Varför artikelserien "Starta ideell förening"?

När man startar en ideell förening bör man ge den rätt design redan från början. Här berättar jag varför jag skrivit en serie om detta.

Från början tänkte jag mig en bok om hur starta en ideell förening. Men med tanke på att de flesta bokhandlare numera inte längre säljer föreningsböcker valde jag att publicera på min blogg istället.

Men varför skulle jag överhuvudtaget skriva om att starta en ideell förening? Är inte det ett ämne som behandlas i de föreningshandböcker man kan hitta på bibliotek och hos studieförbunden? Finns inte det på Skatteverkets, kommunernas och alla andra möjliga hemsidor? Jo, för visso. Men, och det är ett stort men, där presenteras bara det formella, det juridiskt viktiga vid start av förening.

Att få det juridiska rätt vid föreningsstart är viktigt. Annars uppstår ingen ideell förening. Men det föreningsjuridiska är inte tillräckligt. De som startar en förening måste också få föreningens olika funktioner rätt. För det behöver de betydligt mer information.

Vikten av att vid start designa föreningen rätt upptäckte jag under mina många år som  organisationsutvecklare för ideella föreningar. Det hände att jag ombads hjälpa föreningar med problem som styrelse efter styrelse endast tillfälligt lyckats bemästra men som de inte kunnat permanent lösa därför att det var inbyggt i föreningens design. Föreningens verkliga problem var alltså att den fått fel form vid start.

En förening kan vara juridiskt helt korrekt, till och med noga granskad av jurist, men ändå vara felkonstruerad. Om mötets beslut vid föreningens grundande är formellt korrekta, men i praktiken gravt bristfälliga, låses föreningen i fel form och inte bara för stunden, utan för framtiden. Erfarenheten visar nämligen att en feldesignad förening många gånger är svår eller mycket svår att korrigera.

"En förening kan vara juridiskt helt korrekt, till och med noga granskad av jurist, men ändå vara felkonstruerad."

Slutsats: Det är mycket viktigt att få föreningens design så rätt som möjligt redan vid start. Om detta finns vad jag vet inget tidigare skrivet. Och det är vad den här artikelserien handlar om.

Tillsammans består serien av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Christer Leopold 2020

Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig

Inläggen i serien "Starta ideell förening" bör helst läsas i nummerföljd. Detta avsnitt handlar om snabbstart av ideell förening: Vad är snabbstart? När den är möjlig? När inte möjlig? Hur gör man?

Normalt krävs en hel del förberedelser innan start av en ideell förening. Men under vissa omständigheter kan den snabbstartas utan kvalitetsförlust.

Med snabbstart av ideell förening menas åtgärder som förenklar interimsstyrelsens arbete. Tidsvinster kan framförallt göras i arbetet med föreningens form och stadgar.

Om en förening kan snabbstartas eller inte beror i stor utsträckning på om den är tänkt att bli enkel eller komplicerad till sin natur. En förening enkel till sin natur kan oftast snabbstartas, en komplicerad mera sällan.

Hur vet man om en tilltänkt förening är enkel eller komplicerad? Här följer några ledtrådar.

Normalföreningen är enkel till sin natur
Föreningar har varit ett redskap för människors strävanden i många hundratals år. Det har gett föreningslivet gott om tid att fullända sina redskap. Resultatet är såväl en ideal föreningstyp som ett demokratiskt regelverk för denna, god föreningssed.

   

Denna ideala förening är helt i harmoni med den ideella logiken och fungerar bra för de flesta ideella syften. Då den är robust och enkel till sin natur och lätt att starta och driva är den vår vanligast förekommande föreningstyp och därmed allas vår ”normalförening”.

