Den ideella logiken - föreningarnas egen logik

För att lyckas med sin förening måste man följa den ideella logiken. Men vad är den ideella logiken? Och hur skiljer sig den från de logiker som styr företag respektive myndighet? Det ska vi titta närmare på här.

Att ideella organisationer är annorlunda än både företag och myndighet uppfattas idag som mindre självklart än förr. Nu tar även ideella föreningar och förbund aningslöst till sig metoder och synsätt från företagens värld. Men att det skulle göra dem mera framgångsrika är en illusion. I själva verket är det precis tvärt om.

Ideella organisationer är annorlunda

I ledarskapsböcker för amerikanska ideella organisationer, så kallade non-profits, har skillnaden mellan sådana och företag framhållits ett otal gånger. Här ett typiskt citat från Peter Drucker:

”Både affärsmannen och ämbetsmannen tenderar att underskatta svårigheterna med att leda ideella organisationer. Affärsmannen tror att det enbart handlar om att vara effektiv, ämbetsmannen tror att det enbart är en fråga om att ha de rätta rutinerna och kontrollerna. Bägge har fel – ideella organisationer är mer komplexa än såväl företag som myndigheter.” 

En non-profit motsvarar närmast våra stiftelser och skiljer sig alltså avsevärt från föreningar och förbund och de stora dessa vi kallar folkrörelser. För dessa finns tyvärr ytterst få ledarskapsböcker. En av de viktigaste är Bertil Lindbergs Ledning av ideella föreningar och folkrörelseorganisationer. Hans utgångspunkt där är: 

"Ideella organisationer är annorlunda och därmed mer svårstyrda än kommersiella företag och offentliga organisationer."

Själv har jag skrivit om skillnaderna mellan ideella organisationer och företag respektive myndigheter i boken Professionell ideell, Om att verka med ideell logik och här på bloggen Ideella Sektorn, till exempel i Vad vd inte vet, men borde veta, om ideella organisationer. 

Tre olika slags funktionslogik

Om vi delar in organisationer efter hur de fungerar, deras funktionslogik, finns tre distinkta typer: företag, myndigheter och ideella.

I Professionell ideell förklarade jag begreppet funktionslogik så här:

"Med funktionslogik menar jag den grundläggande egenskap och funktion som ensamt eller huvudsakligen avgör hur något är och fungerar. Begreppet kan enkelt illustreras med hjälp av tre slags båtar: roddbåtar, segelbåtar och motorbåtar. De drivs fram var och en på sitt sätt och varje framdrivningssätt ställer sina speciella krav på hur båten ska vara konstruerad, sätter gränser för vad den klarar av och avgör hur den ska manövreras. Vi kan kalla dessa krav för rodd-, vind- och motorlogik.

Funktionslogiken är en naturlag. Framgång nås genom att man anpassar sig till och drar nytta av den. Att bryta mot den skapar problem. Båtens logik är inget en båtbyggare eller skeppare kan strunta i: Man ror inte en segelbåt, seglar inte en motorbåt och får aldrig roddbåten att gå för egen maskin."

På samma sätt som med båtarna är det med de tre typerna av organisationer. De bygger var och en på sin egen logik och måste för att lyckas organiseras, styras och ledas på var sitt sätt. Skillnaderna rör sådant som:

• hur de ska struktureras, 
• hur de ska finansieras,
• hur arbetet ska utföras, 
• hur de ska styras och ledas, 
• hur beslut ska fattas, 
• hur mål ska sättas och mätas, 
• vilken roll den interna och externa kommunikationen ska ha, 
• vad som menas med effektivitet, och till och med 
• vilken vägledning ledningen kan få av bokföringen. 

Funktionslogiken följer av syftet

Hos båtar är funktionslogiken en följd av framdrivningssättet, hos organisationer av syftet. 

Syftet med organisationstypen företag - det som juridiskt gör en organisation till just företag - är att skapa vinst åt ägare.  På motsvarande sätt finns en myndighet till för att uppfylla lag. Ideella organisationen slutligen ska inte, får inte, ge ägare vinst och ska inte uppfylla lag. De ska förverkliga en idé. 

