag kunna lyfta fram det ideella arbetet?

Kan vi hoppas på bättring till nästa år? Kommer regeringen att ta ett initiativ värdigt det ideella arbetets betydelse i Sverige? Jag hoppas! Under tiden: Grattis alla ideella! Detta är er dag. Tack för allt ni gör.