Följande sammanlagda egenskaper gör normalföreningen enkel till sin natur:

• Medlemmarna är individer, inte organisationer.  
• Föreningen är lokal. 
• Föreningen har endast ett ändamål.  
• Allt inom föreningen utförs av medlemmarna själva.  
• Verksamheten är till för medlemmarna själva eller består av opinionsbildning. 
• Medlemsavgifter täcker merparten av föreningens kostnader. Statliga eller kommunala bidrag är obefintliga eller spelar en marginell roll. Eventuell försäljning eller insamling görs endast internt.

Att föreningen är lokal är den enskilt viktigaste av dessa egenskaper. Med lokal menas att den och dess medlemmar finns och verkar inom ett och samma begränsade geografiska område, ett område inom vilket innevånarna känner viss gemenskap, som i gamla tiders socknar. Med tanke på att dagens kommuner gjorts för stora för gemenskap ska området helst vara bara en del av och definitivt aldrig större än en kommun.

Styrkan med lokala föreningar

Föreningar rotade i lokalsamhället har sin egen inre styrka. Denna styrka saknar föreningar (inte förbund) etablerade på regional eller nationell nivå. De är i många fall så svaga att de måste ha externt stöd för att klara sig.

Denna skillnad är fullt naturlig. Föreningar är kollektiva åtaganden, samarbeten mellan medlemmar. Det är medlemmarnas involvering och engagemang som gör en förening stark, stabil och uthållig och föga beroende av pengar. Och medlemmar kan normalt endast mobiliseras och organiseras lokalt, där de bor och arbetar.

"Föreningar är kollektiva åtaganden, samarbeten mellan medlemmar. Det är medlemmarnas involvering och engagemang som gör en förening stark, stabil och uthållig och föga beroende av pengar. Och medlemmar kan normalt endast mobiliseras och organiseras lokalt, där de bor och arbetar."

Den som organiserat sin förening på regional eller nationell nivå har frivilligt valt bort ideella föreningens unika fördel och bas, medlemmarnas ideella engagemang, och tvingats ersätta detta med något annat, vanligtvis pengar. En sådan förening har svårt att värva medlemmar, hålla representativa årsmöten, hitta styrelseledamöter och mobilisera aktiva.

Lokala föreningar klarar sig bra utan pengar. Det lokala medlemsengagemang kostar inget. De regionalt och nationellt organiserade föreningarna däremot har stora kostnader för att ens kunna fungera som förening och vill de bli slagkraftiga behöver de än mer till löner och lokaler. Sådana summor måste normalt mobiliseras utanför föreningen. De gör den beroende av externa bidrag eller av affärsverksamhet.

Det var för att maximera den lokala organiseringens styrka och minimera den regionalas och nationellas svaghet som förbundsmodellen utvecklades under första hälften av 1800-talet. Det lokalt förankrade, landsomfattande förbundet (i Sverige ofta kallad folkrörelse) är sedan dess den starkaste och slagkraftigaste av alla föreningstyper.

Att avvika från normalföreningen komplicerar

Alla föreningar kan inte vara enkla till sin natur. En del måste göras mer komplicerade än normalföreningen därför att ändamålet, de tilltänkta medlemmarnas geografiska spridning eller något annat gjort det nödvändigt. Priset för sådana avvikelser är att de blivit svårare att starta och sedan svårare att leda, organisera och driva.

Här är exempel på faktorer som var för sig gör en förening mer komplicerad till sin natur än normalföreningen:

• Föreningen har organisationsmedlemmar.  
• Föreningens verksamhets- och upptagningsområdet är större än en kommun.  
• Föreningens har ett komplicerat ändamål eller fler än ett.  
• Föreningens verksamhet är komplicerad, fler än en, eller riktar sig till andra än medlemmarna.
• Verksamhet utförs av särskilt organiserade frivilliga (volontärer).  
• Föreningen har en eller flera anställda.  
• Bidrag, insamling, annan extern finansiering eller affärsverksamhet krävs för föreningens överlevnad.

En förening som ska startas med någon eller flera av dessa försvårande faktorer kan normalt inte snabbstartas, men det finns undantag som vi ska se nedan.

