Nej UNT, Liberalernas landsmöte gav inte stöd för ny linje

Efter Liberalernas extra landsmöte har en del, nu även Tove Hovemyr, hävdat att omvalet av Mohamsson innebär ett godkännande av Liberalernas nya politiska linje. Men det gör det inte. Sådan legitimering av toppstyrning saknar stöd i Liberalernas stadgar.

I en krönika på ledarsidan i Uppsala Nya Tidning (UNT) skriver debattredaktören Tove Hovemyr idag om läget inför valet. Jag ska inte säga något om politiken, det är inte den här bloggen roll. Däremot ska jag kommentera två passusar utifrån föreningsdemokratisk synpunkt:

"Först Liberalernas tvärvändning om Sverigedemokraterna i regering, efter partiledaren Simona Mohamssons tvärsäkra nej bara månader tidigare."

Liberalernas partiledning har förvisso gjort en tvärvändning, men har partiet Liberalerna verkligen gjort det. Svaret finns i stadgarna. Enligt dem är det landsmötet, endast landsmötet, som fastställer partiets linje. Mohamssons tvärvändning saknar alltså stöd i stadgarna och är därmed ogiltigt. Extra landsmötet kunde ha gjort den nya linjen giltig, men frågan togs aldrig upp. 

Hovemyr fortsätter:

"Därefter det ikoniska landsmötet där L-ledaren Mohamsson med knapp marginal fick ombudens stöd för den nya SD-linjen."

Tja, att i efterhand godkänna kontroversiella regeringsbeslut genom förtroendeomröstning kan förekomma i riksdagen, men absolut inte i ett demokratiskt parti. Där krävs ett uttryckligt beslut av landsmötet för att ändra politiken. Att för en andra gång välja Mohamsson som ordförande för en och samma mandatperiod ändrar inget därvidlag. En sådan popularitetstest har inget stöd i stadgarna, saknar relevans enligt god föreningssed, men kan inte ses som ett stadgebrott. Det är bara ett slag i luften. Den tidigare politiska linjen ligger alltså fortfarande fast. 

En ytterligare komplikation är förstås att Liberalernas stadgar saknar nödvändigt stöd för att hålla digitalt landsmöte. Det innebär att både extra landsmötet som sådant och dess beslut är ogiltiga. 

Allt detta innebär förstås ett stort dilemma för de inom partiet som håller fast vid att en ideell förening, såsom riksdagen och lagen förutsätter, ska följa sina stadgar. Men om alla dessa lämnar partiet, vilka ska då ställa partiledningen till svars på nästa ordinarie landsmöte?

* * *

Jag har tidigare skrivet om de här händelserna i Liberalernas toppstyrda kupp och i Liberalernas digitala landsmöte är ogiltigt.

Läs också folkpartiveteranen Harald Nordlunds läsvärda insändare i samma nummer av UNT.

Styrelse och revisorers ansvar vid förskingring

Styrelse och revisorer upptäckte inte att sammanlagt en dryg halv miljon försvann ur partikassan under en sjuårsperiod. Förskingrarens försvarare ansåg att de därför genom försummelse var medvållande.

Inför valet 2022 fann Moderaterna i Östhammar kommun att det försvunnit pengar ur partikassan. Man trodde att det rörde sig om en kvarts miljon. Den misstänkte, en tidigare förtroendevald, betalade då tillbaka detta belopp. En polisutredning kunde sedan fastställa att sammanlagt 570 000 kronor försvunnit från 2013 till 2020 (Uppsala Nya Tidning  2025-01-22).

Enligt tidningen har ledande företrädare för partiet sökt tysta ner händelsen och dra tillbaka polisanmälan.

Vid rättegången hävdade försvarsadvokaten att den åtalade inte skulle behöva återbetala resten av beloppet. Detta därför att styrelse och revisorer brustit i sin granskning av föreningens ekonomi och därför var medvållande. Den åtalade menade att brottet inte dolts och var lätt att upptäcka, men att kontroll saknades. Bevis för medvållande saknades, konstaterade tingsrätten och dömde den åtalade till villkorlig dom och böter samt till full återbetalning.

Kommentar: Förskingringar i föreningar är ofta svåra att upptäcka. Därför måste styrelse och revisorer vara noggranna i sin kontroll och ha säkra rutiner. 

Att styrelse och revisorer i detta fall skulle var medvållande är förstås absurt. Men uppenbarligen har de under de aktuella åren varit försumliga i sina uppdrag, något som den dömde känt till och utnyttjat. 

Det tycks därför som att dåvarande styrelser och revisorer brutit mot sitt ansvar som föreningens sysslomän. För detta kan årsmöte och ny styrelse utkräva ansvar, till exempel genom avsättning och krav på skadestånd. Men då försummelsen uppdagades redan för flera årsmöten sedan är den nu preskriberad.