Företags funktionslogik

Nedanstående tre bilder illustrerar de mest grundläggande dragen i respektive organisationstyps funktionslogik.

Bland företagen är den mest dominanta varianten aktiebolaget. Ett sådant kan starta när aktieägare tillskjuter kapital. Väl igång säljer företaget sin produkt eller tjänst till kunder. Försäljningen finansierar företagets drift och skapar ett överskott som till viss del delas ut till aktieägarna. 

Det unika med företag är att de har kunder. Dessa är jämställda med, inte underordnade företaget. Relationen är ett ekonomiskt utbyte mellan jämlikar. En kund gör sitt köp frivilligt och kan välja bland konkurrerande erbjudanden. 

"Ett företag bygger på vinstlogik, lever på sina kunder och tenderar att expandera åt det håll där marknaden finns. Det är en dynamisk process. Fler vinstkronor ger tillväxt, färre ger kris. Beroendet av kunderna gör företaget självkorrigerande; antingen anpassar det sig till kundernas krav eller också går det under." (Professionell Ideell)

Myndighets funktionslogik

En myndighet finns ytterst till för att genomföra politiska beslut. Som bilden visar fastställer uppdragsgivaren (stat, kommun eller region) en arbetsuppgift, tilldelar resurser, fastställer regler för verksamheten och utövar kontroll. 

En myndighets maktutövning vilar på lag. Den är överordnad. Den har monopol. Mot dess beslut och åtgärder kan ingen värja sig. De drabbade har ingen likhet med kunder. Möjligen kan de kallas klienter. 

Det enda effektiva och rättssäkra sättet att driva en myndighet på är genom byråkrati. Ordet byråkrati har en negativ klang och sägs vara ineffektivt, men för myndighetens speciella uppdrag och logik är detta den absolut rätta driftsformen. 

En byråkrati är en hierarki med makten är koncentrerad till toppen. Den styrs med regler, rutiner och kontroller.

"Byråkratin är helt beroende – inte av kunder på en marknad, som företaget, eller av medlemmar, som ideella föreningar – utan av sin uppdragsgivare. Om man vill kan man säga att byråkratin har en enda kund och det är uppdragsgivaren. Så länge denne är nöjd finns myndigheten kvar; så länge denne kan motiveras till större anslag kan myndigheten expandera." (Professionell Ideell)

Ideell organisations funktionslogik

Ideella organisationer finns av två typer: de med medlemmar (ideella föreningar och förbund) och de utan (stiftelser). 

Sverige är ett föreningsland. Hos oss dominerar den förstnämnda typen. Föreningarna präglar Sveriges ideella kultur och tradition. Därför tar jag här enbart upp deras variant av den ideella logiken.

Föreningar är inget annat än en juridisk och demokratisk form för att samla människor till och kring fortlöpande, idébaserat, obetalt arbete. För att bli optimalt måste samarbetet ske lokalt. Endast där kan det bli tillräckligt engagerande och starkt. Endast där finns de nödvändiga resurserna. 

Bilden visar en ideell förening (eller ett förbund eller folkrörelse) i interaktion med sin primära omvärld, det vill säga lokalsamhället. Därifrån hämtas medlemmar och andra resurser och dit går resultatet av föreningens arbete.

Ideala ideella föreningar (och därmed i förlängningen förbund) lever alltså i symbios med lokalsamhället. De är sprungna ur detta, hämtar medlemmar, ledare och andra nödvändiga resurser därifrån och verkar och gör nytta där. Det är en process med dubbla vinster. Genom sin existens, verksamhet, demokratiska arbetssätt och sin ledarskolning bygger de på och stärker den samhörighet, tillit och förmåga som finns i lokalsamhället. Detta, utöver sin själva verksamhet, är föreningslivets största bidrag till demokratin i Sverige.

Med lokalsamhälle avses ett begränsat geografiskt område, stort nog att kunna mobilisera tillräckligt med gemensamma resurser, men inte större än att det bland människorna där finns en grundläggande samhörighet. Idealstorlek är gamla tiders socknar. Dagens kommuner däremot är för stora.