Olika sätt att snabbstarta en ideell förening

Föreningar kan se mycket olika ut. Men föreningar vars inre och yttre omständigheter är lika kan ha samma eller snarlik form och med denna sammanhörande stadgar. Det är denna omständighet som gör snabbstart av ideell förening möjlig. Det finns åtminstone tre huvudtyper:

1. Snabbstart med schablonstadgar 
2. Snabbstart genom lån och anpassning  
3. Snabbstart genom kloning

Snabbstart med schablonstadgar

Att använda sig av redan färdiga stadgar - schablonstadgar - är det vanligaste sättet att snabbstarta en ideell förening. Sådana kan finnas i föreningsbok, på nätet eller hos en existerande förening. Allt som då behöver göras är det här: 1) Identifiera lämpliga stadgar. 2) Anpassa dem genom att på avsedda ställen skriva in den tilltänkta föreningens namn och ändamål.

Om kvaliteten på de inlånade stadgarna är god (vilket man måste kontrollera) och de verkligen passar den tilltänkta föreningens typ och verksamhet (vilket man måste försäkra sig om), då kan det fungera – ja till och med riktigt bra. Men om förening och stadgar inte passar ihop finns risk att föreningen blir tungrodd, stöter på många problem i sin verksamhet och endast överlever med svårigheter.

Kruxet i metoden är alltså att hitta rätt stadgar. Startar man en normalförening är det normalt inget större problem. Men i övrigt gäller att varje föreningstyp och förening behöver stadgar anpassade för just dem. Det finns inga stadgar som passar alla. Det är som Svante Johansson skriver i Svensk Associationsrätt i huvuddrag, tionde omarbetade upplagan, Stockholm: Norstedts juridik 2011, s 68:

”Vad stadgarna bör innehålla kan naturligtvis inte anges generellt med hänsyn till att ideella föreningar kan bildas för skiftande ändamål och verksamhetsslag och med varierande ambitioner i fråga om medlemmar, ekonomiska medel och utvecklad organisation.”

Att stadgarna måste passa föreningen är en i högsta grad praktisk fråga. Det handlar om hur föreningen är uppbyggd, fungerar och arbetar, och huruvida stadgarnas innehåll rimmar med denna form eller inte. Det är inte en fråga om föreningsjuridik. Den uselt genomtänkta och därmed uselt fungerande föreningen är juridiskt sett lika mycket en förening som den väl genomtänkta, men sannolikt inte lika länge.

Snabbstart genom lån och anpassning

Om inga tillgängliga föreningsförlagor och stadgar passar den tilltänkta föreningens form kan man i vissa fall göra snabbstart genom lån och anpassning.  

Detta kan i enkla fall fungera ungefär som med ett par byxor som passar ganska bra men inte helt: Är de för långa kan de läggas upp, är de för trånga kan de läggas ut.

I mer avancerade fall kan man låna moduler från två eller möjligen tre föreningar och sätta ihop till en ny, egen kombination. Kruxet här är att hitta lämpliga föreningar att låna av och att fundera ut hur det inlånade ska kombineras och anpassas.

Snabbstart genom kloning av befintlig förening

Ett snabbt och enkelt sätt att snabbstarta en förening av god kvalitet är att från en välfungerande, redan etablerad förening överta hela dess koncept, alltså att klona den. På det viset kan man snabbstarta även den mest komplicerade förening.

Man kan klona på två olika sätt, med ”efterapning” eller med ”kopiering”. Vid efterapning är det den blivande föreningen som är drivande, vid kopiering den existerande.

Såväl efterapning som kopiering har spelat en viktig roll i Sveriges föreningshistoria. På det viset hämtade vi in föreningsidéer med tillhörande form från utlandet eller från annan ort och det är så många föreningar och föreningsformer spritts över landet. Det var till exempel genom efterapning som vi fick skråna på medeltiden och folkrörelserna på 1800-talet.

