I sin eftervalsanalys (UNT 3 oktober) påpekar professorn i
statskunskap Sverker Gustavsson att det nu är dags för politikerna att besvara
”de enkla men svårbesvarade frågor som väljarna faktiskt ställer sig”. En av
dessa vardagsnära politiska frågor är ”varför finns det inte längre några
postkontor …?”. Den frågan råkar vara en utmärkt startpunkt för vår andra
artikel om ideella hybrider.
Funktionslogiken styr
Det finns tre huvudtyper av organisationer: myndigheter,
företag och ideella. Var och en av dem präglas av sin egen, unika
funktionslogik. Det är den som gör dem till vad de är och som styr hur de ska
fungera.
Funktionslogiken följer av organisationens grundläggande
syfte. I stort ser det ut så här: Myndigheter finns till för att upprätthålla
lag, företag för att skapa vinst åt ägarna, och ideella organisationer för att
förverkliga ett allmännyttigt eller idébaserat ändamål. För mer om detta, se
min bok Professionell ideell – Om att verka med ideell logik.
De olika funktionslogikerna är inget nytt och inget
konstruerat. De är istället ett väl utprovat arv från historien. Det är en
praktisk kunskap som först i modern tid har kodifierats i lag och beskrivits i
böcker.
Idag finns lagar, både direkta och indirekta, som reglerar
vad som gäller för olika typer av organisationer. För aktiebolag utgör
aktiebolagslagen direkt lag och de om bokföring och skatter är exempel på
indirekta. Tillsammans skapar direkt och indirekt lag ett heltäckande
regelsystem för varje typ av organisation. Det enda undantaget är ideella
föreningar. De saknar direkt lag och styrs istället fortfarande av den nedärvda
traditionen, alltså av god föreningssed. Men i övrigt är givetvis även de
bundna av indirekta lagar.
Byte av funktionslogik
I vissa fall kan en organisation byta funktionslogik genom
att omvandlas. Vad händer då med dess sätt att verka? Det är ytterst detta
Gustavssons fråga handlar om. För tjugo år sedan omvandlade nämligen regeringen
Posten från verk till företag. Dess fokus ändrades från att vara allmännyttig
till att tjäna pengar. Resultatet ser vi idag.
När Posten var allmännyttig (alltså en statligt ägd ideell
organisation) var uppgiften att täcka landet med god postservice. Då styrde de
allmännyttiga behoven, inte den egna lönsamheten. Följaktligen fick det
lönsamma subventionera det olönsamma. Därför fanns postkontor och brevlådor
överallt.
När Posten blev ett företag på en marknad blev vinsten
styrande. Allmännyttig men olönsam service sparades in. Därför försvann
postkontoren och därför blev det långt mellan brevlådorna.
Att Posten urartat beror alltså inte på ledningens
inkompetens. Det är istället den oundvikliga följden av ny funktionslogik.
Något liknande händer med varje organisation som görs om från allmännyttig till
vinstdrivande. De negativa samhällseffekterna av ett sådant skifte är dock
extra påtagliga när det gäller viktiga infrastrukturer som post, tele, tåg och
el.
Innan jag lämnar ”byte av funktionslogik” så vill jag påpeka
att detta alternativ inte står öppet för en ideell förening. Den kan inte bli
vinstdrivande. Den kan visserligen göra affärer, men den kan inte dela ut vinst
till ägare. Om den gör det är den juridiskt sett en oregistrerad ekonomisk
förening och någon sådan organisationsform finns inte. Också stiftelsen är låst
i sin form och kan inte omvandlas.
Hybrider = blandformer
Att som i exemplet ovan gå från en organisationsform och
funktionslogik till en annan skapar ingen hybrid. Hybrider är nämligen blandformer.
De uppstår genom avsiktlig eller oavsiktlig blandning av juridiska former eller
av funktionslogiker. Det förra är ibland möjligt, det senare är det i praktiken
inte. De fungerar nämligen illa.
Eftersom hybrider är blandningar av redan existerande
organisationsformer och dessa ser olika ut i olika länder, så är hybrider
automatiskt landspecifika. En hybrid kan alltså inte hämtas in utprovad och
klar från utlandet. Den måste uppfinnas eller i vart fall anpassas på plats.
Att ett företag med sin affärsverksamhet eller utöver sin
affärsverksamhet gör viss samhällsnytta skapar inte i sig någon hybridform. Det
ryms nämligen inom ramen för företagandets logik. Att företag ekonomiskt och
praktiskt stödde närsamhället var förr mycket vanligt i Sverige. Att det
upphörde hade rent politiska orsaker: Det sågs som välgörenhet och skulle som
sådan inte finnas i det ”starka samhället”.
Det behövs alltså ingen hybridisering för att skapa goda
företag. De existerande juridiska formerna duger gott och väl. Det som behöver
ändras är istället samhällets inställning och möjligen skattelagstiftningen.
Dubbla mål = dubbel funktionslogik
När Posten blev företag sas inget om att viktiga delar av
dess service därmed skulle försvinna. Istället gavs sken av att allt skulle
förbli som förr fast effektivare. Förmodligen skrevs också allmännyttiga mål in
i diverse styrdokument. Om så skedde, var Posten ett exempel på inrättandet
av en organisation med dubbla mål, alltså en hybrid.
En vinstdrivande organisation som samtidigt ska vara
allmännyttig ska med en och samma verksamhet nå två motstridiga mål. Dess verksamhet ska bedrivas utifrån två
varandra uteslutande funktionslogiker, alltså två motstridiga sätt att arbeta,
tänka och vara. Något sådant är naturligtvis inte möjligt. En av de två måste
ta över.