För ett förbund (eller folkrörelse) innebär detta att då dess styrka och framgång avgörs lokalt måste förbundsledningen alltid ha det lokala arbetet i fokus. Också distrikten är i första hand till för att göra det lokala arbetet framgångsrikt. Och till det kommer att lokalföreningarna (liksom distrikten) är självstyrande; inom ramen för ändamål, stadgar och stämmans (kongressens) beslut  bestämmer de själva över sitt eget arbete. De kan ledas, men inte beordras. 

Att de lokalt aktiva medlemmarna är såväl förbundets viktigaste resurs som, genom sina valda representanter på stämman, dess ägare ger stora skillnader mellan hur man leder ett förbund respektive ett aktiebolag.

Precis som ett aktiebolag har ett förbund följande centrala organ: stämma (kongress), ordförande, styrelse och chef (vd i företag, generalsekreterare i förbund). Likheten är förvirrande, ty trots att organen benämns lika har de långt ifrån samma roller och uppgifter. Se bilden ovan. Utan att gå in på övriga aspekter kan vi konstatera att ett aktiebolags vd har beslutsrätt över hela sin organisation, medan förbundets generalsekreterare saknar dessa befogenheter. 

Logikskillnaderna gör att medan den viktigaste beståndsdelen i arbetet att leda ett företag är management, är det administration i myndigheten och ledarskap i den ideella föreningen.

För mer om detta, se mitt blogginlägg En föreningstyrelse har begränsad makt.

Tre olika slags ekonomier

Organisationernas skilda logiker leder vidare till tre olika slags ekonomier. Varje typ har sin egen. Företagen vistas i vinstekonomin, myndigheterna i anslagsekonomin och de ideella i gåvoekonomin.

Vinstekonomin karakteriseras av kommersiella relationer. Sådana råder inte bara mellan företaget och dess kunder respektive leverantörer, utan också internt mellan ägarna och vd och personal och externt mellan företaget och dess långivare. De leder till två unika särdrag: 1) Företag kan betala sina chefer och anställda betydligt mer än vad de andra typerna av organisationer kan. Och 2) företag kan vid behov mobilisera externt investeringskapital vilket gör att de kan expandera och agera snabbare än övriga två.

Anslagsekonomins grundprincip är kostnadstäckning. Myndigheten får varje år det anslag som behövs för att bedriva verksamheten. Endast om uppdragsgivaren så önskar kan myndigheten få extra anslag för expansion.

Gåvoekonomin slutligen baseras på ideella relationer. Såväl relationerna inom föreningen som mellan den och dess omvärld är ideella, alltså således också dess resursanskaffning.

Det typiska för ideella föreningar är att söka resurser varhelst de kan finna dem. De hämtas helt naturligt inte bara från medlemmar, frivilliga och sympatisörer och alla bekanta, utan vid behov också från en bredare allmänhet, från stat och från företag.  

"Framgångsrika ideella organisationer är specialister på att förvandla en mångfald resurser till en uthållig, idéburen verksamhet." (Professionell Ideell)

Således, en ideell förening är sprungen ur, interagerar med och lever på sin miljö. Föreningslivet är på samma gång det civila samhällets rot och dess frukt. 

Copyright text och bild: Christer Leopold 

Är "sociala sektorn" något för oss?

Ska vi använda nyordet "sociala sektorn" istället för ideella sektorn? Nej, det tycker jag inte.

Här om dagen såg jag i tidningen för första gången någon som på svenska använde begreppet "sociala sektorn" istället för ideella sektorn.

Som så många andra nyord kommer detta från USA.

Peter Drucker, som var den lysande stjärnan bland managementteoretikerna i USA, började mot slutet av sitt liv tala om "the social sector". Så sent som 1990 i klassikern Managing the non-profit organization använde han begreppet "non-profit sector". Men redan 1993 använde han i boken Post-Capitalist Society istället benämningen "sociala sektorn" när han syftar på de organisationer som , sa han, på samma gång är icke-vinstdrivande (not-for-profit) och skilda från staten (non-governmental), alltså sådana som vi i Sverige kallar ideella organisationer, ett positivt begrepp som engelskan saknar.

Numera används begreppet "social sector" ganska flitigt i USA vid sidan av begrepp som "nonprofit sector", "not-for-profit sector" och "third sector".

Vad "social" egentligen står för här (eller för den delen i liknande direktlån som "sociala entreprenörer" och "sociala media") är oklart. Ordet har ju flera olika betydelser på såväl engelska som svenska. Enligt Longmans Dictionary of Contemporary English har ordet fem skilda betydelseområden. Vilket av dem tänkte Drucker på?

När man som svensk hör benämningen "sociala sektorn" så går tankarna spontant till socialtjänst och liknande. Exempel på sådan användning finns också på webben. I Eksjö kommun till exempel är "sociala sektorn" den del av förvaltningen som sysslar med sociala frågor.  På www.arbetslivsforum - arbetslivet.se kan man läsa Ledarskapet sämre i sociala sektorn vilket också syftar på vård och omsorg. Även i USA är detta den vanligaste användningen av begreppet.

Var det social i denna betydelse Drucker tänkte på? Kanske, men troligtvis inte. Klart är att Drucker syftade på alla ideella organisationer, inte bara på dem som driver sociala verksamheter. Han inkluderade alltså universitet, sjukhus, museer, samfund med mera. I Post-Capitalist Society talar han om "social needs" i samband med sociala sektorn på ett sådan sätt att det verkar betyda "samhälleliga behov". I linje med det kan vi översätta Druckers begrepp till "den samhälleliga sektorn".

I svenskan kan ordet social syfta både på det som har att göra med 1) "medborgarnas välfärd" och 2) "samhället och dess organisation". Det förefaller som om Eksjö kommun använder "sociala sektorn" i den första betydelsen och Drucker i den andra. Förvirrande? Ja. Tillför begreppet något på svenska? Gör det ideella sektorn enklare att förstå? Nej, det tycker jag inte. Vi får hoppas att begreppet snart faller i glömska.

Risk att bonussjukan smittar av sig

Varför belönar sig näringslivets toppar med orimliga löner och bonusar? Skulle företagen annars förlora oersättlig kompetens? Knappast. Så stor är inte den internationella efterfrågan. Skulle cheferna annars inte göra sitt bästa? Knappast det heller, andra drivkrafter än pengar spelar också roll.

Jag tror att förklaringen är enklare än så: Pengarna finns tillgängliga; de skyddas inte mot missbruk.

För bara någon generation eller så tillbaka kontrollerades storföretagen ännu av privata ägare. Det låg i deras intresse att balansera företagets långsiktiga och kortsiktiga intressen och att skydda företagets pengar från missbruk. På den tiden betalades inte högre lön till VD än vad som var nödvändigt.

Den typen av ägare finns inte längre. Idag kontrolleras storföretagen istället av institutioner som också styrs och leds av tjänstemän.

Peter F. Drucker kallade i Post-Capitalist Society (1993) detta nya slags företagsägande för ”kapitalism utan kapitalister”, ett resultat av pensionsfonderna. Det kapital dessa förfogar över är ofantligt mycket större och mer koncentrerat än vad någonsin förekom förr. Det i sig är riskfyllt. Samtidigt leder tjänstemannakapitalismen till en rad problem. Ett av dem är, hur skydda fondpengarna från plundrare? Ett annat är att detta oengagerade ägande kräver ett nytt sätt att driva och kontrollera företag.

Om skyddet mot plundrare är svagt i USA, så är det ännu svagare i Sverige. En viktig del av Skandia-skandalen var försöket att plundra den ideella fond som innehåller pensionsspararnas pengar. Märkligt nog tycks inte ens detta vara kriminellt.

Det är inte olagligt för stämmor och styrelser att bevilja företagets chefer fantasilöner och bonusar. Men det är omoraliskt och det drabbar företaget och dess övriga intressenter. Tillfället gör tjuven, sägs det. Och tillfället i detta fall är den brist på kontroll som dagens svaga ägande, alltså fondkapitalismen, lett till.

Nu kan man undra varför jag skriver om detta i en blogg som handlar om ideella sektorn. Men vänskapskorruption, omoral och skenande chefslöner i storföretagen är inte en ensak enbart för näringslivet. På sikt drabbar det oss alla. T.ex. smittar det av sig och korrumperar chefslönerna också inom staten (inklusive politiken) och så småningom den ideella sektorn.