Det vanligt att framgångsrika lokala föreningar får efterföljare på andra orter. När interimsstyrelsen ska efterapa en existerande förening behöver den helst tillgång till denna förenings ändamål, ideologi, sätt att arbeta, organisationsstruktur och stadgar, men också insikt i hur den interagerar med sin omgivning och fungerar och verkar i praktiken.  Med denna kunskap kan den nya föreningen startas och sedan byggas upp som en kvalitetssäkrad kopia av förlagan.

I praktiken har interimsstyrelsen sällan tillgång till allt detta, utan får nöja sig med betydligt mindre kunskap (minimum då är ändamål, ideologi och sätt att arbeta) och får mer inspireras av förlagan än att i detalj efterapa den. Ett sådant mera fritt förfarande kan också vara lämpligt om den efterapade modellen flyttats från en typ av föreningsmiljö till en annan, till exempel från storstad till småstad eller från utlandet hit.

Snabbstart genom kopiering har varit vanligt i Sverige sedan 1800-talet. Det var på det sättet de klassiska folkrörelserna och deras moderna efterföljare spred sig med lokalavdelningar över hela landet. Varje ny lokalförening skapades som en kopia av en väl fungerande existerande eller särskilt utprovad standardmodell. Förbundet sände ut representanter vars uppgift var att först hitta lämpliga lokala företrädare och att sedan hjälpa dessa att starta en lokalavdelning. All föreningens form kom alltså fix och färdig, inklusive dagordning och beslutsförslag för grundandet. Allt interimsstyrelsen behövde göra var att skaffa lokal och kalla lämpliga personer till konstituerande mötet för att där grunda föreningen som en lokalavdelning av förbundet.

Den här metoden fungerar mycket bra även idag. Men det är egentligen en metod för att starta och bygga upp ett förbund, inte för att starta en enskild förening.

I nästa avsnitt i den här serien kommer vi att diskutera vad interimsstyrelsen måste göra ifall den inte kan snabbstarta sin förening.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-09-27, uppdaterad 2024-01-23

Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen

I andra avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening ska vi titta närmare på förberedelsekommittén, den så kallade interimsstyrelsen. Om den gör ett bra jobb kan föreningen grundas med goda förutsättningar att bli framgångsrik.

Det sägs ibland att valberedningen är den absolut viktigaste gruppen i en förening. ”Med en bra valberedning får man en bra styrelse.” Det är sant förstås. Valberedningen är mycket viktig, viktigare än vad många föreningar inser, men att säga att valberedningen är viktigare än styrelsen är att gå för långt, tycker jag. När föreningen väl är igång är styrelsen den viktigaste gruppen i föreningen näst årsmötet. Men innan föreningen ens blivit till finns en grupp som är ännu viktigare. Det är interimsstyrelsen. Interimsstyrelsen är den absolut viktigaste enskilda gruppen i en ideell förenings liv; ingen annan grupp påverkar föreningens framtid och möjligheter lika mycket.

Som vi såg i första avsnittet så bildas en ideell förening inte genom registrering hos myndighet utan av det egna konstituerande mötet. Det då antagna ändamålet och stadgarna binder föreningen juridiskt vid en specifik verksamhet och form. Det vill till att dessa blir huvudsakligen rätt. Annars får föreningen problem i många år framåt.

Det som gör interimsstyrelsen så viktig är att den bereder och föreslår innehållet i de beslut som konstituerande mötet tar. Därmed är det i praktiken interimsstyrelsen som formar föreningen och dess verksamhet. Om den gör sitt arbete väl blir föreningen lättskött och framgångsrik, annars inte. Om konstituerande mötet och den nyvalda styrelsen är föreningens byggherrar är interimsstyrelsen föreningens arkitekt.

”Interimsstyrelsen är ideella föreningens arkitekt.”

Begreppet ”Interimsstyrelse” används på ett speciellt sätt i ideella föreningar.  Trots att ordet är sammansatt av ”interim”, som betyder ”provisorisk” (”tillfällig”), och ”styrelse”, så är det ingen styrelse över huvud taget. Det är istället en självutnämnd grupp som förbereder grundandet av en ideell förening. Att ingå i interimsstyrelse är alltså inget förtroendeuppdrag; ledamöterna är inte föreningens förtroendevalda. Interimsstyrelsen finns endast fram till föreningens grundande; den tillhör föreningens förhistoria. Väl grundad måste en ideell förening ha en stadgeenligt vald styrelse för att finnas till och kan därför aldrig ha en interimsstyrelse.

"En interimsstyrelse är en självutnämnd grupp som förbereder grundandet av en ideell förening."

Det finns inga formella krav på en interimsstyrelse, varken på antalet ledamöter, hur den kommer till eller hur den ska arbeta. Den kan bestå av en person eller ett dussin, men fem till sju är lagom. Det är tillräckligt många för att få kraft och bredd i arbetet, men inte så många att effektiviteten minskar. Av praktiska skäl är det bra om gruppen har en ordförande och en sekreterare. Någon kassör behövs däremot inte eftersom en interimsstyrelse inte hanterar några pengar.

Vanligen utser interimsstyrelsen sig själv. De eller den som kläckt idén om en förening knyter likasinnade till sig och börjar arbeta med förberedelserna. När föreningar ska bilda en gemensam förening utser de förmodligen var sin representant att utgöra interimsstyrelse. Att interimsstyrelsen på så sätt består av representanter för olika intressenter ändrar inte dess status. Hur en interimsstyrelse kommer till är enbart en praktisk fråga.

Interimsstyrelsen är en informell grupp av jämställda personer. I den är ingen förmer än någon annan. När interimsstyrelsen fattar beslut gäller majoritetens uppfattning.

Interimsstyrelsen är ansvarig endast inför sig själv och har inga särskilda befogenheter. Den kan alltså inte fatta beslut eller göra överenskommelser som blir bindande för den blivande föreningen och/eller dess medlemmar. Dess enda uppgift är att förbereda det konstituerande mötet och lägga fram förslag till beslut. Exakt vad interimsstyrelsen ska göra ska vi diskutera i ett kommande avsnitt av ”Starta ideell förening”.

Det är bra om medlemmarna i interimsstyrelsen känner många som kan tänkas bli med i eller stödja föreningen. Men viktigare är att den inom sig har de kompetenser som behövs för att lösa arbetsuppgiften. Om det är möjligt bör interimsstyrelsen har samma bredd vad gäller bakgrund, ålder, kön med mera som man önskar att föreningens kommande medlemmar ska ha. Det gör det enklare att skräddarsy föreningen efter kommande medlemmars smak och behov.

Interimsstyrelsen är en beredning utan makt. Dess förslag är bara förslag. Deltagarna i konstituerande mötet kan ändra dem och till och med lägga fram helt nya förslag. Således är det mötets majoritet, inte interimsstyrelsen, som faktiskt beslutar hur den nya föreningen ska se ut. Men de förslag som interimsstyrelsen lägger fram, särskilt om de är väl genomtänkta, är givetvis mycket styrande. Interimsstyrelsens makt ligger i att vara väl förberedd.

Att några eller till och med alla från interimsstyrelsen väljs in i den nya föreningens styrelse är ytterst vanligt. Som initiativtagare och genom sitt förberedelsearbete är de trots allt mest insatta och vanligtvis också mest engagerade. Att de suttit i interimsstyrelsen är inget hinder för att bli valda. Interimsstyrelsen kan till och med föreslå sig själva (något en valberedning inte kan göra). Men att de blir valda är inte självskrivet. Det är alltid majoriteten på mötet som bestämmer.

Tredje avsnittet i serien ”Starta ideell förening” kommer att handla om konstituerande mötet.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-06-24, uppdaterad 2024-01-23

Starta ideell förening 1: Grundandet

Detta är första avsnittet i vår serie om hur man startar en ideell förening. Syftet är att förklara hur man gör, men också att lyfta fram vad man bör tänka på för att ge sin nya förening bästa möjliga förutsättningar. 

Det är lätt att bilda en ideell förening. Formaliteterna är enkla. Juridiken okomplicerad. Grundandet sköts av de inblandade själva och någon registrering hos myndigheter behövs inte. Väl grundad kan föreningen börja arbeta direkt.

"Det är lätt att bilda en ideell förening."

Det enda som krävs juridiskt sett för att bilda en ideell förening är följande: En grupp blivande medlemmar samlade till konstituerande möte 1) beslutar bilda föreningen, 2) antar ändamål och stadgar och 3) väljer styrelse och andra funktionärer. Det tar kanske någon timme. Mötets justerade protokoll med bilagda stadgar är beviset för att föreningen har skapats.

Om grundandet görs rätt har en ”rättskapabel juridisk person” skapats, det vill säga, den nya föreningen har blivit till som självständig organisation och har fått alla sina lagenliga rättigheter och skyldigheter. Den kan därmed ha en egen ekonomi, öppna bankkonto, sluta avtal med mera. Alla andra typer av organisationer blir till genom registrering hos myndighet, endast ideella föreningar slipper. Till de förstnämnda ges ett organisationsnummer som bevis för att de blivit till. Så är det inte för ideella föreningar, de måste redan vara till innan de kan ansöka om ett sådant.

Det är alltså de som samlats till det konstituerande mötet som grundar föreningen.

För att det konstituerande mötet ska kunna samlas, genomföras och fatta bra beslut krävs naturligtvis förberedelser. Hur lång tid förarbetet tar beror på vilken typ av förening som ska skapas, vad den ska göra och hur den ska arbeta.  Efter grundandet behövs också en del arbete. 

Allt arbete inräknat består start av en ideell förening av följande fyra huvudmoment:

1. Förberedelser inför grundandet. Ta fram förslag till föreningens ändamål, form och stadgar samt styrelse, revisorer med flera. Förbereda och kalla intresserade till konstituerande möte. Utförs av interimsstyrelsen.
2. Själva grundandet. Föreningen blir till. Utförs av konstituerande mötet och dess mötesfunktionärer och med interimsstyrelsen som förslagsställare.
3. Åtgärder efter grundandet. Grundandet fullföljs. Utförs dels av mötesfunktionärerna och dels av nytillsatta styrelsen.
4. Igångsättandet av föreningen. Föreningens administration och verksamhet byggs upp i enlighet med konstituerande mötets beslut. Utförs av styrelsen.

Alla dessa moment är viktiga, men allra viktigast är moment 1, alltså förberedelserna. Om de görs bra skapas en förening som är lättskött och har mycket goda förutsättningar att bli framgångsrik. Med bristfälliga förberedelser finns risk att föreningen blir tungrodd och berövad livskraft. 

Framöver i serien Starta förening ska vi särskilt, eftersom detta oftast är försummat, diskutera vad förberedelsekommittén, den så kallade interimsstyrelsen, bör tänka på innan grundandet. Men först ska vi titta närmare på själva interimsstyrelsen. Det gör vi i nästa avsnitt.

Denna serie om hur man bildar en ideell förening består av följande avsnitt:

1. Starta ideell förening 1: Grundandet
2. Starta ideell förening 2: Interimsstyrelsen
3. Starta ideell förening 3: Konstituerande mötet
4. Starta ideell förening 4: Interimsstyrelsens uppgifter
5. Starta ideell förening 5: Snabbstart ibland möjlig
6. Ändamålet – stadgarnas viktigaste paragraf
7. Det finns tre grundtyper av ideella föreningar
8. Starta ideell förening 6: Genomtänkt start ofta nödvändigt

(c) Publicerad 2019-06-17, uppdaterad 2024-01-23