Organisationshybrider inget nytt i Sverige
Ordet må vara nytt, men annars är hybridisering inget nytt i
Sverige. Den vanligaste formen har varit logikbrott. Ledningen i en viss typ av
organisation har lånat in metoder från en annan typ. Ett exempel på det är att
ideella organisationer lånat in logikbrytande metoder från myndigheter, företag
eller andra typer av ideella organisationer. Det nya med hybridideologin är att
detta nu inte sker av oförstånd, utan att det görs medvetet och samtidigt
hyllas som ett framsteg.
Hybrider har också skapats (omedvetet?) genom logikbrytande
lagändringar. Det var vad som hände med kommunernas allmännyttiga
bostadsföretag. Genom att sälja ut stora delar av bostadsbeståndet och genom
att införa och höja vinstutdelningen så har det allmännyttiga i verksamheten
avlövats.
För några år sedan skapades medvetet en organisatorisk blandform, en
tilltänkt hybrid. Riksdagen ändrade nämligen aktiebolagslagen för att
möjliggöra ”Aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning”, alltså ett
slags ”ideellt” aktiebolag. Det har inte blivit någon succé.
Huruvida denna nya form egentligen var nödvändig kan
diskuteras. Professor Carl Hemström påpekade ju på sin tid att det
är fullt möjligt med existerande lagstiftning, att driva aktiebolag utan att
dela ut vinst. Se Carl Hemström (2005), Bolag – Föreningar – Stiftelser. Till
det kan jag tillägga att även föreningar och stiftelser kan vara
affärsdrivande.
Den nya företagstypen avsåg att kombinera företagets
”framgångsrika form” med ideella organisationens vinstutdelningsförbud. Därmed
är det en hybrid bara i juridisk mening, inte utifrån funktionslogik. Ser man
till funktionslogiken så är det ett ideellt företag. Och som sådant har det
samma hinder i affärssammanhang som alla andra ideella organisationer – det
lockar inte investerare. Att med vinstutdelning locka investerare är företagsformens absolut viktigaste fördel. Aktiebolagsformen kom till för att maximera denna fördel.
Därför framstår aktiebolag utan vinstutdelning som en logisk kullerbytta.
Hybriderna suddar ut viktiga gränser
För att en hybrid ska kunna existera så behöver den lagstöd.
Med målet att skapa sådant har lobbyister i USA lyckats få fler än hälften av
delstaterna att anta lag om ”social enterprise”, på svenska, samhälleliga
företag (men även kallade ”sociala företag”, vilket ju uppenbarligen är en
felöversättning). I USA förekommer också benämningarna ”benefit corporations”
eller ”B-corporations”. Kan vi möjligen översätta detta till ”nyttoföretag”?
Den metod lobbyisterna använt är att ta fram en modell till
ny lag – "The Model Benefit Corporation Act” – och att sälja in den till
staterna. Enligt lagen är ett nyttoföretag en organisation som ger ägare vinst
och samtidigt skapar samhällsvinst.
Lagen kräver att nyttoföretaget ska vara ”allmänt
allmännyttigt” med möjlighet att också vara ”specifikt allmännyttigt”. Detta
innebär att nyttoföretaget när det försöker nå sitt allmännyttiga mål inte får
bedriva verksamhet som skadar någon annan aspekt av allmännytta. Detta är ett
helt nytt krav som tidigare inte ställts på ideella organisationer. Det ligger
en potentiell fara i det eftersom om detta krav blir allmänt så kan det användas för att stoppa och tysta samhällskritik.
Att den nya lagstiftningen kan leda till negativa effekter
har redan visats. I juni avgjorde USA:s högsta domstol nämligen målet ”Burwell v. Hobby Lobby Stores, Inc.”. Med 5 röster mot 4 beslutade domstolen att
fåmansbolag (de som har fem eller färre ägare) har samma rätt att utöva
religion som en ideell organisation. Alltså behöver de inte följa lagen om att
tillhandahålla preventivmedel till sina kvinnliga anställda, vilket alla andra företag i
USA måste göra.
Tidigare har lagen i USA noga skiljt mellan ideella och
vinstdrivande organisationer. Men enligt högsta domstolen finns nu inte
längre någon uppenbart skäl till varför ett fåmansbolag inte samtidigt skulle
kunna verka för både ekonomiska och religiösa mål.
Anledningen till det är att delstater ”i ökad utsträckning
har antagit lagar som formellt erkänner hybridformer av organisationer. Över
hälften av staterna, erkänner nu till exempel ’nyttoföretag’, en organisation
med dubbla mål som strävar efter både samhällsnytta och vinst till ägarna.”
Lagar om hybridorganisationer suddar alltså enligt
amerikanska högsta domstolen ut gränserna mellan företag och ideella
organisationer. Detta kommer uppenbarligen att skada den amerikanska ideella
sektorn på sikt.
Intressant nog tillbakavisar USA:s högsta domstol samtidigt
tanken att ett företags enda ansvar är att maximera aktieägarnas förmögenhet.
Enligt domstolen så kräver inte lagen att ”vinstdrivande företag ska sträva
efter vinst på bekostnad av allt annat”.
Innebörden i detta är naturligtvis att vilket företag som
helst förutom att skapa vinst för ägarna också kan göra nytta för samhället.
Domstolen rycker därmed undan mattan för hybriderna. Om företag också kan göra
gott, då behövs de ju inte. Det gör särskild lag om nyttoföretag
överflödig.
För lobbynära kommentarer till högsta domstolens beslut, se Robert T. Esposito & Shawn Pelsinger (2014): ”TheSupreme Court’s First Brush with Social Enterprise” i Stanford SOCIAL INNOVATION Review.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar